Två poänger om inkomstfördelningen i Sverige: inkomströrlighet, och betydelsen av välfärdstjänster

Nationalekonomen Daniel Waldenström, professor i Uppsala och bloggare på Ekonomistas, har skrivit en mycket gedigen och läsvärd rapport till Finanspolitiska rådet som är ett måste för den som är intresserad av inkomstfördelningen i Sverige: "Regeringen och ojämlikheten: En granskning av budgetens fördelningspolitiska redogörelser 1992-2011". (Waldenström har själv presenterat rapporten i ett blogginlägg här.) Man kan tycka att frågan om granskning av just statsbudgetarnas fördelningspolitiska redogörelser är en något perifer ingång till fördelningsfrågan, men faktum är att den här fungerar väl som introduktion till några viktiga diskussioner om hur man kan mäta, redovisa och begripa inkomstfördelningens utveckling. Här ska jag ta upp två aspekter: betydelsen av inkomströrlighet, och betydelsen av offentliga välfärdstjänster.

Inkomströrlighet
Gängse mått på inkomstfördelningen i ett land är gini-koefficienter eller olika percentilkvoter som gäller för ett år i taget. Problemet med detta är att individers inkomster förstås varierar över tid - allra tydligast för studenter som under studietiden i princip ligger på fattigdomsnivå men som senare i livet kan tjäna massvis med pengar och på så vis få en bra livstidsinkomst - och att snapshots från ett visst år därför inte ger någon helhetsbild av ojämlikheten i ett land. Hur mycket rör sig då personer mellan olika inkomstnivåer? I diagrammet nedan har Waldenström utifrån databasen Longitudinell InkomstDatabas (LINDA) räknat fram hur stor andel av personerna som befann sig i inkomstdecil 1, 5 och 10 år 1995 som förblev i respektive decil under de efterföljande tio åren.

Vi ser att redan året efter, år 1996, hade 25 procent av de som tillhörde decil 10 år 1995 trillat ur denna goa grupp. Och för decilerna 1 och 5 var inkomströrligheten ännu större: 1996 var bara ungefär hälften av de som varit i decil 1 det föregående året kvar. Om vi spolar fram till år 2005 så finns bara 40 procent av 1995 års decil 10 kvar i toppdecilen och ungefär 25 procent av decil 1 år 1995 är kvar i bottendecilen. De andra 60 procenten av decil 10 år 1995 har kanske gått i pension, gått ner i pensionstid, slutat sälja sin villa, etc. Och de andra 75 procenten av decil 1 år 1995 har kanske gått ut sin utbildning och börjat jobba, fått ett jobb från arbetslöshet eller sjukdomsperiod, etc.

Redovisad inkomströrlighet relativiserar den bild av inkomstojämlikheten som måtten från ett år ger. I tabellen nedan syns hur gini och percentilkvoterna 90-10, 90-50 och 10-50 ser ut om man kollar på 3, 5, 7, 9 eller 11 år istället för 1.

Gini för en 11-årsperiod (1995-2005) blir 0,263 istället för 0,318 som om man kollar på året i mitten av den perioden, 2000. Det har också hävdats av folk som tycker att inkomstojämlikhet diskuteras för mycket, att ojämlikheten inte är ett så stort problem just om man ser på fördelningen på en längre sikt. Och visst är även livstidsmåttet i allra högsta grad intressant. Waldenström konstaterar att data så långa som en livstid tyvärr saknas, men att Sverige i alla fall har 40 år långa individ-register, vilket medger inkomster under hela det vuxna livet för vissa kohorter (s 27, n25). Också sådana "långa" mått måste vi diskutera, men det verkar ändå som att den "långa" ojämlikheten går i takt med den "korta" (ett år): livstidsojämlikheten verkar vara större i länder med högre årsojämlikhet än i länder med låg sådan; Waldenström hänvisar också till en egen studie av honom och Jesper Roine (2012) som visar att "toppinkomsternas andel i det årliga tvärsnittet visserligen är högre än när längre inkomstperioder används, men ändå inte systematiskt missvisande" (s 26, n22).

Offentliga välfärdstjänster
Den andra stora och viktiga poängen som jag vill plocka upp från Waldenströms text är den om offentliga välfärdstjänsters betydelse för reell utjämning av medborgarnas levnadsstandard och livsmöjligheter, även om denna utjämning inte syns i vanliga inkomstfördelningsdata. Låginkomsttagare och fattiga kan i en generös välfärdsstat ta del av gratis välfärdstjänster som skola, vård och omsorg, vilket kan fattas i mindre generösa välfärdsstater. Så om vi är intresserade av de substantiella innebörden av fördelning av resurser och livschanser, så räcker det inte med att titta på vanliga gini och percentilkvoter, utan vi måste också beakta välfärdstjänsternas betydelse, vilket forskare som Rolf Aaberge betonat*.

I tabell 3 nedan sammanfattar Waldenström hur mycket mått på gini, percentilkvoter och fattigdom minskar i Sverige enligt fem olika studier: en av SCB (Andersson et al 2011), två i Finansdepartementets fördelningsbilagor, en från OECD (Verbist et al 2012) och en från Norges statistiska centralbyrå (Aaberge et al 2010).

Vi ser att gini i fyra av de fem studierna minskar med ungefär lika mycket, 18-23 procent. I den femte, studien av SCB, minskar gini bara med 6 procent.


Fotnot
*Jfr Lane Kenworthys argument att det åtminstone teoretiskt skulle gå att förena hög inkomstojämlikhet med stor social mobilitet, ifall välfärdsstaten erbjuder alla medborgare välfärdstjänster - mest uppenbart skola - med hög kvalitet.


Referenser
Aaberge, Rolf, Audun Langørgen och Petter Lindgren (2010), ”The impact of basic public services on the distribution of income in European countries”, i: Anthony B. Atkinson och Eric Marlier (red.), Income and Living Conditions in Europe, Luxemburg: Office for Official Publications of the European Communities (OPOCE).
Aaberge, Rolf, Manudeep Singh Bhuller, Audun Langørgen och Magne Mogstad (2010), ”The Distributional Impact of Public Services when Needs Differ”, Journal of Public Economics 94, 549‒562.
Fredrik Andersson, Leif Johansson och Karin Olin, "Hur påverkar offentliga välfärdstjänster hushållens ekonomi?" (pdf), SCB 2011
Paulus, Alari, Holly Sutherland och Panos Tsakloglou (2010), ”The Distributional Impact of In-Kind Public Benefits in European Countries”, Journal of Policy Analysis and Management 29(2), 243‒266.
Roine, Jesper och Daniel Waldenström (2012), ”The Role of Capital Gains in Income Inequality in Sweden”, under publicering i Review of Income and Wealth
Shorrocks, Anthony (1978), ”Income Inequality and Income Mobility”, Journal of Economic Theory, vol. 19, nr 2, s. 376–393.
Verbist, Gerlinde, Michael Förster och Maria Vaalavuo (2012), ”The Impact of Publicly Provided Services on the Distribution of Resources: Review of New Results and Methods”, OECD Social, Employment and Migration Working Papers, No. 130, OECD Publishing.
Daniel Waldenström, "Regeringen och ojämlikheten: En granskning av budgetens fördelningspolitiska redogörelser 1992–2011" (pdf), Rapport till Finanspolitiska rådet, 2012