Var ligger rötterna till variationer i hur omfattande välfärdsstater de industrialiserade länderna har? Vad har orsakat skillnaderna?
I jämförande välfärdsstatsstudier regerade på 1980- och 90-talet Walter Korpi och Gøsta Esping-Andersens maktresursmodell, som fäste störst vikt vid klassmobilisering i det demokratiska industrisamhället, och skillnaderna i arbetarrörelsernas styrka samt deras allianser med bönder eller ej. (För diskussion om Esping-Andersens typologi se bloggen här och här.)
De senaste tio år sedan eller så har mycket kritik riktats mot denna förklaring. Peter Swenson och andra har hävdat att arbetsgivarna var lika viktiga som arbetarna i byggandet av välfärdsstaten, kulturella faktorer har lyfts fram, osv. En väg framåt för kritikerna har varit att hävda att skillnaderna mellan länderna har djupare historiska orsaker -- såsom kulturskillnader -- och att man därför måste gå längre tillbaka i sina studier rent tidsmässigt än vad maktresursteoretikerna, som typiskt fokuserat på 1930-talet ("kohandeln" i Sverige t ex) som en brytpunkt och på perioden sedan dess, gjort. Så har t ex Scheve och Stasavage hävdat att jämlikheten i inkomstfördelning i Sverige inte orsakats av politik, eftersom toppinkomsternas andelar minskade redan på 1910-20-talen, före den stora välfärdsstatsuppbyggnaden. (Se dock min kritik av detta argument i min artikel i Scandinavian Economic History Review.)
Utifrån detta blir jag nyfiken på när de skillnader som setts tydligt de senaste trettio-fyrtio åren eller så -- Skandinavien har stora välfärdsstater, USA liten -- utkristalliserade sig. Alltså: hade de som har stora välfärdsstater idag stora välfärdsstater också t ex 1880 eller 1930?
Som en snabb titt på detta använder jag Peter Linderts (1994) data över offentliga sociala utgifter mellan 1880 och 1930. Han inkluderar utgifter på arbetslösa, pensioner, sjukvård och bostadspolitik och hur stor andel av BNP som dessa offentliga utgifter motsvarar. Dessa data korrelerar jag för 16 länder med data på offentliga sociala utgifter för perioden från 1980 till 2013 från OECD:s SOCX-databas. (För diskussion om detta mått på välfärdsstatens generositet se här.) Jag tar genomsnittet av utgifterna i landet varje år från 1980 till 2013 för att eliminera godtycklighet i val av ett enskilt år, då offentliga sociala utgifter som andel av BNP kan variera rätt rejält från år till år beroende på konjunkturen. (I lågkonjunkturer minskar BNP och samtidigt så ökar de offentliga utgifterna då arbetslösheten ökar.)
Resultatet syns i de två diagrammen nedan. På de vågräta axlarna är de offentliga utgifterna 1880 respektive 1930, och på de lodräta axlarna är genomsnittet 1980-2013.
Österrike, Belgien, Frankrike, Tyskland, Sverige, Finland och Danmark är de länder som har högst offentliga sociala utgifter 1980-2013. Av dessa hade Österrike och Belgien nästan obefintliga utgifter 1880 medan de övriga fem redan hade relativt stora utgifter. Den förklarade variationen 1980-2013 utifrån utgifterna 1880 blir 0.17, vilket drivs av länder som de skandinaviska i hög-hög-kanten och länder som Kanada, Australien och Japan i låg-låg-kanten.
För jämförelsen mellan 1930 och 1980-2013 blir den förklarade variationen däremot lägre: bara 0.06, det vill säga 6 procent. Tyskland hade överlägset störst offentliga sociala utgifter 1930 och ligger högt också 1980-2013, men Vi ser också t ex att Storbritannien, Nya Zeeland och Australien ligger på ungefär samma nivå som Sverige 1930 men mycket lägre 1980-2013. Irland är observationen utan etikett, med mycket höga utgifter relativt sett 1930, men snarare låga 1980-2013. Italien, Belgien, Frankrike, Österrike och Nederländerna har den motsatta kombinationen: låga utgifter (relativt sett) 1930 men höga 1980-2013.
Korrelationen är positiv både för 1880 och 1930. Sen är frågan hur stark den är och hur stark man skulle förvänta sig att den skulle vara.
Referenser
Peter Lindert (1994) "The rise of social spending, 1880-1930", Explorations in Economic History.
