Lantarbetarlöner och industriarbetarlöner i Malmöhus län 1881-1930

Hur ser skillnaderna mellan lantarbetares och industriarbetares löner ut under den industrialiserande fasen? Om det finns ett stort och bestående gap så antyder detta att landet genomgår en ojämn ekonomisk utveckling med segmenterade arbetsmarknader, där lantarbetarna inte går över till industrin (och därmed genom utbudseffekten utjämnar löneskillnaderna mellan sektorerna) trots de högre lönerna där. Detta scenario teoretiserades av ekonomen Michael Todaro. Ett problem med att bedöma ifall ett Todaroscenario föreligger är dock att lantarbetare och industriarbetare typiskt hade olika löneformer, plus att de kunde ha olika levnadskostnader, huvudsakligen genom att det var billigare att bo och äta på landet än i städerna.

Därför behövs dataset som både kan justera lönerna till reala genom att justera för olika levnadsomkostnader i olika miljöer, och som beaktar de olika löneformerna. Ekonomisk-historikern Christer Lundh ger i sin nya artikel "Wage forms, costs of living and the urban–rural wage gap: Southern Sweden, 1881–1930" en analys utifrån ett just sådant dataset, för Malmöhus län från 1881 till 1930. Han ansluter sig till en litteratur som tidigare har studerat Katalonien 1772-1816, södra England 1830, Frankrike 1852-1892, Finland 1860-1913, Michigan på 1890-talet och USA 1925-1941. Resultaten i denna litteratur hittills visar att skillnaderna mellan industri- och lantarbetarnas löner ser betydligt mindre ut när man använder reallöner istället för nominella löner.

Lundh jämför manliga daglönere och statare ("contract workers") i jordbruket med outbildade industri- och byggnadsarbetare (anställda av staden) i urbana områden, Malmö och Helsingborg (s 124f). Relativlönerna studeras för 1881-1930, med en fördjupning av levnadskostnader och konsumtionsmönster för 1920-23. Lönedata för jordbruksarbetarna kommer från offentlig statistik medan lönerna för industriarbetarna kommer från arbetsgivarorganisationen Sveriges Verkstadsförenings arkiv (s 125). Statarna fick en stor del av sin lön -- över 70 procent under 1880-talet och 57 procent år 1920 (s 130) -- in natura, och denna ersättning är inkluderad i den offentliga statistiken. Socialstyrelsen gjorde 1920 och 1923 levnadskostnadsundersökningar som bl a innehåller uppgifter om vad olika typer av hushåll konsumerade och vad sakerna kostade. Utifrån detta kan man räkna ut både genomsnittliga boendekostnader och kostnader för livsmedel. Ett krux med Lundhs lönedata är att de bara omfattar jordbruksarbetare som arbetade i jordbruket hela året. I själva verket så cirkulerade många daglönare mellan industrin och jordbruket (s 128).

Lundh får fram att löneskillnaden mellan daglönare och statare inte var särskilt stor: statare tjänade 5-10 procent mer i slutet av 1800-talet och 15-20 procent mer i början av 1900-talet. De outbildade arbetarna i Malmö och Helsingborg tjänade dock betydligt mer än vad lantarbetarna gjorde. Industriarbetarna i städerna tjänade 50-100 procent mer än vad jordbrukets daglönare gjorde 1881-1920, och därefter blev skillnaden än större. De outbildade byggnadsarbetarna anställda av Malmö stad och Helsingborgs stad tjänade 30-40 procent mer än daglönerna på 1880-talet, 60 procent mer på 1910-talet och 150 % mer på 1920-talet. (s 132). Allt detta är nominallöner, inklusive in natura-betalning. Med korrigering för de olika levnadsomkostnaderna i staden och på landsbygden blir skillnaderna klart mindre.

I slutet av 1800-talet tjänade en industriarbetare, i reala termer, ungefär 30 procent mer än en daglönerare inom jordbruket. Byggnadsarbetarna tjänade ungefär samma som en daglönare. I 1900-talets början ökar skillnaden mellan en industriarbetare och en daglöneare och för de olika industrierna i datasetet är skillnaden uppe på mellan 55 och 92 procent på 1920-talet (efter att 8 timmars arbetsdag med bibehållen lön införts i industrin 1919). Också byggnadsbranschen drar ifrån jordbrukets daglönare i början av 1900-talet. Lundh diskuterar inte orsaker men en torde vara olika produktivitetsutvecklingar i de olika branscherna, en annan åttatimmars arbetsdagen.


Referens
Christer Lundh, "Wage forms, costs of living and the urban–rural wage gap: Southern Sweden, 1881–1930", Scandinavian Economic History Review, 2012.