Sedan cirka 1980 har inkomstojämlikheten ökat inom de flesta länder, och kapitalandelen har ökat på löneandelens bekostnad. Är den senare utveckligen en orsak till den första? Det undersöker Maura Francese och Carlos Mulas-Granados i ett nytt bokkapitel. De menar att det inte nödvändigtvis är så att en ökande kapitalandel i nationalinkomsten leder till ökad ojämlikhet:
The classical economists of the 19th century took for granted that capitalists were rich and their income was solely based on the returns on capital, while laborers where poor and only relied on wages. But the world has evolved during the 20th century, and scholars working in this field acknowledged that the study of factor shares and inequality became more difficult as evidence started to show mixed realities where “many employees earn more than capitalists, many property owners work and many workers own property” (Lydall, 1968: 2). In this paper, we test if the declining labor share of income has been a key driving factor for growing inequality. We conclude that it is not—the most important determinant of rising income inequality has been the growing dispersion of wages, especially at the top of the wage distribution. (s 2f, se även s 4)
De gör en dekomposition av inkomstojämlikheten som liknar Occhino och Jacobsons (2012): den totala inkomstojämlikheten beror på ojämlikheten (pseudo-gini) för arbetsinkomster, dito för kapitalinkomster, och de två inkomsttypernas relativa andelar av nationalinkomsten.
De använder data från Luxembourg Income Study, deras De börjar med Frankrike, Tyskland, Storbritannien och USA från 1970-talet till idag.
Här menar de att den ökade ojämlikheten i arbetsinkomster är den viktigaste faktorn som drivit den ökade ojämlikheten; minskningen av löneandelen gör ingen skillnad alls (på tvådecimalersnivån som visas här) i USA, UK eller Frankrike och bara 1 enhets ökning av ojämlikheten i Tyskland. Detta gäller också när de kollar på 43 länder samtidigt: en procents ökning av löneandelen minskar bara ginikoefficienten med 0.04 enheter medan 1 enhets ökning av ginin för arbetsinkomster nästan ökar den totala ginikoefficienten med 1 enhet. (tabell 2) För utvecklingsekonomier spelar löneandelen en lite större roll (se figur 3 ovan).
De konstaterar själva att denna analys, som baseras på LIS-data lider av att surveydata (som LIS är) typiskt underrapporterar kapitalinkomster och underrepresenterar höginkomsttagare. De går därför vidare med en undersökning med makrodata. (Löneandelsdata kommer från ILO:s databas.) De använder data för 1970-2013 och kör regressioner både med löneandelen som beroende variabel (bestämd av arbetslöshet, arbetsmarknadsinstitutioner m m) och med löneandelen som oberoende variabel som bestämmer inkomstojämlikheten. Resultaten för de senare syns i tabellen nedan.
En ökning av löneandelen minskar enligt denna ginikoefficienten, men bara när det inte kontrolleras för löneojämlikhet (som mäts med toppdecilens snitt lön jämförd med botten-90-procenternas snittlön). Deras slutsats från detta blir att löneojämlikheten är en viktigare bestämningsfaktor än vad löne-kapital-uppdelningen är (s 15).
I slutsatssektionen säger de: "Empirical evidence suggests that the most important determinant of income inequality is not
the share of income that accrues to labor or capital, but the dispersion of labor income. This
result reflects the fact that the lion’s share of household income is labor earnings and its
distribution has become more unequal." (s 18)
Referens
Maura Francese och Carlos Mulas-Granados, "Functional Income Distribution and its Role in Explaining Inequality", IMF, november 2015
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar