Afrika och Latinamerika är idag världens två ojämlikaste regioner, båda har koloniala förflutna, och båda har blommande forskning om historisk ojämlikhet, men de två litteraturerna är separata, inte i relation med varandra och lär sig inte av varandra. Detta menar ekonomisk-historikerna Stefania Galli (Göteborg), Dimitrios Theodoridis (Stockholm) och Klas Rönnbäck (Göteborg) i en intressant ny översiktsartikel.
Deras översikt spänner över 65 artiklar om inkomst-eller förmögenhetsojämlikhet* före 1950 och presenterar nya kvantitativa data om detta, varav 51 handlar om Latinamerika och 14 om Afrika.
Studierna om förmögenhetsojämlikhet handlar oftast om hushåll, och bygger framför allt på skattedata, folkräkningar och bouppteckningar. I skattedatat och folkräkningarna är rurala tillgångar bättre representerade än urbana. En del studier, t ex Gelman och Santilli (2003) om Argentina, Koby (2014) om Barbados och Galli och Rönnbäck (2020) om Sierra Leone fokuserar därför på landsbygden, medan t ex Fourie och van Fintel (2010) istället väljer att justera skattningarna för att korrigera för denna rurala bias. Ett annat återkommande problem i förmögenhetsstudierna är att många hushåll inte hade några förmögenheter alls, men att det är oklart hur pass representerade denna grupp är i källorna. (s. 7-8)
Bouppteckningar är en standardkälla i studier av Europa och Nordamerika och har använts en del i Latinamerika, men det finns bara en studie om bouppteckningar i Afrika -- Fourie och Green (2018) om Kap-kolonin. Bouppteckningarna kan ah en del problem som att finansiella tillgångar saknas, att en del tillgångar fjärmats innan bouppteckningen gjorts, och framför allt representationen av fattigare hushåll. Störst är detta problem i slavekonomier där slavar förbjöds att äga egendom och därmed inte heller finns boupptecknade i arkiven. Boupptecknings-studierna för Latinamerika bygger också på små samples, ett par hundra på sin höjd, vilket ställer frågan om hur representativa resultaten är för befolkningen i stort.
Bland studierna om inkomstojämlikhet är de vanligaste metoderna social tables, tabulerade skattedata eller Williamson-ration (arbetarlön/BNP per capita), av vilka social tables är vanligast. En del social tables-studier är grovt fördelade, med bara ett fåtal grupper, medan andra är mer finfördelade och detaljerade; problem kvarstår som att en viss grupp kan vara majoriteten av den arbetande befolkningen, och att spridningen inom grupper kan var stor (jfr Fourie och van Fintel 2011).
Diagram 1, som jag klistrat in överst i detta inlägg, visar Gini-beräkningarna för förmögenheter. Galli, Theodoridis och Rönnbäck börjar sin diskussion med att peka på att (a) nivåerna är rejält olika, från 0.51 i Sierra Leone till 0.95 i Córdoba-provinsen i Argentina, och (b) att estimaten för samma region kan variera rejält: de för Rio de Janeiro och Buenos Aires i mitten av 1800-talet kan variera 0,15-0,20 Gini-poäng. Vilket verkar problematiskt!
Figur 2, inklistrad nedan, visar inkomstojämlikheten. Spridningen här är större än för förmögenhetsojämlikheten, med Ginis mellan 0.19 i Mexiko på 1940-talet och 0.20 i Chile på 1920-talet och som högst 0.79 i Kapkolonin på 1700-talet. De tre studierna som handlar om 1700-talet, förutom om Kapkolonin en om koloniala Jamaica och en om koloniala Nueva España, finner alla extremt hög ojämlikhet, och föga förvånande högst i slavekonominerna Kapkolonin och Jamaica. De flesta inkomst-ojämlikhetsstudierna börjar dock i det sena 1800-talet och ger ett ganska heterogent intryck; Galli, Theodoridis och Rönnbäck citerar Milanovic som beskriver historiska ojämlikhetsskattningar som ‘fragmentary and not fully comparable’.
