Under vilka förhållanden kan effektiv långfärdshandel utvecklas? Nationalekonomen och ekonomisk-historikern Avner Greif lade i slutet av 1980- och början av 1990-talet fram en inflytelserik tolkning av hur institutioner kan byggas upp för att organisera handel, utan direkt statlig inblandning. Greif lade fram tolkningen i flera artiklar (och 2002 en bok) varav den första publicerades i Journal of Economic History 1989. Denna börjar rakt på sak och med täta argument:
"Mediterranean trade contributed much to the economic growth of southern Europe during the Middle Ages.' The spread of this trade depended, to a large extent, upon traders' ability to employ overseas agents or to let business associates function as overseas agents. The employment of overseas agents was vital during the Middle Ages, since goods were sold abroad only after being shipped to their destination. Since, absent contractual problems, a merchant can decrease cost by sending goods to an overseas agent rather than traveling with his goods, a large efficiency gain could potentially be achieved by employing overseas agents."
I centrum står alltså förståelsen av den medeltida långvägshandelns beroende av handelsmännens möjligheter att anlita overseas agents. Overseas agents, agenter på plats som sköter köpmannens affärer och tar hand om hans intressen, minskar kostnaderna eftersom handelsmannen inte själv behöver resa med alla transporter utan kan stanna i sitt huvudkvarter och dirigera affärerna därifrån. Men relationen mellan köpman och agent är potentiellt problematisk: hur ska köpmannen veta att agenten inte kommer försvinna med det investerade kapitalet eller på andra sätt fuska i affärerna?
Denna viktiga teoretiska fråga har inte besvarats av tidigare forskning, säger Greif. Viktiga handelshistoriker som RS Lopez har undersökt affärsmännens organisering men bortsett från den problematiska kontraktsfrågan och bara utgått från att den inte existerade. Andra har hävdat att det handlade om tillit mellan handlare och att detta framför allt fanns inom klaner eller inom familjer; Rosenberg och Birdzell hävdade t o m att "apart from the family, the Middle Ages offered no satisfactory model for mercantile enterprise."
Poängen med Greifs egen 1989-artikel är att lägga fram en ekonomisk analys av hur handlarna kunde hantera tillitsfrågan institutionellt och så inte göra den beroende av social kontroll eller etik. Så här sammanfattar han argumentet:
"The evidence indicates that eleventh-century Mediterranean traders arranged agency relations through a peer organization that may be referred to as a coalition. Members of the coalition provided each other with agency services that increased the value of a member's capital. Each trader benefited from being a coalition member more than he could have by establishing agency relations based upon a reputation mechanism outside the coalition. Obtaining the benefits of coalition membership depended upon proper conduct in the past, while the short-run gain from cheating today was less than the long-run benefit an honest coalition member could obtain. Since this situation was common knowledge, the merchants perceived that the agents could not do better by cheating. The agent acquired a reputation of being honest, the merchant could trust him. In short, the traders utilized a perpetuum mobile-the contractual relations among them reduced the transaction cost associated with agency relations and thus motivated each coalition member to follow these contractual arrangements." (s. 859, jfr 863)
Hans källmaterial är det otroliga material som judiska köpmän lämnade efter sig i en geniza -- ett slags skräprum eller arkiv för dokument -- i gamla Kairo, en skatt som återfanns i slutet av 1800-talet och använts flitigt av forskare, inklusive Chris Wickham i hans The Donkey and the Boat (2023), sedan dess. Kairo-Genizan innehåller fler än 1000 dokument som belyser 1000-talets handel på Medelhavet, och så här beskriver Greif den värld som framträder ur dokumenten:
"These documents depict this trade as free, private, and competitive. The authorities' stance with respect to international trade reflected the tolerance and liberalism that characterized the period. Muslim rulers, especially the Fatimids (who ruled North Africa, Sicily, Egypt, and Palestine), sought to promote trade and no official restrictions fettered migration or the transfer of raw materials, finished goods, or money across the Mediterranean." Both transportation and mail delivery were competitive and largely private, and shipping was available even to a small merchant, who could rent storage space on a ship. 12 The trade within each trade center was free and competitive, with many buyers and sellers interacting in bazaars and storehouses, where they negotiated and competed over prices, using brokers, open-bid auctions, and direct negotiation." (s. 860)
Men att bedriva långväga handel under denna period var inte desto mindre förstås en osäker verksamhet: hur lång tid skulle resan ta, skulle varorna komma fram i fint skick, vilka priser skulle man få för varorna, och vilka priser skulle man vara tvungen att betala. Greif exemplifierar med resor mellan Egypten och Sicilien som under perioden kunde ta allt mellan 13 och 50 dagar. Samtidigt så fluktuerade priserna på oförutsägbara sätt, vilket så klart komplicerade verksamheten.
Greifs fokus, utifrån geniza-arkivet, är en grupp som han kallar Maghribi traders, en grupp judiska handelsmän som levde i Abbasidkalifatet (som hade Bagdad som huvudstad) fram till 900-talets första halva varefter de emigrerade till Nordafrika, framför allt Tunisien. De spred sig de följande århundrande ytterligare runt Medelhavet, men behöll en identitet och refererade i brev till sig själva som "our people" och "the Maghribis". För Greifs teoretiska argument är det dock viktigt att de inte var en separat etnisk grupp eller liknande, utan han betonar att de var en judisk grupp som också umgicks med andra judar. Mekanismen som upprätthöll deras samarbete var alltså inte en sammanhållning som i en familj, utan Greifs argument är som sagt att det var en ekonomisk-institutionell mekanism. Greif går från beskrivningen av maghribi-handlarna över till en beskrivning av deras samarbete med "business associates".
Dessa "business associates" var handlarnas agenter utomlands.[1] Köpmannen (merchant) investerade sitt eget kapital och tog (en del av) vinsten när affären var klar; agenten arbetade åt köpmannen och hade själv inte rätt till vinsten. För att förstå relationen mellan köpman och agent använder Greif det ekonomiska begreppet asymmetrisk information. Agenten visste en massa om de lokala förhållandena (marknadsförhållanden, priser etc) som köpmannen själv inte visste; hur kunde man garantera att inte agenten skulle utnyttja detta informationsövertag för egen vinning? " If honesty is a problem, a neoclassical market for agents' services fails to provide an institution through which agency relations can be organized." (s. 865) Domstolarna, säger Greif, var under 1000-talet inte tillräckligt starka för att kunna kontrollera efterlevnaden. Han tar ett exempel från Maimonides, en judisk forskare som levde i gamla Kairo (dåtidens Fustat) på 1100-talet: "If the creditor claimed that he was not paid, he had to swear that
he had not been paid; finding the agent and bringing him to court was not considered." Istället, säger Greif, så etablerade handlarna en "private order"-institution; i fotnoterna refererar han bland annat till Oliver Williamson. Man skulle teoretiskt sett kunna etablera två mekanismer som upprätthöll tilliten i en sådan privat ordning, säger Greif. I den första kan agenten signalera att han är trovärdig eftersom han är gudfruktig eller har internaliserat någon annan ärlighetsideologi. I den andra kan en agent etablera ex ante att hans mest profitabla strategi ex post är att vara ärlig. Geniza-dokumenten illustrerar mekanism två, där agenterna blir ärliga för att få behålla sina positioner som agenter. Det är då upp till köpmännen att etablera arrangemang där ärligheten blir lönsam för agenterna:
"To make this position attractive, the merchant must create a gap between the expected lifetime utility of an agent employed by him and the agent's best alternative elsewhere. To do so the merchant has to provide the agent a premium; for example, he can pay him a wage premium. Of equal importance is the implicit contract established between merchant and agent, under which the merchant threatens to fire the agent and never operate through him again if he discovers that the agent has ever cheated." (s. 867)
Greif refererar till detta arrangemang som en "koalition". Alla köpmän i koalitionen är ense om att aldrig anlita en agent som en gång varit oärlig.
Greif bevisar existensen av en sådan koalition genom studium av dokumenten ur genizan. Två brev från år 1055, säger han, illustrerar koalitionens "implicita kontrakt". Ett av breven visar att en agent bosatt i Jerusalem var anklagad för att ha försnillat pengar från en maghribi-handlare, och att köpmän runt hela Medelhavet, bort till Sicilien, då ställde in alla sina affärer med denna agent. Ett annat brev från tidigt 1000-tal från en handelsman i Tunisien visar hur affärerna med agenter är avhängiga agenternas ärlighet: "If your handling of my business is correct, then I shall send you goods." (cit. 869) Sanktionerna var ekonomiska -- ekonomisk bestraffning -- inte sociala, säger Greif. Han anför en rad exempel på hur Maghribi-köpmännen oroade sig för sina rykten och agerade för att upprätthålla ett gott rykte för sig och sina kollegor i koalitionen.[2]
Just innan slutsatssektionen av artikeln diskuterar Greif informationsspridningen inom koalitionen. Han betonar att de höll kontakt medelst brev, och så kunde ha koll på varann och affärerna i olika regioner. (879-881) Slutsatssektionen slutar med en slags dödsruna för Maghribi-handlar-koalitionen, när i slutet av 1000-talet området erövras av beduinerna vilket leder till en nedgång för områdets deltagande i Medelhavshandeln. Han betonar att Maghribi-handlarna före denna exogena chock lyckades upprätthålla sina handelsrelationer genom en privat organiserad institution, koalitionen:
"We see, then, that the family firm was not the only medieval form of mercantile enterprise. Coalitions existed as well and may have been superior to family firms in that they provided flexibility in agency
relations unachievable within family firms. Interestingly, empirical evidence on exchange relations in contemporary Wisconsin and South East Asia suggests that reputation and implicit contracts among members of "coalitions" still play an important role in helping businessmen overcome contractual problems." (s. 892)
Här går fotnoten intressant nog till ett working paper från Stanford om "A Theory of the Ethnically Homogeneous Middleman Group" och en artikel i American Sociological Review från 1963; det är tydligt att Greifs artikel har just ett teoretiskt syfte i centrum, snarare än att "bara" vara en intressant historisk fallstudie från 1000-talets Medelhavshandel.
referenser
Avner Greif (1989) "Reputation and Coalitions in Medieval Trade: Evidence on the Maghribi Traders", Journal of Economic History 49, 4.
fotnoter
[1] Så här definierar Greif det mångtydiga begreppet agent: "An (overseas) agent is someone involved in trade ventures in which the capital or the profit (loss) or both are not exclusively his own but are shared with a merchant (an individual or a partnership) located in a different trade center." (s. 864)
[2] Jag skippar sektionen (s. 871-879) om indirekta bevis för koalitionen.
