variation i hur stor andel av barnen som går i skolan per län i Preussen år 1849.
röd = lågt (33-60 procent). mörkgrönt = mycket högt (90+ procent)
Francesco Cinnirella och Erik Hornung, två historiska nationalekonomer verksamma i Tyskland (Hornung som rekordung lärstolsprofessor i ekonomisk historia), har ett nypublicerat papper om förhållandet mellan ojämlikhet i jordägande och utbildningsexpansion. De utgår från det idag med Acemoglu, Johnson och Robinson förknippade argumentet att när den politiska makten koncentreras till en liten elit medan en stor del av befolkningen saknar "effective rights" och skydd, så stagnerar ekonomin. (Utöver AJR 2001 och 2002 refererar de också till Ang 2013 "Institutions and the long-run impact of early development", J of Development Economics.) Galor et al (2009) har modellerat hur ojämlikhet i jordägandet, politisk ojämlikhet och bristande investeringar i utbildning kan hänga ihop, och försvaga den ekonomiska utvecklingen. Liknande har Engerman och Sokoloff (1997, 2000) hävdat att eliter i Latinamerika förhindrat expansion av utbildning och rösträtt "to prevent the poor majority from gaining power".
Cinnirella och Hornung har länsdata för Preussen under 1800-talet, med fokus på fem nedslag: 1816, 1849, 1864, 1886 och 1896. De har alltså variation både i tvärssnittsdimensionen och i tidsdimensionen. Huvudresultatet är det förväntade: i regioner där stora jordägare (godsägare) dominerar, så går färre barn i skolan. Korrelationen mellan dessa två saker avtar dock över tid, vilket beror på att skolgången expanderar mer i regioner som från början har större godsägar-dominans. De menar att detta beror på anti-feodala reformer såsom avskaffande av "labor coercion", som gjorde att proletärer kunde välja yrke, och därför fick större nytta av formell utbildning. De säger att deras origninella bidrag till litteraturen är två saker. Ett, att relationen mellan ojämlikhet och utbildning förändras under 1800-talet. Två, och det här framstår för mig som en större grej, så hävdar de att jordägande-ojämlikheten hämmar utbildningen inte genom utbud, att de rika godsägarna blockerar utbildningssatsningar genom politiskt arbete, utan genom efterfrågan-sidan: alltså att knegarna i den mer ojämlika kontexten inte vill ha utbildning (!). För att stödja detta argument pekar de på resultaten från panelregressionerna som inte visar något statistiskt signifikant samband mellan godsdominans och förändringar i utbudet på skolor mätt som skoltäthet och lärar-barn-ration i skolan. De menar att det var träldomen som sänkte utbildningsnivån genom att de ofria arbetarna inte hade någon anledning att gå i skolan (märklig formulering).
Referens
Francesco Cinnirella och Erik Hornung (2016) "Landownership concentration and the expansion of education", Journal of Development Economics.