Diagram 3 fortsätter att visa hur heterogena skattningarna är, genom att jämföra olika skattningar för fem latinamerikanska länder. Störst är skillnaderna för Brasilien där trenden visserligen är densamma i de tre studierna, med en mild ökning, men nivåerna är väldigt olika: från 0.6-0.7 i två studier till 0.2-0.3 i en, den av Astorga Junquera (2017). Författarna kommenterar att: "The estimates by Astorga Junquera suggest that Brazil at this time would have been among the most equal societies in human history, whereas the estimates by Fitzgerland and Bértola et al. would place Brazil among the most unequal societies." (s. 14) Men här går de inte in på den uppenbara förklaringen att Astorga Junquera bara bygger sina Gini-estimat på lönenivåer för tre grupper och ser kapitalinkomster som en residual; om man utesluter elitgrupper så är det självklart att ojämlikheten kommer se mindre ut. Exakt detta argument gör Diego Castañeda Garza och jag i den reviderade versionen av vårt papper om Mexiko 1895-1940: där visar vi precis hur mycket skillnad det gör när man inkluderar de mexikanska elitgrupperna hacendados i sin social table istället för att bara ha fyra grupper från arbetsgivare och managers i topp till rurala arbetare och hemarbetare i botten. Ginin ökar 1895 från 0.36 till 0.42 och 1940 från 0.36 till 0.50: en rejäl skillnad.
Trots problemen så menar Galli, Theodoridis och Rönnbäck att man kan dra några substantiella slutsatser från dessa latinamerikanska studier. Ett, ökande ojämlikhet över tid i Brasilien och Mexiko. Två, i Uruguay och Argentina ökande ojämlikhet under 1800-talet och minskande under 1900-talet. Tre, ett potentiellt tredje mönster kan vara att Chile hade en motsatt utveckling till det andra. Estimaten för Chile är dock väldigt olika och motstridiga; GTR menar dock att Rodríguez Webers (2014) skattningar är mest pålitliga eftersom de är mest detaljerade, med social tables med över 50 grupper. Han hittar en liten minskning under 1800-talet, från ungefär 0.55 år 1860 till 0.50 1900, och en liten ökning 1900-1950, upp till nästan 0.60. (s. 15) Också Colombia har starkt motstridiga resultat, där vilken trend som helst kan råda: ökande, minskande, eller stationär ojämlikhet.
För sex afrikanska länder där det finns Gini-koefficienter finns det tre olika mönster. Ett, i Botswana och Kenya ökar ojämlikheten under 1900-talet, från och med 1920-talet respektive 1910-talet. Två, i Elfenbenskusten och Senegal minskande ojämlikhet från 1930-talet. Tre, i Ghana och Uganda fluktuationer utan trend. (s. 15)
Från Gini-studierna övergår författarna till att diskutera toppinkomststudierna och därefter Williamson-ration. Från toppinkomststudierna finns det som jag kan se ingen särskilt slutsats; detsamma gäller Williamson-ration som bara finns studerad för Latinamerika (kanske pga bristen på trovärdiga BNP-estimat för de afrikanska länderna).
I slutsatserna menar Galli, Theodoridis och Rönnbäck att de som forskar om Latinamerika och de som forskar om Afrika borde gå i dialog med varann och lära av varann. T ex så kan forskningen om afrikansk ojämlikhet kanske låna in metodologin Williamson-ration från amerikanisterna, eller användningen av bouppteckningar. Vad gäller de substantiella resultaten är slutsatserna snarast en anti-slutsats: det finns inga enkla regulariteter och ingen enkel förklaring till variationerna mellan länder och över tid:
"we find very little support for the argument that Latin American and African countries shared a uniform experience in terms of inequality levels and trends, neither between nor within each continent. Furthermore, these estimates span a range from very low to very high inequality levels, suggesting that the picture is far more complex than often argued in the historiography. The results of this survey thus caution against monocausal explanatory models of inequality levels in the two regions." (s. 19)För att kunna dra fastare slutsatser behövs det mer empiri, fler studier som kan överkomma den nuvarande fragmenterade situationen.
referens
Stefania Galli, Dimitrios Theodoridis och Klas Rönnbäck (2022) "Economic inequality in Latin America and Africa, 1650 to 1950: Can a comparison of historical trajectories help to understand underdevelopment?", Economic History of Developing Regions. Läs här.
fotnoter
* en intressant avgränsning är: "Due to length constraints, we will focus on studies that have examined inequality between individuals/households or between classes in a society. Studies of wage or income gaps (skilled/unskilled, female/male, urban/rural or between regions) or other aspects of inequality (e.g. human capital, anthropometrics) fall outside the scope of the present review. Although such studies help to shed light on specific aspects of socio-economic inequality, they are based on very different methodologies than those discussed in the present contribution and would merit reviews of their own." (s. 3)
