Brady och Sosnaud utgår från den också i mitt tycke mest övertygande teorin om politik och fördelning, Walter Korpis maktresursteori. De beskriver kärnan i PRT, klasskonflikt och näringslivets inneboende övertag, så här:
“Power resources theory begins with the realistic premise that political power is unequally distributed in a capitalist democracy. Business, owners, and managers have far more power because they control the means of production. Because business possesses greater wealth, it also has more resources to deploy in politics. Metaphorically, business can be thought of as an iceberg – where the majority of its power lurks below the surface, and does not need to be visible to present a threat. At any time, business can create economic instability, which undermines the parties holding office, and can therefore influence elections. Business can also flex its muscles in the political arena by deploying resources strategically to tilt elections in their favor. Business does not need to always exert power in these ways, since everyone knows they have it. The threat, coupled with a businessfriendly ideology common in affluent democracies – something business actively cultivates – is sufficient to structurally constrain the state and ensure and legitimate business-friendly policy (Block 1987).” (s 523)Vad detta innebär enligt PRT är att löntagarna måste organisera sig -- i politiska partier och i fackföreningar -- för att jämna ut maktförhållandena i samhället. Korpi ser ägandet av produktionsmedlen och den politiska organiseringen som två olika maktresurser (därifrån teorins namn). Hur resurserna fördelas och utvecklas påverkar välfärdsstatens storlek, och den ekonomiska fördelningen. Korpi skriver i klassikern Den demokratiska klasskampen:
“The variations in the differences between these two basic types of power resources – control over the means of production and the organization of wage-earners into unions and political parties – are thus assumed to be of major importance for the distributive processes in capitalist democracies and for their final result; the extent of inequality.”Maktresursteorin är starkt förenklande och Brady och Sosnaud tar upp tre viktiga kritiker mot teorin. Den första är att PRT är för materialistisk med för lite plats för ideologi (s 524). Underliggande PRT finns en materialistisk rational choice-teori, säger Brady och Sosnaud med referens till Korpi (1985).
Brooks och Manza (2007) visar att folkliga preferenser påverkar välfärdsstatens generositet. Brady och Sosnaud: “Deeply embedded in national values are stable norms about welfare states, and there are national differences that cannot be accounted for by the class distribution.”
Kritik nr två mot PRT är att den inte beaktar stigberoende i välfärdspolitiken; PRT ser varje val som ett nytt spel (525). “Welfare politics may be more about habit than an iterative game of struggle and conflict with each election. Relatedly, welfare politics is as much about constituencies of welfare beneficiaries as it is class politics these days.” Men detta innebär inte att new politics-forskarna har rätt, bara att PRT-forskare måste ägna större uppmärksamhet åt dessa variabler. Theda Skocpol (1992) och andra har uppmärksammat feedbackmekanismernas betydelse i välfärdspolitiken (536). Det finns också en feedback genom att välfärdsstaten påverkar ideologi och opinion vilket påverkar välfärdsstaten (Brooks och Manza 2007).
Den tredje kritiken är att PRT ignorerar kön och etnicitet. Quadragno (1994) visar att välfärdsstödet till ensamstående mammor i USA formats av fördomar om kön och etnicitet. Och Gilens (1999) visar att rasism håller tillbaka välfärdsstaten i USA.
PRT har utvecklats genom dessa kritiker. Den främsta nyare formuleringen är Evelyn Huber och John Stephens (2001). “In their account, Huber and Stephens incorporate institutional factors like veto points (electoral rules, legislative systems, etc.), the historical path dependent influence of political parties, the impact of constituencies of beneficiaries in 'ratcheting' up welfare programs, and gender power resources.” (s 526) Också Brady har, bl a med sin bok Rich Democracies, Poor People från 2009 stått för en utveckling av PRT. Och maktresursteorin är fortfarande den bästa teorin för att förstå fördelnings- och välfärdsstatsfrågor i de rika länderna.
I slutet av sin översikt ger Brady och Sosnaud två forskningsrekommendationer för fortsatt utveckling i studierna av den ekonomiska fördelningens politik. Den första rekommendationen hänger ihop med feedback-mekanismernas om diskuterats ovan och handlar om välfärdsstatens interaktioner med aktörer.
“Where public employment is extensive, it probably reduces inequality by providing stable and well-paid employment. At the same time, public employment contributes to unionization, which then may interact with public employment to reduce inequality. These sorts of interactions could lead to a next generation of research on the politics of inequality. Whereas we have a pretty good picture of the key actors and their effects on inequality, we have not fully explored how institutions, actors and inequality reciprocally influence each other with potentially egalitarian consequences.” (s 536)Forskningsrekommendation två är mindre substantiellt intressant, om än viktig: ökat fokus på "less developed countries".
Fotnoter
[1] En intressant fråga: vad säger forskningen om effekterna av höger-tankesmedjor och liknande mobilisering från 70-talet och framåt på ojämlikhet: “Two final political actors that could influence inequality are think tanks and intellectual entrepreneurs. Though we suggest that these could be avenues by which business influences inequality, there actually has not been much research linking these to inequality. Perhaps deep changes in how policy makers think about monetarism, free markets and deregulation have had some influence on inequality, and these changes have been at least partly influenced by think tanks and intellectual entrepreneurs (Harvey 2007; Perrucci and Wysong 1999). Certainly, there is evidence that intellectual entrepreneurs and think tanks have had success in constructing Keynesianism and social democracy as in crisis, and framing egalitarianism as detrimental to competitiveness and efficiency (Blyth 2002; Campbell and Pedersen 2001; Chwieroth 2007; Harvey 2007; Sassoon 1996). Plausibly, this ideological project creates an environment where calls for egalitarianism have reduced legitimacy and popular appeal. Nevertheless, compared to the evidence for other actors, the influence on inequality needs to be studied more thoroughly.”
[2]
s 533f problem med pre-fisc och post-fisc-mått, och att se skillnaden mellan dem som "omfördelning". Pensionärer har ingen pre-fisc. Och alla andras pre-fisc-inkomster påverkas också av staten: humankapital, beslut om arbetsutbud, etc. Bergh (2005) har visat detta bra.
Erik Olin Wright (2004):
“The state plays a pivotal role in establishing the very possibility of markets through the coercive enforcement of property rights that directly impact on the nature of market-generated distributions. In all sorts of ways the state is involved in regulating aspects of market exchanges and production – from health and safety rules, to credentialing requirements in many labor markets, to labor laws – that impact on the income distribution process. It is therefore misleading to talk about a clear distinction between pure 'distribution' of income and a process of politically shaped 'redistribution'.”
Referenser
Bergh, Andreas. 2005. “On the Counterfactual Problem of Welfare State Research: How Can We Measure Redistribution?” European Sociological Review 21: 345–357
David Brady och Benjamin Sosnaud, “The Politics of Economic Inequality”, i Handbook of Politics (2010)
Brooks, Clem and Jeff Manza. 2007. Why Welfare States Persist. University of Chicago Press.
Skocpol, Theda. 1992. Protecting Soldiers and Mothers: The Political Origins of Social Policy in the United States. Harvard University Press.
Wright, Erik Olin. 2004. “Introduction.” Politics and Society 32: 3–6.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar