Sociologerna David B. Grusky (Stanford) och Kim A. Weeden (Cornell) ställde 2008 i ett bokkapitel den i ett sociologiskt sammanhang lite tillspetsade frågan: "Are There Social Classes?". Deras fråga gick tillbaka inte minst på en artikel som de publicerade i American Journal of Sociology år 2005, och jag börjar min diskussion med den artikeln.
Artikelns abstract är mycket effektivt och jag citerar det faktiskt i sin helhet:
"It is increasingly fashionable to claim that social classes are purely academic constructs that no longer provide much information about lifestyles, attitudes, and other individual-level outcomes. The few available tests of this claim rely on stylized measures of social class that either group detailed occupations into a small number of “big classes” or reduce them to scores on vertical scales of prestige, socioeconomic status, or cultural or economic capital. We show that these conventional approaches understate the total effects of the site of production by failing to capitalize on the institutionalized social categories that develop at the detailed occupational level."
Också inledningen till själva artikeln är mycket välskriven och effektiv. De börjar med att konstatera att "de senaste 25 åren" (alltså ca 1980-2005) så har klassanalysens fokus skiftat från att förklara kollektivt agerande, revolutioner och andra makro-utfall, så som t ex EP Thompson (1963), Harry Braverman (1974) eller Michael Burawoy (1979) gjorde, till att förklara variationer i individ-utfall. Men, säger de, det har inte skett något motsvarande skifte i de "class maps" som används i klassanalysen. En grupp som de kallar "postmodernister" har hävdat att samhället individualiserats och att de gamla klassanalyserna är för förenklande. [1] Men denna kritik, hävdar de, missar att det kan vara så att klass i någon bemärkelse är lika viktigt som någonsin, men att definitionen och operationaliseringen av klass måste göras bättre och mer precist. De menar att vad de kallar "big classes" (t ex "service class" eller "routine nonmanual class") inte nödvändigtvis fångar de intressanta skillnaderna i samhället utan att mindre grupper, framför allt yrken ("occupations") gör ett bättre jobb. Denna diskussion om skillnaderna mellan de två klassbegreppen och vilka kausala mekanismer de spelar på är mycket intressant:
"This “big-class assumption” allows class analysts to ignore or dismiss the smaller social groups (i.e., “occupations”) that emerge around functional niches in the division of labor and that typically become deeply institutionalized in the labor market. We argue below that occupations have considerable explanatory power by virtue of this institutionalization. Indeed, whereas big classes affect individual-level outcomes primarily through a rational action mechanism (e.g., Goldthorpe 2000), occupations shape behavior through the additional sociological forces of self-selection, differential recruitment, socialization, and interactional closure, all of which become activated in the context of institutionalized categories." (s. 142) [2]
För de mikrosociologiska ambitionerna att förklara variationer i utfall mellan individer, så passar mikro-klass-approachen med yrken bättre än makro-klass-approachen, säger de. De utvecklar i sin 2005-artikel detta argument i fem steg. Sektion ett motiverar varför sociologer ska bry sig om att konstruera "class maps". Sektion två utvecklar argumentet om att occupations som "institutionaliserade kategorier" görs homogena vilket gör att de blir kraftfulla för att förklara individ-utfall. Sektion tre och fyra testar argumentet empiriskt: först genom att jämföra big-class och yrkeskartornas förklaringskraft, och sedan i multivariata modeller med kausala anspråk. Sektion fem är slutsatserna.
I sektion ett så förklarar de vad klasschemat -- de verkar använda det för mig okända begreppet "class map" synonymt med klasschema -- så här:
"The main purpose of a refurbished class scheme, we argue, is to identify structural positions at the site of production that provide the strongest possible signal of “life conditions,” where this refers to the panoply of circumstances that define the quality and character of our social lives, including the economic flows and resources that we control, our institutional affiliations and commitments, the types of lifestyles that we lead, and our sentiments and attitudes. We are thus looking for an information-rich class map that represents the “geography of social structure . . . by describing important differences between structural locations” (Sørensen 2000, pp. 1526–27; Giddens 1973, pp. 171–72; Goldthorpe 2000, p. 206). " (s. 143)
Med den gamla klassagendan, som kanske handlade om att analysera t ex politiska klassantagonismer, så var en "big class"-teori rimlig, men om vi nu är intresserade av att förstå levnadsförhållanden (life conditions) och hur de varierar mellan personer, så är "big class"-approachen mindre lyckad. [4] De säger att Bourdieus (1984) och Michele Lamonts (1994) approacher är de ur "big class"-traditionen som mest motsvarar vad de själva vill göra, men de kritiserar Bourdieu och Lamont på två punkter. Först, för deras "top-heavy" klassanalys där yrkena i toppen är disaggregerade men de i botten av samhällspyramiden tvärtemot ihopslagna. För det andra, för att testa sina "klasskartor" mot bara ett par utfallsvariabler, typiskt livsstilar och konsumtionsvanor.
Deras empiriska testning av vad klass spelar för roll är baserad på bivariata testningar mot en hel rad utfallsvariabler: 55 stycken, i fyra kategorier. De förklarar approachen på följande sätt:
"If the goal of a class map is to provide an omnibus signal of life conditions, then it is appropriate to evaluate our class maps across a wide range of individual-level outcomes. We carry out bivariate analyses that incorporate 55 variables from four topical domains: (a) life chances (e.g., income, education, working conditions), (b) lifestyles (e.g., consumption practices, institutional participation), (c) culture (e.g., political preferences, social attitudes), and (d) demographic composition (e.g., race, ethnicity). The first three domains represent areas that have historically been viewed as crucial “litmus tests” for class maps. As we noted above, some scholars (e.g., Weber 1946) regard life chances as the main life conditions of interest, whereas others (e.g., Bourdieu 1984; Thompson 1963) prefer more encompassing definitions of class that incorporate lifestyles and sentiments. We provide evidence pertaining to all three domains and allow readers to pick and choose those that correspond to their preferred definition of class. The fourth domain, demographic composition, is not directly relevant to typical definitions of class (cf. Bourdieu 1984), but we include it because commentators have long argued that class formation and structuration can be undermined by racial and ethnic cleavages (e.g., Bradley 1996; Bonacich 1972; Giddens 1973). Again, our objective is to provide the most comprehensive validation of class maps to date, while appre-
ciating that some of our readers might prefer a narrower assessment." (s. 148)
De motiverar denna approach med att de vill göra en så bred testning som möjligt för att testa klassmodellen i dess helhet: om en läsare sedan föredrar att fokusera på en viss kategori av utfallsvariabler, så kan man hålla sig till den modell som man menar förklara dessa väl, men då måste man ändå förhålla sig till helhetsmodellen (de 55 utfallen).
De jämför också sin klasskarta mot en annan typ av analys av stratifiering: graderade formuleringar med skalor, som i den "US-amerikanska" traditionen av att placera in alla yrken på en skala vad gäller prestige eller socioekonomisk status.
Sektion två, som handlar om varför yrket är rätt analysnivå, diskuterar på vilken nivå de samhälleliga processer som klassanalysen är intresserad av, struktureras. De jämför big class-modellerna med yrkesnivån och menar att det är olika mekanismer som är i spel på de olika nivåerna; på yrkesnivån arbetar tre centrala mekanismer,
allocation,
social conditioning, och
institutionalization of conditions, för att göra just yrkesnivån till avgörande. Allokeringsmekanismen handlar på utbudssidan om att folk söker sig till yrken som de tror passar dem och deras egenskaper: andliga människor blir präster, empatiska människor socialarbetare, människor med vänstervärderingar är mer benägna att bli sociologer än vad människor med högervärderingar är, och så vidare. På efterfrågesidan handlar det om att arbetsgivare kanske vill rekrytera fler anställda av den typ som de redan är bekanta med. Detta fungerar på yrkesnivå, men inte på "big class"-nivå, säger de; "The classes of “nonskilled managers” (Wright 1997) or “routine nonmanuals” (Erikson and Goldthorpe 1992) are, for example, largely academic constructions that lack well-developed closure mechanisms and have accordingly amorphous reputations." (s. 151)
Den andra mekanismen, "social conditioning", är mer kausal: den handlar inte om att folk sorterar sig in i grupper på olika sätt, utan vad som händer med en när man väl hamnat i gruppen. Man går en utbildning, kanske en filosofie kandidat eller en lärlingsutbildning till ett hantverk eller en polisutbildning, som "solidifies preexisting attitudes, instills explicit codes of behavior, or otherwise generates homogeneity among recruits" (s. 151). Man träffar också, genom allokeringsmekanismen, oproportionerligt många människor som är lika en själv och som påverkar en ytterligare i denna riktning. I diskusionen om den tredje och fjärde submekanismen, intresseformering och "learning generalization", börjar de med att citera Bourdieu (1984): “homogenous conditions of existence impose homogenous conditionings and produce homogenous systems of dispositions capable of generating similar practices”. [5] Här är det ju notabelt att i Tabell 1 så är detta den första mekanism (eller i alla fall submekanism) där de medger, eller vad man ska säga, att "big class" har lika stort förklaringsvärde som yrkesnivån, detta eftersom klasstypologierna typiskt konstrueras just för att det som man ska ha gemensamt inom en klass är likheter vad gäller t ex maktposition på jobbet.
Också den sista mekanismen, "institutionalization of conditions", ligger nära de klassiska klassteorierna: det handlar om hur väl man får betalt för sitt jobb, vilka arbetsförhållanden man har, och så vidare. Intressant nog så menar de att big class-teoretikerna som Goldthorpe blir väldigt bereonde av ett antagande om rationellt, kalkylerande agerande för att förklara varför klassmönstren uppstår: "This rational action account may be the strongest card that a big-class theorist can play, but
it is far weaker than the homogeneity-inducing mechanisms available to the theorist of institutionalized class categories." (s. 154)
Sektion tre, den första empiriska sektionen, bygger på data från Current Population Statistics, General Social Survey och andra surveykällor. Deras föredragna "klasskarta", som alltså handlar om yrken snarare än klass, är en typologi med 126 yrken; jag har ovan klistrat in den första fjärdedelen av tabellen som visar typologin och hur den relaterar till Erikson och Goldthorpes typologi, EG. De säger att de gärna hade testat Erik Olin Wrights (1997) neomarxistiska modell, men att GSS och CPS inte ger tillräckligt detaljerad information för att man ska kunna koda personerna där i enligt Wrights modell; därför så testar de big class-modellerna genom Erikson-Goldthorpe, närmare bestämt deras version med 7 klasser snarare än den mer detaljerade versionen med 11 klasser. (s. 157) De sju klasserna är: "service workers", "routine nonmanuals", småborgerlighet, hantverksarbetare, icke facklärda arbetare, bönder, och jordbruksarbetare. De provar också en 12-klass-typologi från folkräkningarna, Featherman-Hauser-schemat. De testar också sin yrkesmodell gentemot
gradational schema: ett som definierar grupperna utifrån hur stor andel inom varje grupp som har minst 13 år av utbildning, och en version utifrån Bourdieus kapitalmodell.
Deras empiriska testning görs genom dekompositioner där de först gör en del smoothing som jag inte riktigt förstår, och sedan provar hur stor del av variationen i de 55 olika utfallsvariablerna kan förklaras antingen med 126-yrkes-typologin, eller EG, eller Featherman-Hauser, eller en SES-skala, eller Bourdieus kapitalmodell, osv. Resultaten för varje utfallsvariabel visas i en rad appendixtabeller, men överlag så sammanfattas resultaten i tabell 2 som jag klistrat in ovan. Här har de alltså börjat med att låta sin yrkesmodell förklara skillnaderna i utfall, och sedan över detta applicerat big class-modeller och tabellen redovisar hur mycket av yrkesmodellens förklaringskraft som kvarstår efter att big class-modellen applicerats. Desto mindre procent i tabell 2, desto starkare prestation av big class-modellen, alltså.
I slutsatserna räcker de ut en intressant fredsbukett till big class-teoretikerna som kritiserat Grusky och Weedens mikroklassmodell:
"We are left with the conclusion that a microclass mapping should be employed for most of the sociological research that requires a class indicator. Although our critics (e.g., Portes 2000; Goldthorpe 2002; Therborn 2002) regard this as a radical prescription, it bears emphasizing that our class scheme incorporates all the big-class structure found in conventional maps, merely supplementing it with additional microclass structure. In fact, big-class purists will appreciate that total class effects can easily be decomposed into components generated within and between big classes, thus distinguishing big-class effects from “residual” microclass effects (see figs. 5 and 6). Using this two-level parameterization, one might ask whether class effects are weakening over time at the big-class or microclass level (Weeden and Grusky 2005), whether political behavior is governed principally at the big-class or microclass level (e.g., Weeden 2005), whether a big-class representation of mobility processes conceals rigidities generated by microclass closure (e.g., occupation-specific credentialing or training), or whether the burgeoning literature on health disparities understates the extent of class-based inequalities by focusing exclusively on big-class or gradational differences." (s. 192)
referenser
David B. Grusky och Kim A. Weeden (2005) "The Case for a New Class Map", American Journal of Sociology 111: 1.
David B. Grusky och Kim A. Weeden (2008) "Are There Social Classes? A Framework for Testing Sociology's Favorite Concept", bokkapitel i antologin Social class : how does it work?, red. Annette Lareau och Dalton Conley
David B. Grusky och Kim A. Weeden (2012) "The Three Worlds of Inequality", American Journal of Sociology 117: 6.
fotnoter
[1] Denna grupp och etikett verkar lite oklar för mig. Så här skriver Grusky och Weeden: "postmodernist critics have argued that class analysis has failed to deliver on the new microlevel agenda, in large part because attitudes and behaviors arise from a “complex mosaic of taste subcultures” that are unrelated to class membership (Pakulski and Waters 1996, p. 157; see also Clark and Lipset 2001; Beck 2000; Inglehart 1997; Kingston 2000). These critics conclude that the concept of social class, while useful
for explaining behavior in the early industrial period, is an intellectual dead end that misrepresents the “basic fissures that define the contours of social life” (Kingston 2000, pp. 210–12)." (s. 142) -- Clark och Lipset är Terry Nichols Clark och Seymour M Lipsets bok The Breakdown of Class Politics (2001) och Kingston är Virginia-sociologen Paul W Kingston, The Classless Society (Stanford UP, 2000).
Längre fram i artikeln så säger de att: "Anticlass rhetoric has so permeated the discipline that it is now necessary to argue what once was taken for granted: that sociologists of all stripes, not just self-identified class analysts, should be interested in developing
a class model that lives up to the demands scholars place on it." (s. 143) En oerhört 1990-talspräglad lägesbeskrivning!
[2] Här refererar de också en stor mängd tidigare studier, framför allt av sig själva 2001-2005 men också av Jesper Sörensen, i samarbete med Grusky och Weeden. Grusky och Sörensen publicerade redan 2001 bokkapitlet “Are There Big Social Classes?”. För en kritisk översikt över denna litteratur, ur ett marxistiskt perspektiv, se Guillaume Durous artikel "Class is What Capitalism Makes of It: Challenging the Lure of ‘‘Realism’’ in Mainstream Class Analysis" i Critical Sociology, 2020.
[4] I detta sammanhang diskuterar de Goldthorpe, Bourdieu (1984) och Evans (1992), med flera.
[5] De fortsätter resonemanget: "This homogeneity of practice is established either because (a) the underlying opportunities, constraints, and logic of the class situation generate a characteristic set of interests (Goldthorpe 2002); or (b) there is a “direct translation of the lessons of the job to outside-the-job realities” (Kohn 2001, p. 539). The distinction between these two submechanisms lies in the emphasis placed on instrumental calculation. In the interest-based account, class incumbents adopt beliefs or pursue courses of action that, given the logic of the class situation, allow them to best realize their objectives. The learning generalization account instead implies that class incumbents unconsciously appreciate and value salient features of their
job or workplace." (s. 153)
