Löner och arbetslöshet i Tyskland 1926-36

Från 1929 till 1932 ökade antalet arbetslösa i Tyskland från 1.3 till 6 miljoner, i procent av arbetskraften från 4.5 till 25 procent. Medan konsensus-förklaringen till Weimar-republikens fall under efterkrigstiden fokuserade på politiska och konstitutionella faktorer, lanserade Knut Borchardt i slutet av 1970-talet en ekonomisk tolkning. Han argumenterade att den tyska ekonomin under ytan var svag redan före kraschen med svag produktivitetstillväxt, ökande löner och för låga investeringar. Arbetslösheten var relativt hög genom 1920-talet och B menade att ingen hade bevisat ifall det var en fråga om "klassisk" arbetslöshet orsakad av för höga löner, eller keynesiansk arbetslöshet orsakad av för låg efterfrågan.

Dimsdale, Horsewood och van Riels bidrag är att de testar just detta, för åren 1926-1936 och utifrån Layard och Nickells modell om lönebildning och arbetslösheten. Tidigare har Dimsdale, Nickell och Horseqood (1989, Economic Journal) använt modellen för att förklara brittisk mellankrigstid, och Dimsdale och Horsewood (2002, Economic Record) för australiensisk dito.

De diskuterar inte bara lönernas betydelse utan också den ekonomiska politiken. Fär står en debatt mellan Holtfrerich, som menar att kansler Brüning hade kunnat stimulera ekonomin genom offentliga utgifter och devalvering, och Borchardt, som menar att en sådan ekonomisk politik var omöjlig (s. 782). Borchardt och Theo Balderston (1993, kap. 2) och Harold James (1986, kap. 6) med sig i att kritisera lönepolitiken under Weimar.

Realllönen påverkas (positivt) av sysselsättningen, och prodduktiviteten. "Mismatch" på arbetsmarknaden, där arbetslösheten är oj'ämt fördelad mellan branscher, ökar lönen givet en viss nivå av arbetslösheten. Fackliga löneförhandlingar ochkollektivavtal kan, liksom asymmetrisk information, öka lönen i relation till sysselsättningen. (785-6) 

Ekonometriskt arbetar de med David Hendry med fleras general to specific-approach. Adrian Pagan ordnar ekonometriska modeller på ett kontinuum från fullständig (deskriptiv) trohet till datasetet, till förenlighet med teorier. Ateoretiska statistiska modeller som VAR är på den deskriptiva ändan, medan DGE-modeller är på den teoretiska. (s. 791) Pagan menar att policy-makers är mer intresserade av modeller i mitten av spektrumet, då de tillåter en att berätta stories om ekonomin; detsamma gäller för ekonomisk-historiker, menar Dimsdale et al.

Enligt deras regressioner så ledde löneökningarna 1928-32 till 9.0 procent mer arbetslöshet, och lönesänkningarna 1932-36 till 10.0 procent mindre arbetslöshet (s. 801, tabell 8). Efterfrågan-variabler var fortfarande den största faktorn, som förklarade 88.5 procent av förändringen 1928-32 och 75 procent av förändringen 1932-36. Dessa variabler är dock som jag ser det rätt konstiga: aktiepriser, kapitalimporter/BNP, och offentliga utgifter. Men Dimsdale et al ger också en poäng till Borchardt för hans argument om "the tariff wage", den politiskt satta eller påverkade lönen, som de menar bidrog till ökningen av arbetslösheten och, efter Brünings lagstadgade lönesänkningar 1931, till en minskning av arbetslösheten (s. 803).

I slutsatserna kommenterar de:

"These results have implications for the interpretation of Borchardt’s first hypothesis on real wages pressures. Although these were present in our sample in both the 1920s and the 1930s, the overall impact of supply-side forces was less than the consideration of wage policies alone might lead one to expect. There were offsetting effects of other supplyside factors, such as the replacement ratio and the pricing policy of cartels. These variables tended to reduce the impact on unemployment of upward pressure on wages under the Weimar Republic and of downward pressures under the Nazis. This result qualifies the arguments of Borchardt on wages in the late 1920s and those of Temin on the wage policies of the Nazis.". (804-5)

Referenser 

Nicholas Dimsdale, Nicholas Horsewood och Arthur van Riel, "Unemployment in Interwar Germany: An Analysis of the Labor Market, 1927–1936", Journal of Economic History 2006.