Vad är ett fritt jobb?

"Friaste jobben när SCB frågar massor av sysselsatta
1. Chefer i stora/medelstora företag 73
2. Dataspecialister 73
3. Företagsekonomer, marknadsförare och personaltjänstemän 71
4. Civilingenjörer och arkitekter 70
5. Företagssäljare 70
6. Ingenjörer och tekniker 69
7. Byggnadshantverkare 64
8. Redovisningsekonomer med flera 60
9. Byggnads- och anläggningsarbetare med flera 59
10. Metallhantverkare och reparatörsarbetare med flera 57
Siffran visar hur stor procent av samtliga sysselsatta i branschen som håller med om att arbetet är obundet och fritt."

Lena Blomqvist, "Vad är ett fritt jobb?", LO-Tidningen 14 januari

Jfr 23 september 2010, "Löneskillnadsinlägg".

NYT om fängelse, arbetslöshet och offentliga utgifter

NYT har en jäkligt intressant artikel idag om trilemmat kring offentliga utgifter - fängelsesystemet - arbetslöshet. Folk som suttit i fängelse har svårt att få jobb - enligt artikeln är arbetslösheten bland de som suttit inne 9-12 månader efter att de kommit ut runt 50 procent. Att ha folk arbetslösa är dyrt för staten, men att ha folk i fängelse är ännu dyrare - och i USA med två miljoner personer i fängelse spenderar man mycket pengar på fängelsesystemet. Nu när staten och delstaterna måste skära ner är ett sätt att spara därför att försöka minska antalet personer i fängelse, men om man bara släpper ut folk och de inte får jobb är risken att de återfaller i brott, vilket är politiskt oacceptabelt.

Ett sätt att försöka tackla detta dilemma är att satsa på program för att få ex-fångar i sysselsättning. Då kan man, förutsatt att programmet funkar, genom en kortsiktig utgift minska de långsiktiga utgifterna såväl för arbetslöshet som för fängelsena. Problemen med en sådan satsning är a) funkar programmet verkligen, blir det bang for the buck?, och b) man kan hävda att det är moraliskt problematiskt att göra särskilda satsningar på de som suttit i fängelse - ska man satsa mer på dem istället på för de som inte begått brott?

Steven Greenhouse, "States Help Ex-Convicts Find Jobs", NYT 24 januari

Varför är ekonomisk ojämlikhet problematiskt?

The Economist ställer frågan - är den ökande ekonomiska ojämlikheten ett problem? Mark Thoma, Daron Acemoglu m fl svarar.

Acemoglu, mycket bra:

"There are three main reasons why society may care about inequality. First, people's well-being may directly depend on inequality, for example, because they view a highly unequal society as unfair or because the utility loss due to low status of the have-nots may be greater than the utility gain due to the higher status of the haves. Second and more importantly, equality of opportunity may be harder to achieve in an unequal society. Many economists have, by and large rightly, focused more on poverty than inequality. Poverty not only causes low standards of living and poor health but damages both individuals and society by preventing those at the bottom from realising their potential, perhaps because they are unable to obtain a decent quality of education to prepare them for competition in the labour market. While poverty is clearly the more important factor in creating a non-level playing field, inequality may also be a nontrivial factor: those with greater wealth provide to their children resources and thus opportunities that the less wealthy cannot, and this may make it more difficult for society to achieve equality of opportunity.

Third and most importantly, inequality impacts politics. Economic power tends to beget political power even in democratic and pluralistic societies. /.../"

Daron Acemoglu, "Economic Power Begets Political Power", The Economist Free Exchange 23 januari 2010

--
Uppdatering 3 april
Joseph Stiglitz förklarar i Vanity Fair varför USA:s nuvarande nivå av ojämlikhet är negativ för landets ekonomiska utveckling. Tre orsaker:

"An economy in which most citizens are doing worse year after year—an economy like America’s—is not likely to do well over the long haul. There are several reasons for this.

First, growing inequality is the flip side of something else: shrinking opportunity. Whenever we diminish equality of opportunity, it means that we are not using some of our most valuable assets—our people—in the most productive way possible. Second, many of the distortions that lead to inequality—such as those associated with monopoly power and preferential tax treatment for special interests—undermine the efficiency of the economy. This new inequality goes on to create new distortions, undermining efficiency even further. To give just one example, far too many of our most talented young people, seeing the astronomical rewards, have gone into finance rather than into fields that would lead to a more productive and healthy economy.

Third, and perhaps most important, a modern economy requires 'collective action'—it needs government to invest in infrastructure, education, and technology. The United States and the world have benefited greatly from government-sponsored research that led to the Internet, to advances in public health, and so on. But America has long suffered from an under-investment in infrastructure (look at the condition of our highways and bridges, our railroads and airports), in basic research, and in education at all levels. Further cutbacks in these areas lie ahead."

Joseph Stiglitz, "Of the 1%, by the 1%, for the 1%", Vanity Fair

Ansvar i upphandling med underleverantörer

Daniel Olsson, "'Kan inte svära sig fria'", GP 25 oktober

"Krav ska ställas på leverantörernas arbetsgivar- och underleverantörsansvar, uppfyllande av ekonomiska skyldigheter såsom skatter och avgifter samt miljö- och kvalitetsledning."
Malmö stad, "Hållbar upphandling"

Nederländernas Law on Chain Liability (Wet Ketenaansprakelijkheid)
http://www.sapfans.com/forums/viewtopic.php?f=5&t=337897&start=0&st=0&sk=t&sd=a

Norges LOV-2009-06-19-42, Lov om endringer i allmenngjøringsloven m.m. (solidaransvar mv.) (fulltext)
Lagen beskrivs på engelska (av the Petroleum Safety Authority!)

Matthew R. Amon, "Liability Regulations in European Subcontracting" (pdf), 2010

Mijke Houwerzijl and Saskia Peters, "Liability in subcontracting processes
in the European construction sector" (pdf), Eurofound, 2005

Skatter, omfördelning, effektivitet & tillväxt

Valerie Cerra och Sweta Chaman Saxena, "Eurosclerosis or Financial Collapse: Why Did Swedish Incomes Fall Behind?" (pdf), IMF Working Papers 05/29, 2005

Barros (1990) modell för skatter och produktivitet

”In a model of endogenous growth, Barro (1990) combines the offsetting effects of fiscal taxes and expenditures. In his model, income taxes diminish capital accumulation and growth, but a publicly provided capital good (such as infrastructure) financed from such taxation increases economic productivity. The model predicts a hump-shaped relationship between the size of government and growth. At low levels of taxation, the government can increase growth by raising tax and spending rates. The higher provision of public goods enhances the returns to private investment (crowding in). However, as taxation rises to very high levels, growth declines as the distortions to output outweigh the productivity benefits of public infrastructure. Overall, the optimal tax rate is positive.” (s 6f)

ref-->Robert Barro, “Government spending in a simple model of endogenous growth,” Journal of
Political Economy, 1990 - tidigare citerad på bloggen här, maj 2008

Omfördelning och tillväxt

"Although redistribution can have negative effects on growth through the distortionary taxes required to finance it, there are a number of theoretical channels by which redistribution can improve growth. If capital market distortions generate liquidity constraints on investment that prevent resources from going to the most productive uses, redistribution can increase growth by allowing the poor to accumulate capital. The provision of a social safety net to protect against some lifetime risks for which private insurance may not be available can also encourage productive risk-taking by reducing the costs of failure. The social and political stability that arises from a more equal income distribution can enhance incentives to save and invest, thereby increasing growth. Equality can contribute to better health and promote schooling, thereby permitting poor individuals to take advantage of their talents.
A number of empirical studies have found a positive relationship between public
transfers or income equality and growth (Sala-i-Martin, 1992; Barro, 1989; Alesina and Rodrik, 1994; Persson and Tabellini, 1991; Van Der Ploeg, 2004). Benabou (1996) compared the Philippines and South Korea, which had similar macroeconomic indicators in the early 1960s. In the subsequent thirty years, the more equal South Korea grew fivefold, while the output level of the Philippines barely doubled. Alesina and Perotti (1996) found evidence that inequality creates social unrest and political instability, which, in turn, depress investment and growth. However, the direction of causality between redistribution and growth is difficult to ascertain. Faster growing countries may be able to afford more generous social assistance schemes. The relationship may also depend on the level of development, with inequality in poor countries contributing to poor health and lack of schooling.
The empirical evidence is mixed for OECD countries. Some studies (Hansson and Henrekson, 1994; Weede, 1986; Weede, 1991; Persson and Tabellini, 1994; and Nördström, 1992) find that various social transfers have a significant negative effect on growth in samples of OECD countries, whereas other studies find a positive effect (Korpi, 1985; Castles and Dowrick, 1990; and McCallum and Blais, 1987). The last study finds a nonmonotonic relationship." (s 7)

Jfr 15 maj 2010 "En liberal om inkomstfördelning, 4" och 17 februari 2010 "Ger lägre skatter högre tillväxt?"

Anteckningar om Ekonomisk Debatts krispolicydiskussion

Ekonomisk Debatt nr 4 2010 hade tema "Makroteorin i kris?" angående den världsekonomiska krisen. Här några anteckningar om policydiskussion i artiklarna av Assar Lindbeck, Martin Flodén och Axel Leijonhufvud.

Lindbeck
*moral hazard-problem med konkurrerande ratings-institut: lös det med pool av krediterade RI och därefter lottning vilket inst som ska granska vilken finansiell inst under ett antal år (s 12)
*problem med kapitaltäckningskrav: blir procykliska; när tillgångspriser stiger i en bubbla, blir det möjligt för banken att kraftigt öka sin belåning (s 12)
*Lindbeckkommissionen (SOU 1993:16) uttryckte sympati för uppdelning affärsbanker ("smala") vs andra finansiella institutioner, men L ser det som avvägning finansiell stabilitet vs flexibilitet och innovationsförmåga
*bättre incitament för anställda på finansiella instutitoner: sätt poäng varje år efter performance och först efter ett antal år får de anställda bonus. Á la Handelsbankens "ortogon" (s 15). Collective action-problem när bara en bank inför sådant system. Lagstiftning?
*L avfärdar Tobinskatt för att vara för låg för att ge effekt! (s 16)
*reform: lån till finansiella institutioner i vissa situationer automatiskt omvandlas till aktiekapitel (s 16) - "vid allvarliga solvensproblem"
*centralbanken bör ha tre mål: inflation, kapacitetsutnyttjande och finansiell stabilitet (s 18). Ansvar för att punktera tillgångsbubblor.

Flodén
*diskuterar centralbankers möjlighet att hantera tillgångspriser/bubblor (s 35f)
*hävdar att EU:s max 3%-underskottskrav är dysfunktionellt (s 37)

Leijonhufvud
*"Jag är orolig för att de mycket låga räntor som centralbankerna håller idag inte utgör en sådan idiotsäker väg ut ur eländet. Krisen har varit en soliditetskris, inte en likviditetskris." (s 49) - ref Münchau i FT 20 okt 09 och Tett i FT 22 okt 09
*L för en tudelning av finansinstitutionerna, á la Glass-Steagall