Rösträttens direkta och indirekta effekter på outbildade arbetares löner och inkomstojämlikheten

På sistone har jag bloggat om en del papers med lysande inledningar. Här kommer ännu ett, av nationalekonomen Elaine S. Tan. Hennes paper "Democracy, Wages and Inequality" från 2010 börjar: "How does greater democracy lead to lower inequality? Is democratic reform itself a signi…ficant determinant of income distribution, independent of state transfers and other public …finance mechanisms?" Huvudpoängen med pappret är alltså att försöka urskilja direkta effekter av demokratisering på löner och ojämlikhet från indirekta effekter, sådana som går genom kanalen att mer demokrati ger en större offentlig sektor vilket ger högre löner och lägre ojämlikhet*. Papprets huvudresultat är att utvidgad rösträtt inte bara ger minskad ojämlikhet och högre löner genom kanalen offentlig sektor, utan också har en effekt i sig (s 4).

Tan studerar Storbritannien och Irland från 1848 till 1903. Demokrativariabeln är andelen av vuxna män som hade rösträtt; kvinnor fick inte rösträtt förrän 25 år efter att den studerade perioden tar slut (s 9). Under perioden skedde två viktiga rösträttsreformer: Second Reform Act år 1867 och Third Reform Act åren 1884-5. 1832 hade 18 % av männen i UK och 6 % i Irland rösträtt, efter 1867 ökade detta till 35 % och 15 %. 1886: 62 % och 56 %.

De beroende variablerna är av två typer. Lönevariabeln är den genomsnittliga reallönen för en outbildad arbetare (s 10). Ojämlikheten är toppercentilen och topp 5 procentens andel av post-skatt och transfereringar-inkomster.

Offentlig sektor-variblerna är offentliga utgifter på a) utbildning och b) public works och byggande. Tan använder alltså inte välfärdspolitik, inkomstskattens progressivitet eller totala offentliga utgifter. Detta eftersom välfärdspolitiken bara berörde de allra fattigaste, som ändå inte fick rösträtt under perioden. Och inkomstskatten var relativt platt och förändrades inte mycket under perioden. Och en stor del av de offentliga utgifterna gick till aristokratin och militären.

Tan har två ekonomiska kontrollvariabler: "real output value per adult male" och total BNP.

Eftersom de två fiskala vägarna kan vara endogena till löner och ojämlikhet så använder Tan instrument för dem. För offentliga utbildningsutgifter används statliga anslag till offentliga institutioner inom "arts, sciences and the humanities". För offentliga utgifter på anstalter och byggande används två instrumentvariabler: reala priser på trä ("timber") och år i vilka Storbritannien var i krig. Logiken för träpriserna är att Storbritannien och Irland importerade trä och var "pristagare" på den internationella marknaden, träpriserna är alltså exogena. Logiken för krigsvariabeln är att spenderingar på krig är korrelerade med spenderingar på offentligt byggande, men exogena till löner och ojämlikhet på hemmaplan.


Grundmodellen ser ut så här, med en förstastegsregression [1] och en andrastegsregression.

"Fiscal" är offentligsektorvariablerna, utgifter på utbildning och byggande. "Democracy" är rösträttsvariabeln. Z är vektorn med instrumentvariablerna, träpriser och krigsdummyn. X är en vektor med exogena variabler.Y är en av de tre beroende variablerna: reallön för en outbildad arbetare, toppercentilens eller de översta fem procentens andel av inkomsterna."Democracy and exogenous variables are lagged, together with the use of fi…xed effects and autocorrelation-robust techniques, to avoid endogeneity and possible reverse causality with Fiscal or Y" (s 7)

α1 är den direkta effekten av mer demokrati på Y, med andra variabler konstanta. α2 är totala effekten av de offentliga finanserna. Den indirekta effekten av demokrati genom offentliga finanser är α2 β1. Tan:

" α1 quantifi…es the direct effect of greater democracy on Y, holding constant all other variables. It therefore measures the signi…cance of political voice and institutional changes on wage and inequality. α2 indicates the total effect of public fi…nances. The indirect effect of greater democracy that is mediated through public …nances, is α2β 1, which quantifi…es the impact of the …fiscal channel. It is the joint effect of a growing political voice on fi…scal policy, and of …fiscal policy on Y. The impact of public …nance that is independent of democratic reforms is α 2(1-β 1). Where the public …finance channel is defi…ned as a particular policy, such as education or amenities spending, α 2β1 is the path-speci…fic effect of democracy." (s 8)

krav 1: demokrativariabeln och de exogena variablerna (vektorn X) är inte korrelerade
krav 2: Z får inte vara korrelerat med demokrati eller med X
plus de vanliga instrumentvariabelkraven: relevans (statistiskt signifikant γ) och validitet (Z okorrelerad med feltermen)

Huvudresultatet av förstastegsregressionen är inte så förvånande:utökad rösträtt gav ökade offentliga utgifter på utbildning och byggande, i enlighet med medianväljarteoremet (...).

Huvudresultaten av andrastegsregressionerna -- de är separata med utbildning och byggande, och för varje av dessa två finns det ju tre beroende variabler att kolla på -- är att utökad rösträtt är positivt korrelerad med löner och negativt med ojämlikhet (s 14) samt  att utbildningsutgifterna också har positiv korrelation med löner och negativ med ojämlikhet.

 Tan går vidare med 3SLS-modeller, där hon inkluderar båda typerna av offentliga utgifter samtidigt.

3SLS-resultaten är lika 2SLS-resultaten; lönerna ökar och ojämlikheten faller med utvidgad rösträtt och större offentliga utgifter på utbildning, men inte på byggande (s 16). Tan använder parametrarna från 3SLS-modellen till att räkna ut direkta och indirekta effekter av rösträtt, utbildningsutgifter och byggande, och elasticiteten för dessa. 10 procents ökning av andelen vuxna män med rösträtt ger enligt modellen 3,8 procents ökning av reallönen för outbildade arbetare. Av denna ökning kommer bara 0,4 procentenheter genom de ökade offentliga utgifterna på utbildning. Samma 10 procents ökning av röstberättigades andel minskar toppercentilens andel av inkomsterna med 2,2 procent, varav 0,5-0,7 kom indirekt, genom utbildningspolitiken (s 16). Tan drar därför slutsatsen:

"Merely giving the vote, and political voice, to adult men accounted for most of the wage increase and inequality declines arising from democratic reform. One reason was the associated  institutional changes which came with an expanding franchise, and reinforced the voice of the non-elites."

Tans exempel på en sådan institutionell förändring är reformer av arbetsrätten runt samma tid som Second Reform Act. Man gick från ett system med mästare och anställda till ett kontraktuellt förhållande mellan köpare och säljare av arbetskraft. Kort därpå legaliserades fackföreningar och strejker. Dessa reformer stärkte arbetarnas förhandlingsmakt och därför också löner. Den skeptiske kan här förstås anmärka att den ekonometriska specifikationens implikationer här är lite luddiga: säger vi alltså att variabeln rösträtt delvis fångar upp en icke-inkluderad variabel, nämligen arbetsrättens förändringar? Tan medger också detta, och verkar inte se det som ett problem, vilket det väl inte heller blir om man utgår från att de arbetsrättsliga reformerna är en nödvändig konsekvens av den utvidgade rösträtten. Man kan dock fråga sig hur "direkta" effekterna av utvidgad rösträtt på lön och ojämlikhet då är, om koefficienterna man får fram är beroende av att rösträttsreformerna sammanfaller i tid med arbetsrättsreformer.

Den slutliga slutsatsen från pappret blir:

"Political voice matters for distributional outcomes. It affects outcomes directly, through changes in institutions and interactions between labor and capital, and indirectly, through public policy." (s 18)

Fotnoter
*T konstaterar förvisso att det i litteraturen inte finns någon konsensus om huruvuda en större offentlig sektor verkligen ger omfördelning neråt i inkomstfördelningen. "the empirical evidence for the relationship between democracy and government spending is inconclusive and depends on how state expenditure is defi…ned. For instance, some research has found extension of voting rights to be positively correlated with total government expenditure (John R. Lott, Jr. and Lawrence W. Kenny 1999, Carles Boix 2003), welfare spending (Thomas A. Husted and Lawrence W. Kenny 1997), and levels of public health and education spending (Peter Lindert 1994, David A. Lake and Matthew A. Baum 2001). On the other hand, more recent research has cast doubt on a simple link. Using a dataset of democracies and non- democracies, Casey B. Mulligan, Ricard Gil and Xavier Sala-i-Martin (2004) show democratic institutions to be insigni…ficant in determining state social spending, education expenditure, and most tax categories. Similarly, Toke S. Aidt, Martin Daunton and Jayasri Dutta (2010) challenge the view that public spending will increase when the franchise is extended, arguing that in some cases retrenchment may be the result."

Referenser
Elaine S. Tan, "Democracy, Wages and Inequality: Political Voice and Public Finance Redistribution", 2010