Svensk politik strukturerades under 1900-talet i hög grad efter höger-vänster-skalan, som sammanföll med en socioekonomisk skiljelinje: arbetare röstade mer rött, höginkomsttagare och företagare mer blått. Sedan 1990-talet, säger statsvetaren Simon Davidsson i en artikel från 2018, har flera viktiga förskjutningar skett. Fler väljare uppger sig stå till höger på en höger-vänster-skala. Vänsterpartierna (inräknat Socialdemokraterna) får en mindre del av rösterna. Och kopplingen mellan klass och partival har försvagats. Davidsson studerar betydelsen av bostadsmarknadens utveckling för de politiska skeendena. Andelen som ägde sin bostad ökade från 59 procent 1990 till 64 procent 2012, och huspriserna har stigit i 20 år eller så. I den tidigare forskningen har Dunleavy (1979) menar att engelska arbetare som ägde sitt eget hus var mer benägna att rösta på Tories, och Ansell (2014) har mer nyligen lagt fram tesen att allt annat lika så röstar folk som ger sin bostad mer höger.
Davidsson använder 2012 års SOM-undersökning, som är (eller var 2018) den senaste SOM-undersökningen som frågade om folks bostadssituation. Undersökningen skickades till 11 097 slumpmässigt utvalda svenskar , av vilka 57 procent svarade. Här finns alltså både information om personens bostadssituation, och hur han eller hon placerar sig själv på en vänster-höger-skala. Davidsson länkar detta till huspriserna och deras utveckling på kommunal nivå, utifrån kommunen där personen bor, med data från Boverket och SCB.
Vänster-höger-skalan har fem steg, från 1 till 5: tydligt till vänster, något till vänster, mitten, något till höger, tydligt till höger. Ungefär 10 procent placerar sig i vardera av "tydligt"-grupperna, ungefär en fjärdedel i vardera "något till...", och 30 procent i mitten. Bland de som hyr sin bostad är genomsnittsvärdet 2,75, medan de som äger sin bostad har 3,12; skillnaden är statistiskt signifikant. I ordered logit-regressioner kontrollerar Davidsson för hushållsinkomst, klasstillhörighet, om man är pensionär, utbildningsnivå, sektor för sysselsättning, sysselsättningsstatus, kön, civilstånd, och om man bor i stad eller på landsbygd. Den beräknade effekten är att om man äger sin bostad, iställer för att hyra den, blir man 3-4 procent mer benägen att placera sig själv mer till höger på en höger-vänster-skala. (s. 317-319)
Utifrån att bostadspriserna stigit mest i storstäderna så går Davidsson vidare med att dela upp sitt sample mellan de som bor i storstäder och de som bor någon annanstans. Effekten på att se sig själv som höger är starkare, 4,5-6 procent, i storstäder än annanstans (1-2 procent). I nästa steg delar han upp samplet i fyra: kommuner där en villa kostar mindre än 1 miljon, kommuner där villan kostar 1-2 miljoner, kommuner i prisklassen 2-4 miljoner, och till slut kommuner med medelpriser över 4 miljoner. Effekten på höger-vänster-placeringen är, som förväntat, starkast i kommunerna med högst huspriser. (s. 321-322) I relation till ens klasstillhörighet, så är det inom gruppen lägre tjänstemän som effekten av bostadsägande på höger-vänster-placeringen är allra starkast. I sina slutsatser betonar Davidsson också att tjänstemännen är viktiga för den substantiella betydelsen av bostadsägandet för svensk politik: de har råd att köpa bostäder och kan därför välja mellan att hyra eller äga, och deras val kommer ha politiska implikationer. (s. 327)
Referens
Simon Davidsson (2018) "Left-right Orientation, Homeownership and Class Position in Sweden", Scandinavian Political Studies. Läs här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar