Piketty och hans medarbetare har efter toppinkomst-fokuset sadlat om till vad de kallar "distributional national accounts". De har redan skrivit flera sådana papers, men det första att ha publicerats i en tidskrift handlar om USA och kom ut i Quarterly Journal of Economics tidigare i år. I introduktionen anför de tre skäl till att DINA behövs. (1) avvikelserna mellan nationalräkenskaper som fokuserar på makro-totaler och tillväxt, och ojämlikhetsstudier som gör fördelningar baserat på survey- eller skattedata. På grund av detta kan ojämlikhetsstudierna inte besvara frågor som: hur stor del av inkomsterna går till de 40 procent som tjänar minst? Eller: hur mycket av ökningen av inkomstojämlikheten beror på ökad kapitalandel, och hur mycket på ökad ojämlik fördelning av arbets- eller kapitalinkomster? (2) en tredjedel av USA:s nationalinkomst omfördelas genom skatter, transfereringar och offentliga utgiter men vi har inga bra mått på hur pre-tax och post-tax-inkomstfördelningen skiljer sig åt. (Här tror jag att LIS-forskarna inte skulle hålla med!) (3) existerande statistik över inkomstojämlikheten använder skatte-enheten eller hushållet som enhet vilket gör att man inte kan studera könsskillnader. (s. 555) Tidigare studier, t. ex. Census Bureau eller Piketty och Saez (2003) har bara med 60 procent av nationalinkomsten i sina beräkningar; här skall Piketty et al ha med 100 procent.
Deras data har med anställdas löneförmåner ("fringisar") som är en viktig del av medelklassens inkomster, och kapitalinkomster, som är runt 30 procent av nationalinkomsten men täcks väldigt bristfälligt i surveys -- pga små samples och top-coding -- och i skattedata -- eftersom mycket av inkomsterna går till pensionsfonder eller behålls i företagen. (s. 555)
De redovisar de huvudsakliga resultaten för USA:s del så här.
(I) det har inträffat en skarp divergens mellan inkomst-tillväxten för de 50 procent som tjänar minst, och resten av ekonomin. Den lägre halvans medelinkomst har stagnerat runt $16,000 (i 2014 års priser) sedan 1980, medan genomsnittsinkomsten per vuxen ökat med 60 procent till $64,500 år 2014.
(II) Statlig omfördelning har bara kompenserat för en mycket liten del av den ökade ojämlikheten.
(III) toppinkomsternas ökning har sedan det sena 1990-talet varit en kapitalinkomst-företeelse.
(IV) minskad ojämlikhet mellan könen har mildrat ökningen mellan vuxna sedan 1960-talet. I gruppen 20-64 år tjänade män 3.7 gånger mer arbetsinkomst än kvinnor i början av 1960-talet, men idag är deras fördel "bara" 1.7 gånger. Kvinnor är 16 procent av den procent som har störst arbetsinkomster.
De refererar till Gregory Kings social tables från 1689 som "in fact distributional national accounts", med en uppdelning på 36 samhällsklasser (s. 558). Också Kuznets nämns som föregångare, liksom Piketty et als egna toppinkomststudier, och de nämner också arbeten i USA.
Så här diskuterar de nationalinkomsten, måttet som står i centrum:
Så här diskuterar de nationalinkomsten, måttet som står i centrum:
National income is GDP minus capital depreciation plus net income received from abroad. Although macroeconomists, the press, and the general public often focus on GDP, national income is a more meaningful starting point for two reasons. First, capital depreciation is not economic income: it does not allow one to consume or accumulate wealth. Allocating depreciation to individuals would artificially inflate the economic income of capital owners. Second, including foreign income is important, because foreign dividends and interest are sizable for top earners. In moving away from GDP and toward national income, we follow one of the recommendations made by the Stiglitz, Sen, and Fitoussi (2009) commission and also return to the pre–World War II focus on national income (King 1930; Kuznets 1941)." (s. 561)De rättfärdigar inkluderandet av en del exotiska poster: imputerade hyror för boende, och arbetsgivaravgifter. (s. 561)
Referens
Piketty, Thomas, Emmanuel Saez och Gabriel Zucman (2018), Quarterly Journal of Economics maj 2018. (pdf här)
