En vanlig beskrivning av arbetsmarknaderna i de rika länderna sedan 1970-talskrisen är: jobbpolarisering. Alltså att en hel del hyfsade och ganska välbetalda jobb i mitten av fördelningen har rationaliserats bort eller försvunnit i den globala konkurrensen, medan skapandet av nya jobb har koncentrerats antingen till lågbetalda jobb i tjänstesektorn eller högbetalda, kunskapsintensiva jobb i toppen av fördelningen. Vi har sett detta i Storbritannien, i USA (den berömda studien av Autor och Dorn), i Sverige, och andra ställen. Polariseringen av jobbens kvalitet hänger då ihop med den ökade löneojämlikheten -- om man tar bort mellanbetalda jobb och lägger till lågbetalda och högbetalda jobb så ökar ju spridningen. Och omvänt så tänker man sig nog lite till mans att den föregående perioden av "fordistisk" kapitalism [1] tvärtom minskade löneojämlikheten genom att skapa många mellanbetalda jobb.
Just därför är det så uppseendeväckande när nationalekonomerna Zsófia L. Bárány (CEU) och Christian Siegel (U of Kent) i en artikel från 2018 menar sig visa att jobbpolariseringen i USA faktiskt började redan på 1950-talet! (Uppsala-ekonomen Martin Gustavsson har hittat samma för Sverige i en studie av perioden 1950 till 2013.) De börjar med konstaterandet, ungefär som jag just gjorde, att jobbpolariseringen i USA och Europa sedan 1980-talet är välbelagd. Den vanligaste förklaringen är rutiniseringshypotesen, att informations- och kommunikationsteknologier (IKT) ersätter mellan-kunskaps intensiva och mellan-välbetalda jobb medan de är komplementära gentemot lågbetalda och högbetalda jobb. [2] De säger att papprets bidrag är dubbelt. För det första, att "document a set of facts that raises flags that routinization driven by ICT, although certainly playing a role from the 1980s onward, might not be the only driving force behind this phenomenon." För det andra, att utifrån denna beskrivning ange ett nytt perspektiv på jobbpolarisering, ett perspektiv som fokuserar på strukturomvandling.
De jobbar med en makromodell med tre typer av konsumtionsvaror: billiga (low-end) tjänster, industrivaror, och dyra (high-end) tjänster. Ojämn produktivitetstillväxt mellan sektorerna har effekter både på utbudet och, genom priserna, efterfrågan. Industrivarorna är komplement till tjänsterna, så om produktiviten växer mer i industrin så kommer arbetskraft behöva flytta över till tjänstesektorerna. De pluggar in faktisk produktivitetstillväxt och tidigare estimat av substitutionselasticitet mellan sektorerna i modellen och finner att den klarar att predicera 33-59 procent av lönetillväxten i tjänstesektorerna jämfört med industrin och 62-99 procent av förändringen i sysselsättningsandelar.
Den empiriska diskussionen börjar kring Figur 1 som jag klistrat in ovan. Den visar (i Panel B) hur jobbtillväxten sett ut i USA för olika perioder sedan 1950: 1950-1980, 1970-2000, 1960-1990, och 1980-2007. Och med "hur jobbtillväxten sett ut" menar jag i relation till lönestrukturen: på x-axeln har de rangordnat alla yrken [3] efter dess plats i lönefördelningen år 1980 (lite märkligt att ha samma utgångspunkt för alla perioderna, men men), och det som linjerna visar är alltså hur stark tillväxten varit under en period (t ex 1950-80 med den blå streckade linjen) för varje percentil i lönefördelningen. Att Bárány och Siegel etiketterar alla sub-perioder som polariserande utgår från U-formen som alla fyra kurvor har i någon variant: de lägst betalda yrkena växte mer än yrkena i mitten av fördelningen (säg percentil 40-60), och även de högbetalda yrkena (säg percentil 80-100) växte snabbare än vad mitten yrkena gjorde. För perioden 1950-80 kan man nästan etikettera utvecklingen som "uppgradering" snarare än "polarisering" kan jag tycka , med tanke på den låga tillväxten i percentilerna 1-10 -- man undrar ju vad det är som gör att percentilerna 10-20 såg så stark tillväxt 1950-80 medan 0-10 hade så exceptionellt stark tillväxt 1980-2007. (B och S säger, s. 63: "Polarization in terms of employment is most pronounced in the last 30 years (1980–2007), but it seems to be present even in the earlier periods.") I Appendix presenterar de siffror för varje decennium och visar då att på t ex 50-talet pågick inte polarisering, men på 60-talet gjorde det det.
I ett stapeldiagram, Figur 2 (som jag inte visar här) så visar de istället jobbpolariseringen med en mycket grovare indelning av yrken, tio grupper som går från "Personal care" och "Food/Cleaning service" i botten till "Professionals" och "Managers" i toppen. Industrin representeras av grupp fyra, "Operators/Laborers" och fem, "Production". Med denna typologi följer de Acemoglu och Autors (2011) kapitel i Handbook of Labor Economics, “Skills, Tasks and Technologies: Implications for Employment and Earnings.” Här liksom i Figur 1 visar de utvecklingen i löner i en panel och antalet jobb i den andra panelen; jag tänker mig det som två olika ben i en förklaring men här integreras de två, jag antar genom att efterfrågeskiften som ökar antalet jobb i en sektor genom den ökade efterfrågan på arbetskraft också förväntas öka lönerna där.
För att kvantifiera hur mycket sektorsskiftena bidrar till varje yrkes sysselsättningsandel gör de en shift-share-analys där yrke o:s sysselsättningsandel E_ot beror på (a) Σ yrkets andel i sektor i * förändringen i varje sektor i:s sysseslättningsandel, och (b) förändringen inom varje sektor av det aktuella yrkets andel. (a) är alltså between-delen och (b) within-delen av dekompositionen. De presenterar i en tabell resultaten för 1950-2007 och 1960-2007 med två olika yrkesindelningar: en med tre typer av yrken i tre sektorer, och en med 10 typer av yrken i 11 sektorer. (I en alternativ shift-share-dekomposition utgår de från sektorernas andelar av value added istället för sektorernas andel av sysselsättningen.) De gör också en dekomponering av yrkenas relativlöner uppdelat på vad som händer med yrket i sig, och vad som händer med sektorerna där yrket är mer och mindre vanligt. Här skiljer de på rutinjobb (som kan automatiseras bort), handfasta jobb (svårare att rationalisera bort), och abstrakta, mer kvalificerade jobb: de två senare kategorierna har ökat sina löner mer 1950-2007 än vad rutinjobben har. (s. 60)
För att förklara dessa fakta lägger de fram en "parsimonious static model", en makromodell som jag i korthet beskrivit ovan. Modellen har individer, sorterade i hushåll, som både bestämmer hur mycket de ska jobba och i vilken sektor, och hur mycket de ska konsumera av de tre sorternas output: high-skill services, industrivaror, och low-skill services.
Det handlar om hur folk sorterar sig in i de tre sektorerna, hur sektorerna växer relaterat till efterfrågan, osv. De kalibrerar flera viktiga variabler kotnra 1960 års folkräkningsdata: sektorernas relativlöner och sektorernas andelar av sysselsättningen. (s. 77-78) De antar att olika arbetares produktivitet dras från en trivariat lognormal fördelning.
Efter antagandena och kalibreringarna som beskrivits ovan så ska de kalibrera "the parameters of the utility function" och var arbetsproduktiviteten börjar någonstans. De sammanfattar detta i Tabell 3. Efter att ha spikat värdena på variablerna så jämför de hur modellen predicerar utvecklingen av sysselsättningsandelarna och relativlönerna, jämfört med den faktiska utvecklingen sedan 1960. Detta visas i Figur 5:
Slutsatssektionen börjar så här: "The literature on polarization of employment and wages has typically focused on occupations. We present a set of new empirical facts that suggest that in addition to reallocations between occupations within industries, also shifts between industries contribute to the polarization of labor markets. " (s. 88) För det andra, säger de, så visar artikeln att polarisering pågick i USA redan på 1950-talet, relaterat till industrins fallande sysselsättningsandel. Och de sammanfattar det teoretiska och metodologiska bidraget så här:
"A methodological contribution of our paper is that we develop a multi-sector model with heterogeneous labor in Roy-style fashion, the most parsimonious setup that yet allows heterogeneity in wages. An insight from our model is that unbalanced technological progress does not only lead to structural change, the reallocation of employment across sectors, but also affects sectoral average wages. We find that higher productivity growth in manufacturing than in low- and high-skilled services increases employment and wages in both the low-skilled and the high-skilled service sector, thus leading to the polarization of the labor market. This simple model does remarkably well in predicting the sectoral wage and employment patterns of the last 50 years." (s. 88)
Om vi går över till Sverige, studerat av Magnus Gustavsson (2017), så sammanfattar Gustavsson sina resultat så här i sitt abstract:
" the same major employment shifts across routine and nonroutine jobs drive long-run job polarization in both Sweden and the US. In particular, the shrinking manufacturing sector, with the subsequent decline of routine manual (blue-collar) jobs, stands out as the main explanation for why job polarization is a long-run phenomenon. However, consistent with the hypothesis of routine-biased technological change, both countries display across-the-board declines of routine jobs from around the 1980s, as well as polarizing employment patterns not only between but also within industries. But despite these trend breaks, Sweden actually experienced a stronger job-polarization process—a more pronounced hollowing out of the job-wage distribution—in the pre- than in the post 1980-era."
Gustavssons huvudkälla är individ-databasen LINDA som från 1960 och framåt innehåller representativa samples för 3,3 procent av Sveriges befolkning. LINDA innehåller yrkesinformation år 1960, därefter vart femte år 1970-1990, och sedan varje år från 1998 och framåt. Hans data för 1950 är inte mikrodata utan tabuleringar från 1950 års Folk- och Bostadsräkning. Analyserna baserade på LINDA är för individer 18-65 år och för 1950 alla över 15 år. För att göra resultaten jämförbara med studier av USA som Acemoglu och Autor (2011), Foote och Ryan (2015) och Bárány och Siegel (2017) räknar Gustavsson bara folk som jobbar utanför jordbruket. Datastorleken blir mellan 79 344 individer år 1960 till 121 688 individer år 2013.
Fokuset i den teoretiska diskussionen är efter Autor, Levy och Murnanes (2003) artikel om RTBC på skillnaden mellan "routine" och "nonroutine" tasks. "Nonroutine" uppgifter indeles i sin tur i underkategorierna "manual"/"brawns" och "cognitive"/"brains". Han följer den indelning som Acemoglu och Autor (2011, “Skills, Tasks and Technologies: Implications for Employment and Earnings”, i Handbook of Labor Economics Volume 4) gjort utifrån 1990 års US Census med ‘routine jobs’, ‘nonroutine cognitive jobs’, och ‘nonroutine manual jobs’. [4] Mer precist så följer han Acemoglu och Autors (2011) variant där rutinjobb delas in i två undertyper: "routine manual jobs" (arbetarjobb) och "routine cognitive jobs" (tjänstemannajobb). Nonroutine cognitive jobs är de mest högbetalda i Sverige likt i USA, och routine manual jobs lägst betalda.
I sin huvudanalys följer han Acemoglu och Autor i att analysera utvecklingen för de fyra typerna av jobb, men en annan typ av analys som han också följer är Goos och Mannings (2007) klassificering utifrån yrkenas platser i inkomstfördelningen. Han har inte inkomstinformationen för 1950, utan då handlar det om 1960-2013. Han delar i denna analys in grupperna i fyra kvartiler: p 1-25, p 26-50, p 51-75 och p76-100. Han använder inkomstinformationen från LINDA år 1970 med yrkenas 2-siffriga ISCO-88-kodning. Han ser kvartilerna 2 och 3 som "the broad middle" i yrkenas inkomstfördelning. Likt Adermon och Gustavsson (2015) använder han en bootstrap-metod för att se till att resultaten är statistiskt signifikanta.
Hans första diagram visar andelen av sysselsättningen utanför jordbruket för de fyra typerna av jobb sedan 1950. Det mest slående, säger Gustavsson, är nedgången för routine manual jobs från 50 procent 1950 till mindre än 20 procent år 2013, och uppgången för nonroutine cognitive jobs från runt 15 procent år 1950 till runt 45 procent år 2013. Diagram 2, som jag klistrat in nedan, visar den andra typ av analysen, följande Goos och Manning: utvecklingen för de fyra lönekvartilerna. Det är tydligt att kvartilerna 2 och 3, "the broad middle", minskat och kvartil 4 ökat kraftigt -- nästan 20 procent, det vill säga en fördubbling. Nästa diagram visar samma utveckling fast uppdelad per decennium. Vi ser att kvartil 4 ökade kraftigt på 60-70- och 90-talen, och något på 2000-talet; något mindre på 80-talet. Omvänt så har kvartil 3 minskat framför allt på 60-70- och 90-talen. [5]
Från dessa figurer går Gustavsson över till jämförelsen med USA. Han konstaterar först att utvecklingen för lönekvartilen är liknande den som Bárány och Siegel hittat för USA (dvs en polarisering) men att den konsekventa jämförelsen istället ska baseras på jobbtyperna, inte inkomstkvartilerna. USA-jämförelsen bygger på Foote och Ryans (2015) data, de enda som går tillbaka till 50-talet och skiljer mellan manual och cognitive rutinjobb.
referenser
Zsófia L. Bárány och Christian Siegel (2018) "Job Polarization and Structural Change", American Economic Journal: Macroeconomics, January 2018, Vol. 10, No. 1, pp. 57-89
Martin Gustavsson (2017) "Is Job Polarization a Recent Phenomenon? Evidence from Sweden, 1950–2013, and a Comparison to the United States", Department of Economics
Working Paper 2017:14, Uppsala universitet.
fotnoter
[1] En periodisering som dyker upp på alla möjliga ställen -- senast så lärde jag mig att Carles Boix använder den typologin för att förklara varför relationen mellan kapitalism och demokrati var positiv under just den perioden.
[2]Referenserna här är: Autor, Levy, and Murnane 2003; Autor, Katz, and Kearney 2006; Autor and Dorn 2013; Feng and Graetz 2015; Goos, Manning, and Salomons 2014; Michaels, Natraj, and Van Reenen 2014.
[3] Så här förklarar de den yrkesindelning som de använder: "A set of balanced occupational categories is needed to generate Figure 1. Meyer and Osborne (2005) develop a set of harmonized occupational codes for the 1950 to 2000 census and the ACS data. Dorn (2009) aggregates Meyer and Osborne (2005) to achieve the finest possible balanced set of categories from 1980 onward. We base our categories on Meyer and Osborne (2005) and Dorn (2009) to similarly achieve the finest possible balanced set of occupations from 1950 onward. One concern with this approach is that despite the efforts of these authors, their harmonized and/ or balanced categories are not truly comparable across census years, and the reader might worry, that looking at a longer horizon, as we do, only exacerbates this problem. However, the biggest change in occupational classification occurred with the implementation of the Standard Occupational Classification (SOC) based occupation codes in the 2000 census, when the hierarchical structure of occupational codes was drastically modified." (s. 64)
[4] Gustavsson diskuterar indelningen så här: "The division of occupations into just four job-task categories is admittedly coarse. However, Acemoglu and Autor (2011) demonstrate that this division corresponds well to what you get based on more detailed occupation classifications and detailed job-task measures along the lines available in the US database O*NET. Three other advantages with using this classification are as follows. First, it offers
maximum transparency and replicability, and thus a straightforward comparison to results from previous US studies. Second, the division of 10 major US occupation groups into four job-task groups makes it straightforward to construct a corresponding division based on Swedish occupations coded at the 2-digit ISCO-88 level. This, in turn, makes translation of Statistics Sweden’s different historical occupation classifications over time largely unproblematic. That is, even though detailed occupation codes might be impossible to translate into a corresponding
single detailed code across different years, such detailed codes close to always remain in the same broad occupation group, such as those captured by the broader 2-digit ISCO-88 codes; see Bihagen (2007) for a detailed discussion and investigation of this for Sweden. Third, the use of four broad task-groups is what makes it possible to incorporate the tabulated statistics from the Swedish 1950 Housing and Population Census into the analysis; this is further described in Appendix A." (s. 7)
[5] Så här förklarar Gustavsson kopplingen mellan jobbtypsanalysen och den inkomstbaserade analysen: " here is a strong correspondence between the decline of employment in routine jobs relative to nonroutine jobs displayed in Figure 1 and the Swedish job-polarization patterns depicted in Figures 2 and 3. To summarize, 11 occupations (out
of 23) at the 2-digit ISCO-88 classification have a lower employment share in 2013 than in 1960. Of these 11 occupations, 10 are routine occupations (in total, there are 12 routine occupations). These declining routine occupations are, in turn, primarily located in the two middle-quartile groups in Figures 2 and 3; the shares of routine
jobs in quartile-groups 1-4 are 65, 77, 100, and 18 percent, respectively. The expanding nonroutine manual occupations are, on the other hand, only located in the first (lowest-paid) quartile group, with 35 percent of its employment. Non-routine cognitive jobs are primarily located in the highest-paid group, i.e. in the fourth quartile group, making up 82 percent of its employment in 1960. Hence, the larger the share of routine jobs within a wage-quartile group, the larger its decline in terms of shares of total nonagricultural employment. A detailed account of the wage ranking and employment share dynamics of occupations at the 2-digit ISCO-88 classification is available in Table A5 in Appendix E. " (s. 15)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar