De tre nationalekonomerna Rachel L. Ngai (LSE), Claudia Olivetti (Dartmouth) och Barbara Petrongolo (Oxford) presenterar i ett intressant working paper en ny serie över kvinnors och mäns sysselsättning i USA sedan 1870. De använder folkräkningarna sedan 1870 som en utgångspunkt, men före 1940 registrerade dessa bara betalt arbete, vilket ger en stor bias eftersom så många (framför allt kvinnor men också män) var obetalda arbetare i familjeföretag, framför allt i jordbruket. De använder också olika källor för att belägga hur många timmar folk arbetade på olika sätt före 1940; från och med 1940 finns denna information i folkräkningarna.
För att få fram data på kvinnors arbete i jordbruket så använder de inte minst tidsanvändningssurveys som gjordes från 1920-talet till 1950-talet. Enligt dessa bokförda tidsanvändningar så arbetade den typiska bondehustrun 15,5 timmar i veckan inom jordbruksproduktionen på 1920-talet, och på 1950-talet 7,5 timmr i veckan.
För att få fram data på hushållsarbete använder de tidsanvändningssurveys från 1960-talet och framåt, tillsammans med "the Purnell diaries", alltså de historiska undersökningarna, 1924-1943, och en Nationwide Study of Living Habits för 1950-talet. De övergripande resultaten säger att kvinnor före 1960 lade ungefär 40 timmar i veckan på hushållsarbete, och att detta efter 1960 haft en fallande trend, till 15 timmar i veckan år 2020.
För att förklara (account for) de stora trenderna gör de en makroekonomisk modell med tre breda sektorer: jordbruk, industri och tjänster. Alla personer i ekonomin konsumerar output från dessa tre sektorer, och väljer att allokera sin tid på lönearbete/marknadsarbete, hemarbete, och ledighet. Konsumenter vill ha lite av varje, då produkter från de tre sektorerna är inte bra substitut för varann. Man måste ha en viss mängd mat men inte mycket mer, så efterfrågan på jordbruksprodukter är mindre elastisk än efterfrågan på industriprodukter och tjänster. Tjänster kan produceras både på marknaden och i hemmet, och dessa två varianter är bra substitut för varann. Produktivitetstillväxten är ojämn över sektorerna: större i industrin och i jordbruket än i tjänstesektorn, vilket ger en strukturell omvandling och att tjänstesektorn över tid måste stå för en allt större del av sysselsättningen, genom Baumols mekanism.
De delar in utvecklingen över tid i två breda faser. I den första fasen, när jordbrukssektorn är stor, sjunker jordbrukets andel, och arbetskraft flyttar till tjänsteproduktion på marknaden och i hemmet och till större ledighet. I den senasre fasen, när jordbrukets andel är låg, sker en större del av strukturomvandlingen genom att arbete flyttar från industrin till tjänster och från hemproduktion till marknadsproduktion av tjänster. Könsarbetsdelningen gör att dessa två faser har olika implikationer för män och kvinnor.
referenser
Rachel L. Ngai, Claudia Olivetti och Barbara Petrongolo (2024) ‘Gendered Change: 150 Years of Transformation in US Hours‘ NBER Working Paper 32475, May 2024. R&R at the Journal of Political Economy. De sammanfattar pappret på CEPR-bloggen här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar