John Joseph Wallis är nestorn inom historisk forskning om USA:s "government finance". I en översiktsartikel i Journal of Economic Perspectives från 2000 ger han en överblick över fältet. Han menar att sedan 1790 har USA gått igenom tre gf-system: i varje system dominerade en nivå av staten utgifterna.
Det första systemet rådde från 1790 till ungefär 1842. Under denna period var det delstatsregeringarna som tog på sig ledartröjan i att befordra ekonomisk utveckling genom infrastruktur-investeringar och legala innovationer för att främja företag och banker. Delstaterna fick in pengar genom att försälja jord och genom skatter och avgifter på företag. Den federala regeringen var ovillig att investera i transport-infratruktur och delstaterna tog ledartröjan här istället. I slutet av 1830-talet var delstaternas skuld ungefär 8 gånger större än statens och de lokala enheternas totalt.
Det andra systemet började på 1840-talet och dominerades av lokala regeringar och förmögenhetsbeskattning (jfr Vollrath 2013). Counties tog ledartröjan för viktig infrastruktur: utbildning, highways, vattensystem, avlopp, "public utilities". År 1900 hade countiies skuld motsvarande 8 gånger delstaternas. 1930 stod counties för hälften av den totala beskattningen.
Det tredje systemet började med den stora depressionen och New Deal. Det leddes av den federala nivån och funkade på två plan: federala pengar till infrastruktur och annat som hanterades av delstater och den lokala nivån, och rent federala system för försvar och pensioner. Nu blev inkomst- och försälningsskatter de viktigaste inkomstkällorna för staten.
Efter denna mycket pedagogiska introduktion går Wallis vidare till något mycket mer specifikt: källdiskussion. För 1800-talet är data om beskattning och offentliga utgifter inte perfekta, säger han. För den federala staten finns bra information samlad och publicerad av Secretary of the Treasury, men det är ju bara en liten del av de totala utgifterna. För delstater och lokala "governments" började Census Department 1850 publicera en volym om "Wealth, Debt and Taxation" med varje folkräkning, som gjordes vart tioende år. Dessa var aldrig kompletta, eftersom de exkluderade många mindre lokala regeringar. 1902 års folkräkning var dock ovanligt bra. Wallis, Richard Sylla och John Legler "have been mining the existing sources of state and local finance for the 19th century", men trots stort arbete kan de inte täcka in alla counties och städer. År 1942 fans det 155,000 "local governments" i USA! (s 64)
Enligt deras beräkningar låg den federala statens inkomster per capita runt $2 från 1800 till 1850, utan trend. Delstaternas inkomster ökade dock, från en nivå på 42 cents per capita år 1800 till 99 cents år 1850. För 1850 presenterar Wallis sin första beräkning av de totala skatteinkomsterna (även med den lokala nivån) relaterat till BNP: 4 procent. Intäkterna ökar rejält på alla tre nivåer från 1850 till 1900 och det senare året motsvarar intäkterna 7.2 procent av BNP. Denna nivå ökar till 17 procent på 1930-talet, ökar mycket kraftigt under och efter WW2 till runt 30 procent, och står därefter på den nivån fram till 1980-talet då den ökar til runt 35 procent, där den fortfarande var 1992.
Referens
John Joseph Wallis, "American government finance in the long run: 1790 to 1990", Journal of Economic Perspectives 2000.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar