Fattiga och rika i Sverige 1805-1855

Vad kan vi egentligen veta om hur inkomst- och förmögenhetsfördelningen såg ut före 1900-talets avancerade statistiska centralbyråer växte fram? Lee Soltow som var verksam vid Ohio University använder i artikeln "The rich and the destitute in Sweden, 1805-1855" från 1989 primitiva socioekonomiska klassificeringar som den svenska staten gjorde av sina medborgare (i Sverige och Finland) 1805 till 1855. I 1805 års förmögenhets-folkräkning delades varje familj in i en av fyra grupper: rik, någorlunda rik, fattig, eller urfattig. Soltow citerar statliga instruktioner för hur familjerna skulle klassificeras:

"31st October 1810
CIRCULAR TO THE DEANERIES AND ALL THE CLERGY
Section 33. In order to determine the various statuses of society of households, those who could be called rich are those who have a surplus of about 500 rixdollars in excess of their annual expenditure; the moderately rich are those who have less, also those who for their sustenance do not need to incur debts; the poor are those who manage not without difficulty: they also include property owners who are in debt in excess of their assets; the destitute are those who have to be sustained by gifts and contributions from others." (s 47)

De rika kan lägga undan pengar, de fattiga klarar sig men kan inte lägga undan någonting, och de urfattiga klarar inte ens sig utan stöd. 1825 förändrades tyvärr klassificeringen vilket förstås försvårar jämförelser över tid; då användes bara tre "klasser": de som tjänade mer än vad som behövdes, de som just klarade sig (utan sparande), och de som behövde hjälp för att klara sig (50f). År 1840 användes återigen en ny klassificering, där de fattiga delades in i två grupper.

För 1805 ser bilden ut så här med de fyra klasserna. Soltow redovisar separat för landsbygd och städer, och för Finland och Sverige.

Vi ser att i Sverige år 1805 räknades 3,0 procent av befolkningen som "rika" och 25,7 procent som "någorlunda rika", vilket förstås inte betyder så mycket. Detta år var 0,36 procent av befolkningen adlig (s 48). 16,5 procent av befolkningen räknades som urfattiga och ytterligare 54,8 procent som fattiga. Geografiskt sett så varierade Proportionen urfattiga varierade i länen mellan 7,6 procent i Gävleborg till 29,5 i Uppsala och 29,6 i Göteborgs län (s 55).

Hur såg utvecklingen ut över tid? Soltows teoretiska ram är tre hypoteser från de Tocqueville, vars huvudhypotes tycks ha varit mycket lik den s k Kuznetskurvan (som Soltow mystiskt nog inte nämnet), nämligen idén att ett land som industrialiseras först genomgår en fas av ökande ojämlikhet, och därefter en fas av minskande dit. För att kunna diskutera denna hypotes måste man förstås förlägga industrialiseringen av Sverige i tiden. När började då omvandlingen av Sveriges ekonomi? Rostow föreslog 1868; Heckscher skrev efter 1815 och särskilt efter 1870. Soltow hävdar fr o m 1840-talet, och pekar på sektorerna textil, järn, och skogsprodukter.

I tabell 2 nedan ser vi utvecklingen av "klasserna" över perioden 1805-1855.

Soltow menar att ojämlikheten minskade 1805-50 (s 51): färre urfattiga i slutet av perioden än i början.

Han pekar också på att det år 1855 fanns lika många fattiga på landet som i stan, vilket enligt Soltows lite enkla diskussion inte skulle vara förenligt med Hobsbawms påstående att "the Industrial Revolution  created the ugliest world in which man had ever lived" (59f)

Soltow redovisar också gini-koefficienter för ägande av jordbruksmark i Sverige för åren 1805, 1845, 1879 och 1921. Dessa ser vi i tabell 3 nedan, där vi också ser t ex toppdecilens andel av det totala ägandet, en andel som minskade från 60 procent år 1805 till 48 procent år 1921.

Alltså minskade den rurala ägande-ojämlikheten kontinuerligt 1805-1921. Också den urbana ägande-ojämlikheten minskade, hävdar Soltow: ginikoefficienten för detta ägande rörde sig från en nivå för 1805 på 0,803 och för 1845 på 0,775. Och 1879 0,741. Studier på Norge (Soltow 1965) visar liknande mönster.

Soltows huvudslats blir att jämlikheten ökade i den svenska ekonomin under 1800-talet, och att tvärtom t ex Hobsbawms analys industrialiseringen inte ökade fattigdomen:

"Both the destitute and the rich decreased in significance in the nineteenth century. Equality appears to have increased." (53)
"General inequality decreased at least a little; inequality above the median income decreased; destitution decreased. the outstanding aspect of the initial stages of the industrial revolution in Sweden is the fact that poverty did not increase. In fact, it decreased." (62)

Det är dock värt att påpeka att data här är både skakiga i sig och bara fläckvis täckande vad vi är intresserade av (substantiell ojämlikhet). Soltows studie ger bara en del av pusslet.

Referenser
Lennart Jörberg, "The development of real wages for agricultural wworkers in Sweden during the 18th and 19th centuries", Economy and History 1972
Lee Soltow, Toward Income Equality in Norway (1965)
Lee Soltow, "The rich and the destitute in Sweden, 1805-1855: a test of Tocqueville's inequality hypotheses", Economic History Review 1989
Johan Söderberg, Agrar fattigdom i Sydsverige under 1800-talet 

Jörberg (1972) studerade daglönares reallöner 1750-1849. En stark löneökning från 1800 till början av 1820-talet, därefter en liten minskning till 1851, därefter en ökning 1851-55 så att nivån 1855 var samma som den hade varit 1825 (s 54).
Tidigare bloggat om relaterade saker: "Mesta möjliga ojämlikhet, historiskt"; "Löneandelen i Storbritannien, 1770-1913"; "Sveriges BNP 1620-1800 och reallöner 1540-1850".