Avkastning på utbildning och social rörlighet

Sacos nye ordförande verkar vilja profilera sig på att "utbildning ska löna sig bättre", det vill säga att inkomstojämlikheten ska öka. (Sist skrev han och två Saco-ekonomer en förvisso intressant debattartikel om att löneskillnaden mellan högskole- och gymnasieutbildade minskade 2001-2009, och tycks vilja gå från is till ought utan krusiduller där.)

I en tidigare text har jag ifrågasatt borgerlighetens/Sacos argument genom att peka på att det inte går att utläsa några negativa effekter av Sveriges relativt låga avkastning på högre utbildning (=relativt jämna inkomstfördelning) på a) intresse för högre studier, eller b) produktivitetsutveckling. Och om man inte kan påvisa negativa effekter av X, så kan jag inte heller se varför man skulle se X som något negativt.

Men det finns fler aspekter av avkastning på högre utbildning, och jag kom att tänka på detta när jag ögnade igenom ett paper om social rörlighet (intergenerationell mobilitet) av tre ekonomer, Ichino, Karabarbounis och Moretti. Scatterplottarna ovan (klicka för större bild) visar de bivariata relationerna mellan privat avkastning på utbildning och social rörlighet (vänstra plotten) och offentliga utgifter på utbildning och social rörlighet (högra plotten). Social rörlighet mäts som korrelation mellan faders inkomst och sons inkomst.

Hög privat avkastning på utbildning är associerad med låg social rörlighet, ser vi till vänster: Storbritannien har högst avkastning på utbildning och lägst social rörlighet, USA och Frankrike något i närheten, och Kanada, Danmark, Sverige och Finland har låg avkastning på utbildning och hög social rörlighet. Detta enkla faktum - knappast otippat - kan tjäna till en påminnelse om hur mycket Sacos argumentation kan ifrågasättas.

Andrea Ichino, Loukas Karabarbounis och Enrico Moretti, "The Political Economy of Intergenerational Income Mobility", paper, U Bologna/Harvard/UC Berkeley, 2008 (pdf). Kommer att publiceras i Economic Inquiry.

---
jfr 11 maj 2010, "Inkomstfördelning och social rörlighet", 15 maj 2010 "En liberal om inkomstfördelning, 4"
---
dock:

"in a regression of on one of the most commonly referred to determinants of social mobility, the private rate of return to human capital, the latter can explain only 8% of the cross country variation. On the other hand, the inequality between the rich and the poor families in participating in political parties explains 42% of the variation in social mobility" (s 27)