"Various value-laden and partial -- and, in particular, masculine-gendered-perspectives on subject, model, method, and pedagogy have herefore been mistakenly perceived as value free and impartial in economics, as in other scientific disciplines. Traditionally, male activities have taken center stage as subject matter, while models and methods have reflected a historically and psychologically masculine pattern of valuing autonomy and detachment over dependence and connection." (s 132)
Den mest klassiska feministiska kritiken av nationalekonomin är, så vitt jag vet, Julie A. Nelson och Marianne Farbers Beyond Economic Man från 1993. Två år senare sammanfattade Nelson ämnet "Feminism and Economics" i Journal of Economic Perspectives. Hon utgår från 1980-talets feministiska kritiker av samhällsvetenskaperna, av olika slag: "gynocentrisk"/särartsfeministisk, dekonstruktivistisk etc. (s 132-5)
Hon tar upp fyra aspekter av nationalekonomin där hon menar att bedömandet av vad som är bra nationalekonomi är köns-biased: (1) modeller, (2) metoder, (3) ämnen, och (4) pedagogik.
I centrum av modellerna (1) i mainstream-NEK, säger Nelson, står den rationella, automoma, egenintresserade agenten som framgångsrikt för optimerande val under exogena begränsningar. Ekonomerna följer då Thomas Hobbes som sa "Let us consider men ... as if but even now sprung out of the earth, and suddenly, like mushrooms, come to full maturyity, without all kind of engagement to each other." (cit från Benhabib 1987) Den rationelle mannen agerar i ett samhälle men utan att påverkas av det, och prissignaler är den enda kommunikationen som behövs. Detta är gender-biased säger Nelson: människor springer inte ur jorden utan föds av kvinnor, tas hand om när de är små "dependent" barn, och behöver alltid näring och ett hem för att överleva. Allt detta är arbete som ses som "kvinnogöra". Nelson polemisrar mot en särartsfeministisk analys som skulle säga att homo economicus är en bra beskrivning av mäns agerande och att det som komplettering behövs en analys av hur kvinnor agerar; istället behövs det en analys av mänskligt agerande. (s 136) Hon tar upp Akerlof och Yellens (1988) teori om "efficiency wages" som ett gott exempel: en teori där känslor såsom "concern for fairness" och avundsjuka är med. Hon refererar också Kahneman och Thalers beteendeekonomiska forskning (1986) om rättvisokänslor och prissättning, och Lee Levin (1995) investeringsteori som lånar från psykologi och sociologi. Också Nancy Folbre (1994), Amartya Sen (1977) och Robert Frank (1988) nämns. Nelson menar att vissa sociologer skulle se ekonomiska modeller som efficiency wages som inte ekonomiska modeller alls eftersom de är "too soft", "too messy" eller "för sociologiska"; Gary Becker (1976) har hävdat att det är modellerande av indiviers val som är "the distinguishing characteristic of economics" (N:s formuering) och Robert Lucas (1987) hävdarr att rational choice-antagandena är "the only 'engine of truth' we have in economics" (L:s formulering). Nelson menar att Beckers och Lucas uttalanden är "demands that androcentric biases be indulged" (s 137). Hon menar också att definitionen av nationalekonomi utifrån en så snäv modell är "an effective rhetorical strategy for cutting off alternative views" (s 137). Som exempel på en väg framåt med en bredare, tvåkönad nationalekonomi menar Nelson att forskningen om diskriminering på arbetsmarknaden skulle bli bättre (s 137f).
(2) På aspekten modeller menar Nelson att nationalekonomin är alltför abstrakt och matematisk. "Abstract and highly formalized anaysis is often valued over concrete and detailed empirical work, for the logical purity of its proofs and for its context-free generality." (s 139) Här tror jag att nationalekonomin har förändrats rätt mycket sedan det tidiga 90-tal där Nelson skrev sin artikel. (Se Hamermesh 2012 och Card och DellaVigna 2012 för förändringarna i nationalekonomiska tidskrifter.) Så publiceras idag Suresh Naidus mäktiga artikel om Missisippiflodens översvämning 1927 och svarta amerikaners migration från Södern till industrierna i norr i American Economic Review, Schularick och Taylor om kreditbubblor sedan 1870 likaså, och Piketty och Zucmans "Capital Is Back" i QJE. Nationalekonomin har blivit mycker mera empirisk, både i fokus på experiment (beteendeekonomi etc), lyxiga datasets, och historiska studier (kvasi-experiment etc). Här har nog disciplinen helt enkelt gått i den riktning som Nelson förespråkade 1995: mindre ensidigt fokus på teori och abstrakta modeller, och mer fokus på att samla in data, kontext osv. (s 140) Däremot tror jag inte att mycket har hänt med ifrågasättande av objektivitet, vilket Nelson också tar upp här, bl a med referens till Sandra Harding.
Vad gäller ämnen att studera (3) så konstaterar Nelson att nationalekonomin fokuserar på aktiviteter som kanaliseras genom marknaden och därmed missar mycket av vårdarbete etc som i hög grad utförs av kvinnor. (s 141f) Ett viktigt undantag är förstås Gary Becker med efterföljare, som vill subsumera vad som händer i hushållen under den nyttomaximerande standardmodellen, och därmed gör det på det rakt motsatta sättet jämfört med vad feministiska ekonomer skulle vilja. Hon tar här också upp diskussionen om huruvida oavlönat hemarbete ska inkluderas i BNP (jfr Rodney Edvinssons nyare forskning om Sverige), och utifrån Nancy Folbres forskning även satsningar på förskola och tidig utbildning i allmänhet som något ekonomiskt gynnsamt. Också här kan man väl säga att Nelson var "före sin tid" -- idag torde James Heckmans med fleras forskning om just de ämnena vara något av det mest respekterade inom NEK. 1995 tar Nelson däremot upp en lärobok i ämnet där kapitlet om humankapital börjar inte med näring, barnomsorg eller skola, utan val av universitet. (s 144)
Vad gäller pedagogiken (4) vill Nelson att studenterna i högre grad ska uppmanas att tänka kreativt och kritiskt, och att undervisningen i lägre grad ska vara "rational choice-modellen med några facts on the side". (s 145f) Hon lyfter också att en pedagogik som fokuserar på abstrakta modeller kan skrämma bort kvinnliga studenter.
Artikeln är rätt defensivt skriven, uppenbart för en mainstream-tidskrift och inte en specifikt feministisk tidskrift, och i slutsatserna säger Nelson bl a att "many readers may have discovered that they are already doing 'feminist economics' in some ways, although they have preferred to think of themselves as just doing 'good economics'." (s 146)
Referens
Julie A. Nelson (1995) "Feminism and Economics", Journal of Economic Perspectives.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar