Den store sociologen Max Weber hade en bred repertoar -- från protestantismen och kapitalismens framväxt, till Preussens agrarhistoria. Sociologen Nicholas Gane fokuserar i en artikel från 2005 på ett halvt klassiskt kapitel i det postumt publicerade bjässeverket Ekonomi och samhälle som heter "Klass, status, parti". Detta kapitel har influerat debatter om samhällsklass och samhällsstruktur sedan 1950-talet -- Gane nämner namn som Bendix och Lipset, Goldthorpe, och Giddens. Gane menar dock att denna debatt missat hur Weber i kapitlet "maps his theory of the social in relation to the orders of the economic and the political", som en del av en bredare analys av vad Weber kallar ‘The Distribution of Power Within the Political Community’ (s. 211-212). Syftet med kapitlet var alltså inte att analysera social stratifiering per se, utan hur det ekonomiska (klass), det sociala (status) och det politiska (parti) påverkar varandra och hänger ihop. Gane menar att Weber genom detta lägger fram sin teori om det sociala.
Det är weberologi det här, med resonemang om när de olika delarna av Ekonomi och samhälle är skrivna, och hur de redigerats och satts i en viss ordning av redaktörer efter Webers död -- likheterna mellan diskussionen om "Klass, status, parti" här och marxologernas om det sena, ofullbordade kapitlet om "klass" i Marx Kapitalet är slående, passande nog för två gamla antagonister som Marx och Weber. Gane menar att sociologer använt sig för mycket av kapitlet ‘Status Groups and Classes’ för att argumentera att klass hos Weber var något socialt, i motsats till hos Marx där klass är ett ekonomiskt fenomen. (s. 213)
I sin sektion om "politiska gemenskaper" ger Weber sin antimarxistiska definition av makt och klass:
‘“Economically conditioned” power is not, of course, identical with “power” as such. On the contrary, the emergence of economic power may be the consequence of power existing on other grounds’ (cit. 215)
Ekonomin har ingen primär roll, utan social eller kulturell makt kan lika gärna ge ekonomiska fördelar: ‘social honour, or prestige, may even be the basis of economic power’. Detta överensstämmer med Webers resonemang tidigare i Ekonomi och samhälle där han menar att folk strävar efter makt inte nödvändigtvis för att uppnå ekonomiska fördelar: 'Power, including economic power, may be valued for its own sake’ (cit. 216). Motsvarande så är klasser i sig inte gemenskaper, utan gemenskaper byggs på en subjektiv känsla av tillhörighet, på grund av känslor eller traditioner. (s. 216) Klass kan existera i sig, men inte för sig. Så talar Weber också mer om "klass-situationer" än om klass. Statusgrupper (Stände) är däremot i sig sociala fenomen, gemenskaper; Weber säger att ‘Stände sind, im Gegensatz zu den Classen, normalerweise Gemeinschaften’ (cit. 217). Gane återger detta citat på tyska eftersom han menar att den engelska utgåvan av Ekonomi och samhälle gör en felöversättning av Gemeinschaften till "groups", när det borde vara "communities". Det är slående att Weber använder ordet Stände för vad man på svenska i Weberdiskussioner kallar "statusgrupper": Stände betyder inte bara sociala positioner utan också stånd, som i adelsståndet, borgarståndet och bondeståndet. Det kopplar därmed in i den berömda delen av Ekonomi och samhälle där Weber diskuterar legitima typer av dominans. I sektionen där om "traditionell auktoritet" diskuterar Weber ständische Herrschaft, vilket Gane översätter som "estate-type domination" -- jag tänker spontant på mitt blogginlägg om ifall det fanns en godsägarhegemoni på den svenska landsbygden på 1800-talet. Ständische Herrschaft är enligt Weber traditionell form av dominans och godsherren har ingen obegränsad makt, t o m hans rekrytering av personal är sedvänjebunden, även fast det finns en Gewaltenteilung, som Gane översätter som "division of powers". Det är ingen feodalism, men inte heller en byråkratisk förvaltning. (s. 218)
Sociala grupper tenderar till avgränsningar från andra grupper, menar Weber, och utmärks av status-stolthet ("status honour", säger Gane). Statusordningen följer inte nödvändigtvis marknaden, utan kan tvärtom hamna i konflikt med marknadens utfall, när "fel" grupp tjänar respektive förlorar på marknadens utveckling (s. 219) Statusgrupp och klass är alltså två helt olika saker enligt Weber.
Delen om "parti" i kapitlet "Klass, status, parti" är ofullbordad, men Weber sätter ner foten och hävdar att partier är instrumentellt rationella, inte värderationella, och handlar framför allt om konkurrens om politisk makt. (s. 220)
Gane menar att Weber inte alls blandar ihop "the social" och "society",och att Ulrich Beck (2000) därför har fel när han hävdar att Weber är irrelevant idag på grund av sin metodologiska nationalism. (s. 221-222)
Ganes slutsatser är för mig inte supertydliga. De börjar så här:
"In light of the above, there would appear to be good reasons for re-reading Weber as a social theorist, and for looking closely at his conceptualization of the social, rather than starting with an idea of social stratification which presupposes rather than explains what is meant by the term ‘social’. In the face of the continued decline of Marxist theory (which tends to treat the social as emerging through relations of production, thus tying the social to class), it would seem a timely moment to reconsider the basic argument of ‘Class, Status, Party’, as this text defines both class and the social in radically non-Marxist and non-societal terms. Strangely, however, within Weber circles and mainstream sociology there has been little recognition or development of Weber’s definition of class as non-social, or his idea that communal socialization takes place through consumption." (s. 222-223)
Referens
Nicholas Gane (2005), "Max Weber as Social Theorist: ‘Class, Status, Party’", European Journal of Social Theory 8(2): 211–226. Läs här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar