Herbert Simon (1916-2001)Är nationalekonomin höger?
Tenderar Sveriges riksbanks pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne/"Nobelpriset i nationalekonomi" att gå till ekonomer som står till höger politiskt och vars forskning är politiskt biased? Är nationalekonomin helt dominerad av ett snävt "neoklassiskt" paradigm som bygger på grovt förenklande och missledande antaganden om superrationella individer och perfekta marknader? Är nationalekonomin statisk och utgår jämt från "jämvikt"-tillstånd utan förändring och där man apologetiskt utgår från harmoni?
T ex Dan Josefsson har hävdat det.
Man skulle också kunna se saken på ett helt annat sätt: att nationalekonomin inte längre är neoklassisk (jfr Colander 2000 s 137); economic man-antagandet är inte så viktigt längre utan beteendeekonomi, Herbert Simon etc tar mer och mer plats, metoden är inte bara deduktiv och hyperteoretisk utan innefattar också fallstudier och experiment (jfr Laitin 1999 om samspel fältarbete - formella modeller), och forskningen handlar inte bara om marknader eller saker som på Beckerskt manér antas fungera som marknader (jfr Deaton 2007). Att nationalekonomin under de senaste tjugo åren eller så gått igenom en positiv omvandling till en öppnare, bredare och mer tolerant disciplin med mindre högerkaraktär, större metodologisk bredd, mindre fixering vid marknader och neoklassisk pristeori, och mer korsbefruktningar med andra perspektiv och discipliner, inte minst statsvetenskap och sociologi i den s.k. nya politiska ekonomin.
Jag vet inte hur det ligger till med det, jag betraktar nationalekonomin utanför och spekulerar bara. Men en bok som ger indikationer på att den andra, positiva tolkningen har fog för sig, är James E Alt, Margaret Levi och Elinor Ostrom (red), Competition and Cooperation: Conversations with Nobelists about Economics and Political Science (1999). Alt, Levi och Ostrom är statsvetare och ledande figurer i den nya politiska ekonomin och i dagens institutionalistiska forskning. I denna volym behandlas sex levande nobelpristagare i ekonomi som är associerade med moderna ekonomiska inriktningar som ny politisk ekonomi, institutionalism, spelteori och beteendeekonomi: Kenneth J Arrow (pris 1972), Herbert A Simon (1978), James A Buchanan (1986), Gary S Becker (1992), Douglass C North (1993), och Reinhard Selten (1994).
Boken ger en annan bild av nationalekonomin än vad Dan Josefssons debattartiklar gör genom att många av deltagarna förhåller sig starkt kritiskt till neoklassicismen. Alt, Levi och Ostrom anmärker i sin introduktion att en tendens i nobelpristagarnas diskussioner var:
"a chafing dissatisfaction with the standard neoclassical paradigm of economic analysis, particularly as a foundation for positive analysis. Although dissatisfaction with neoclassical analysis is not new, it surprised us to hear it expressed with such regularity by so many who had received economics' highest award for their contributions to the field!" (s xv)Vidare:
"we take some satisfaction in seeing economists return to the agenda of the political scientist. Once joined at the hip as political economy, then separated by huge differences in subject matter and methodology, this volume suggests a new convergence of theme and approach. It demonstrates that our field, political science, is not just a learner or importer of the ideas of others; its practitioners actively contributing to the modification of the neoclassical framework and to a new political economy." (s xix)Vidare hittas här samstämmigheten mellan Kenneth Arrow och Jürgen Habermas om vikten av ideala talsituationer, relationen mellan Arrows och John Rawls teorier om rättvisa och Arrow och Schumpeters teori om kapitalismens undergång diskuteras; Herbert Simon sågar public choice- och rational expectations-skolorna och ser experiment som en lovande ekonomisk metodologi; Simon sågar neoklassicismens marknadsliberala bias och att NK utövat ett negativt inflytande på 1990-talets privatiseringsvåg som Simon ser som problematisk; Reinhard Selten ser stora möjligheter för nationalekonomin i experiment och fältstudier; Douglass North konstaterar med gillande att NEK numera tvingas ta in influenser från statsvetenskap och antropologi; och Simon säger "I concur with Doug North that we are today free from the bonds of static equilibrium analysis".
Det ska dock sägas att två av de sex Nobelpristagarna i boken står långt till höger politiskt sett: Buchanan och Becker. Men man behöver inte, som en Josefsson, utgå från att de är representativa. Den nyliberale ekonomen Robert Lucas som var en pionjär i rationella förväntningar-teorin och verksam vid U of Chicago, berättar i boken Conversations With Economists om hur kaotiska hans besök vid de nationalekonomiska institutionerna vid liberala (i amerikansk bemärkelse) universitet som Harvard och Yale blev, hur mycket vänsterliberalerna vid Harvard, Yale etc bråkade med honom för hans nyliberala åsikter och metoder (s 34). I samma bok säger Franco Modigliani (Nobelpris i ekonomi 1985) om Milton Friedman att "Friedman is driven by the idea that whatever the government does is bad. He has a mission and seems to be willing to sacrifice some intellectual honesty for that." (s 120) Det är alltså inte bara icke-ekonomer som tycker att kända högerekonomer som Lucas, Buchanan, Becker och Friedman står till höger. Även inom ekonomyrket står de till höger. En fin grej i Alt-Levi-Ostrom-volymen är att Buchanan, pionjär inom public choice, faktiskt talar om sig själv som en "social philosopher", inte som nationalekonom. Med sådana uttalanden - och när man håller på och diskuterar Rawls, Nozick, Habermas etc - så blir det också tydligt att nationalekonomin är ett ämne med många beröringspunkter med politik och det är inte konstigt att många ekonomer är ideologiskt eller politiskt aktiva. Dock ska man inte tro att alla ekonomer har samma åsikter som Buchanan, som är filosofisk libertarian.
---
James E Alt, Margaret Levi och Elinor Ostrom (red). 1999. Competition and Cooperation: Conversations with Nobelists about Economics and Political Science. New York: Russell Sage Foundation
David D Laitin, "Identity Choice Under Condictions of Uncertainty: Reflections on Selten's Dualist Methodology", i Alt, Levi och Ostrom 1999
Dan Josefsson, "Cynismens pris", Aftonbladet 10 december 2006David Colander, "The Death of Neoclassical Economics", Journal of the History of Economic Thought nr 2 2000David D Laitin, "Identity Choice Under Condictions of Uncertainty: Reflections on Selten's Dualist Methodology", i Alt, Levi och Ostrom 1999
Arjo Klamer, Conversations With Economists. Totowa, NJ: Rowman & Allanheld, 1984
Angus Deaton, "Letter from America: Random Walks By Young Economists", Royal Economic Society's Newsletter, 2007
Angus Deatons artikel som är länkad till ovan är extremt intressant. Deaton är nationalekonomiprofessor vid Princeton och talar i artikeln om utvecklingen i nationalekonomin i USA genom vad yngre nationalekonomer vid elitinstitutioner sysslar med för frågor och metoder. Deaton:
"Among the topics presented on this year’s job market were studies of the prison parole system in Georgia, (several) of HIV/AIDS in Africa , of child immunization in India, of the political bias of newspapers, of child soldiering, of racial profiling, of rain and leisure choices, of mosquito nets, of malaria, of treatment for leukemia, of the stages of child development, of special education, of war and democracy, of the effects of TV coverage on democracy, of bilingualism and democracy, and many others. (Among the leading departments, only Stanford’s graduate students appear to be working almost exclusively on traditional topics.) Twenty years ago, there was essentially none of this. Applied theses were mostly applied price theory, using a set of generally agreed-upon (preferably “frontier”) econometric methods. Issues that seem central now, like poverty, inequality, national and international health, education, the environment, and much of economic development) were left to other disciplines on the grounds that (standard) economics had no framework for analyzing such ill-defined topics.""The advantage that economists have, if advantage it is, is their data handling skills (most social sciences are far from comfortable with millions of observations, to say the least), as well as their well-developed armory of econometric techniques. If the typical thesis of the eighties was an elaborate piece of price theory estimated by non-linear maximum likelihood on a very small number of observations, the typical thesis of today uses little or no theory, much simpler econometrics, and hundreds of thousands of observations."
"there is a fast growing effort to replace econometric methodology, which can be thought of as a set of ex post fixes for non-experimental data, with real experiments, which require no such fix, and whose results are thereby transparent and convincing. There is lively work in laboratory and field experiments, often to test theoretical propositions, fed and encouraged by the growing collaboration between economics and psychology. "
--
Om nationalekonomi och högerstämpeln se även ett blogginlägg av Robert Östling på Ekonomistas, "Liberal doktorshatt?", 10 juni 2008.
Om nationalekonomins allt mindre nyliberala tendens, se också Die Zeits rapport från American Economic Associations årsmöte år 2007: Reinhardt Blomert, "Zurück zu Keynes", Zeit nr 10 2007.
--
Om nationalekonomi och högerstämpeln se även ett blogginlägg av Robert Östling på Ekonomistas, "Liberal doktorshatt?", 10 juni 2008.
Om nationalekonomins allt mindre nyliberala tendens, se också Die Zeits rapport från American Economic Associations årsmöte år 2007: Reinhardt Blomert, "Zurück zu Keynes", Zeit nr 10 2007.
