Att tolka relativpriser i medeltida och tidigmoderna Sverige

Ekonomisk-historikerna Rodney Edvinsson och Johan Söderberg, båda från Stockholms universitet, menar i en artikel från 2011 att det finns två huvudsakliga synsätt på den ekonomiska utvecklingen i det förindustriella Europa. Det malthusianska är ett pessimistiskt perspektiv som betonar att levnadsstandarden stagnerade under en lång tid. De pekar på reallönerna som föll från den sena medeltiden till åren runt 1800. Smithianer är mer optimistiska och pekar på en mer diversifierad ekonomi som utvecklas, och t o m en kunskapsekonomi. Angus Maddisons BNP-beräkningar för lång sikt är ett exempel på ett smithianskt perspektiv: enligt detta tredubblades BNP per capita i Västeuropa från år 1000 till år 1820 medan BNP ökade 4,5 gånger i Storbritannien och Nederländerna. Malthusianerna hävdar tvärtemot att folk inte fick det särskilt mycket bättre; så menar Greg Clark att ‘for the majority of the English as late as 1813 conditions were no better off than for their naked ancestors of the African savannah’. Edvinsson och Söderberg kommenterar, med en anspelning på Robert Solows klassiska kommentar om IT-ekonomin, att "Marvels of the knowledge economy, such as Adam Smith’s nail factory or the scientific revolution, were visible everywhere, except for living standards." (s. 251)

För att undersöka balansen mellan de två perspektiven använder Edvinsson och Söderberg relativpriser. För att fånga vad de kallar kunskapsekonomi använder de priser på två produkter som de menar är kunskapsintensivt att producera: järn, och böcker. De har tagit fram järnpriser från 1340 till 1914 och deflaterar dessa med det totala KPI. Det relativa järnpriset faller ganska kontinuerligt över hela perioden, förutom en episod i mitten av 1700-talet då det tillfälligt ökar rejält. (Se diagrammet ovan.) Också i England (data från Greg Clark), München och Valencia faller järnets relativpris.

Papper är en klassisk medeltida industriell vara. Också papprets relativpriser faller över tid i England, München och Aragon, förutom perioderna 1630-1750 och 1780-1830 då relativpriset stiger. 

Diagram 4 visar relativpriserna över tid i Sverige för smör, järn och spannmål. Här ser vi att relativpriset på spannmål stiger nästan kontinuerligt, förutom århundradet efter digerdöden, från seriens början 1291 till ungefär år 1900. 1600-talet var också ett undantag då spannmålets relativpris stagnerade. Detta eftersom det var en period av stagnerande befolkning, menar Edvinsson och Söderberg. (s. 257) På 1700-talet med en ökande befolkning ökade relativpriset på spannmål medan relativpriset föll under andra halvan av 1800-talet, eftersom den agrara revolutionens ökade produktivitet ökade utbudet, medan efterfrågan var ganska inelastisk.

Diagram 6 visar relativpriserna på salt och ved. Det relativa saltpriset är väldigt högt från början och faller kraftigt över tid. Prisfallet beror inte minst på förbättrade sjötransporter över tid. Det fallande relativpriset under medeltiden beror också på att man importerade mer effektivt producerat salt från den franska atlantkusten snarare än det tyska gruvsaltet -- det franska saltet var längre bort, men ändå konkurrenskraftigt i pris. (s. 258-259) I en separat sektion kollar de på sjötransportpriser; relativpriset på transport faller faktiskt inte 1600-1800, men kraftigt från och med ungefär 1825/1850. (s. 260-262)

Prisutvecklingen för ved är väldigt annorlunda. Edvinsson och Söderberg kommenterar: 

"The firewood price curve is quite different. During the pre-industrial era, the technology for making firewood probably did not change much. This was a labour- intensive activity that was resistant to the application of practical knowledge that transformed the dynamic metal-producing and shipping sectors. In this respect, firewood production resembled the production of grains and butter before the Agrarian Revolution. The price rise of firewood during the twentieth century, when technological change did take place, is probably due to the expansion of alternative uses of timber as well as to the price increase of other fuels." (s. 260)

Sverige hade fram till 1873 en silver-standard (efter 1873 guld), varav 1624-1776 kombinerat med koppar. Men silver och guld var inte bara bas för valutor utan också  Edvinsson och Söderberg menar att före konsekventa metallstandarder för mynten, kan relativpriserna på ädelmetaller ses som en indikator på en smithiansk process. (s. 263) De utvecklar denna tankegång:

"The relative price of silver and gold is connected to the production costs of these two metals as well as to the transportation and other transaction costs of bringing these metals to a country.31 The relative price of these metals is closely connected to the knowledge economy, to the technologies that were used, and to how information exchange and communications functioned. The mining of silver and gold was not necessarily highly skilled. However, from the point of view of distribution around the globe, these metals were highly knowledge-intensive goods. All else being equal, increased integration improved access to the most productive mines on the globe, which, in turn, decreased the relative price of precious metals. Decreased integration increased the reliance on less productive, nearby mines, which, in turn, increased the purchasing power of these metals." (s. 263)

Diagram 9 visar relativpriserna för guld och silver över tid, från 1200-talet till idag.

Relativpriset på silver steg under senmedeltiden men föll efter Columbus "upptäckt" av Amerika. År 1600 var silvrets köpkraft ungefär samma som 1300. Från 1620 till 1760 var relativpriset på silver ganska stabilt men därefter började det falla igen. Det beskriver de så här:

"Although the purchasing power of silver and gold declined significantly around 1800, this was more connected to the Napoleonic Wars, which increased the relative price of goods. During the nineteenth century there was, however, a decline in the relative price of silver and gold. In the late nineteenth century the purchasing power of silver declined much more than that of gold, as many countries switched from silver to gold standard and silver reserves were sold out. In the twentieth century, when the commodity standard was suspended on several occasions and finally abandoned, the purchasing power of silver as well as that of gold fluctuated sharply." (s. 264)

I sina slutsatser pekar Edvinsson och Söderberg på fallande relativpriser på järn, papper och sjötransporter på lång sikt som indikatorer på smithiansk tillväxt i senmedeltida och tidigmoderna Europa och Sverige. Prisfallen tyder också på produktivitetstillväxt. "Western Europe was thus capable of transforming industries relying on applications of practical knowledge well before the advent of the early modern era. The fall in real prices of various knowledge-intensive goods and services was a drawn-out process encompassing the late Middle Ages and the early modern
periods, involving several continental regions as well as England. The eighteenth century was not more dynamic in this respect than the fifteenth and the sixteenth centuries. This supports a view of Western economic development as a very long- term phenomenon" (s. 265)

I slutsatserna för de också ett resonemang om hur resultaten relaterar till BNP:s utveckling. I det tidiga 1800-talets Sverige, menar de, var de två mest kunskapsintensiva branscherna gruvor och sjötransporter, som stod för 3 procent och 2 procent av BNP. Papper och tryckande stod för kanske 0,1 till 0,2 procent av BNP.  Utifrån detta och relativprisernas tillväxt över tid menar de att gruvbranschen stod för 4 till 12 procents ökning av NP från 1300 till 1820, och sjötransporten 1-2 procent. (s. 266) Ekonomin kan inte ha haft så snabb BNP-tillväxt som Maddison menat. Produktivitetstillväxten över tid bör ha varit väldigt långsam, även om en "flitens revolution" av ökad arbetsintensitet på 1700-talet ändå kan ha ökat totala BNP. (s. 266)

Och så här rundar de av sin artikel:

"In Sweden, the real wage rate in the early nineteenth century was less than half the one attained in the late Middle Ages. Even in England, real wages either fell or were stagnant during the early modern period. While the improvements in the knowledge-intensive activities gave Europe a strategic advantage over the rest of the world, its population was most likely not better off as a result of this development. We see here a Smithian process, which laid the foundation for the subsequent industrial revolution, within a Malthusian economy. Substantial technological development could take place without overall economic growth, since the pre-industrial dynamism of the knowledge economy was entrapped by the stagnation of the agrarian economy. " (s. 267)

Det här tycker jag är väldigt intressant. På ett analytiskt plan tycker jag att det låter väldigt rimligt att olika sektorer kan ha olika utvecklingstakt och att jordbruket kan hålla tillbaka den totala ekonomin även om man har dynamiska sektorer. Däremot så undrar jag fortfarande hur rimliga reallöneberäkningarna är. Jag förstår ju att relaitivpriset på spannmål steg i slutet av 1700-talet och att det syns som fallande reallöner i tidsserierna. Men bytte man inte samtidigt till potatis? Och producerade man inte mat själv? Och fick man inte lönen i hög grad i varor, inklusive mat, på ett sätt som trotsar användandet av KPI för att deflatera lönerna? Detta faller dock vid sidan av Edvinsson och Söderbergs studie.

Referenser

Rodney Edvinsson och Johan Söderberg (2011) "Prices and the growth of the knowledge economy in Sweden and Western Europe before the industrial revolution", Scandinavian Economic History Review, 59:3, 250-272. Läs här.