När inträffade den agrara revolutionen i England? Före 1960 var standardsynen att det var sena 1700- tidiga 1800-talet, under tiden av "parliamentary enclosures" (skiften), som sågs som revolutionens orsak. Revisionistiska historiker som Havinden, Jones och Kerridge hävdade därefter att output och produkvititet steg rejält redan på 1500-1600-talen, och denna syn har nyligen fått stöd av Allen (1992) i en studie av södra Midlands och Clark (1993, 1998a, 1998b) i studier som bygger på rents från the Charity Commission. Overton (Agricultural Revolution in England, Cambridge UO 1996; "Re-establishing the Agricultural Revolution", Agricultural History Review, 1996) har däremot försvarat det traditionella synsättet. Robert Allens syfte i sin artikel "Tracking the agricultural revolution in England" är att avfärda Overtons kontra-revisionism och erbjuda empiriska belägg för en motsatt syn. Allen hävdar att England såg två agrara revolutioner: först på 1600-talet "accomplished by small-scale farmers in the open fields", och den andra under 1800-talets första hälft. 1700-talets andra hälft, enclosures-tiden, utmärkte sig för stagnation i jordbruket. (s 209)
Allen anger två skäl till att det är viktigt att datera den agrara revolutionen. Ett, sambandet mellan institutioner och agrar tillväxt. Två, sambandet mellan den agrara revolutionen och den industriella revolutionen. (s 209)
Allen diskuterar revisionistiska och kontra-revisionistiska vågor i litteraturen, och konstaterar också att det gjorts metodologiska innovationer: "Overton's own imaginative use of probate inventories to infer crop yields is an important case in point, as are McCloskey's application of rent theory to the problem of productivity measurement, and Crafts's use of demand theory to measure output change." (s 211)
Allen konstaterar att enligt Overton så ökade jordbruksproduktionen rejält mellan 1520 och 1621, rätt stagnant ökning med 13 procent mellan 1651 och 1751, och sen ökning med 39 procent mellan 1741 och 1801, och sen en rejäl ökning med 71 procent mellan 1801 och 1851. Allen menar att detta på Overtons egna premisser visar att jordbruksproduktionen ökade nästan lika mycket 1520-1651 som 1741-1851. Men Allen menar också att Overtons siffror är missvisande. Overton utgår från att per capita-konsumtionen av jordbruksprodukter var konstant så att befolkningsökningen kan användas som proxy för ökning av jordbruksproduktion. Overton menar att denna "population method" är den enda som kan användas före 1700 men Allen menar att Jacksons "demand equation method" kan användas. Studier av efterfrågan i dagens utvecklingsländer och hushållsbudgetar från 1800-talets England används för att skatta hur livsmedelsefterfrågans elasticitet till inkomsterna är. (G Clark, M Huberman och P Lindert, "A British Food Puzzle, 1770-1850", 1995.) Elasticiteten har satts till 0.6 men Clark et al menar att den nog var något lägre än så i 1800-talets England pga (1) höginkomsttagare hade lägre och är inte med i datat, och (2) urbaniseringen förändrade konsumtionsmönster. Crafts ("English economic growth in the 18th c", 1976) använder, kanske därför, en elasticitet på 0.5. Allen jobbar med konsumentprisindex, löneindex (som indikator på konsumenternas inkomstnivå), m m för att skatta jordbrukskonsumtionen. Allen menar att jordbruksproduktionen inte steg i takt med befolkningsökningen och att på 1800-talet det var internationell handel, inte ökad inhemsk produktion, som mättade de fler munnarna (s 216f).
Den agrara revolutionen handlar dock inte bara om ökad produktion, utan om ökad produktivitet. Då måste man ta hänsyn till inputs (jord, arbete). Allen (1992) har gjort detta för södra Midlands, men här använder han McCloskeys (1972, "The enclosure of open fields") metod med reala rents*, som också använts av t ex Clark ("Agriculture and the industrial revolution", 1993) och Hoffman ("Land rents and agricultural productivity in the Paris basin 1450-1789", Journal of Economic History, 1991).
I nästa steg använder han skördestorlek (crop yields), ett "kontroversiellt mått" på jordbruksproduktivitet (s 222). Han diskuterar också de relativa fördelarna med tvärssnittsdata -- 1800-talssurveys som ger information både på skiftad och skiftad jord vid samma tidpunkt -- och tidsseriedata (s 227). Overton har kritiserat tvärssnittsmetoden, som Allen använt i Enclosure and the Yeoman; Allen försvarar den. Overton (1996) lägger fram en fallstudie av skiftet i Canwick i Lincolnshire som sitt viktigaste empiriska stöd för att det faktiskt var skiftena som satte fart på den agrara revolutionen, och Allen diskuterar därför detta fall i detalj (s 229ff).
Allen anger två skäl till att det är viktigt att datera den agrara revolutionen. Ett, sambandet mellan institutioner och agrar tillväxt. Två, sambandet mellan den agrara revolutionen och den industriella revolutionen. (s 209)
Allen diskuterar revisionistiska och kontra-revisionistiska vågor i litteraturen, och konstaterar också att det gjorts metodologiska innovationer: "Overton's own imaginative use of probate inventories to infer crop yields is an important case in point, as are McCloskey's application of rent theory to the problem of productivity measurement, and Crafts's use of demand theory to measure output change." (s 211)
Allen konstaterar att enligt Overton så ökade jordbruksproduktionen rejält mellan 1520 och 1621, rätt stagnant ökning med 13 procent mellan 1651 och 1751, och sen ökning med 39 procent mellan 1741 och 1801, och sen en rejäl ökning med 71 procent mellan 1801 och 1851. Allen menar att detta på Overtons egna premisser visar att jordbruksproduktionen ökade nästan lika mycket 1520-1651 som 1741-1851. Men Allen menar också att Overtons siffror är missvisande. Overton utgår från att per capita-konsumtionen av jordbruksprodukter var konstant så att befolkningsökningen kan användas som proxy för ökning av jordbruksproduktion. Overton menar att denna "population method" är den enda som kan användas före 1700 men Allen menar att Jacksons "demand equation method" kan användas. Studier av efterfrågan i dagens utvecklingsländer och hushållsbudgetar från 1800-talets England används för att skatta hur livsmedelsefterfrågans elasticitet till inkomsterna är. (G Clark, M Huberman och P Lindert, "A British Food Puzzle, 1770-1850", 1995.) Elasticiteten har satts till 0.6 men Clark et al menar att den nog var något lägre än så i 1800-talets England pga (1) höginkomsttagare hade lägre och är inte med i datat, och (2) urbaniseringen förändrade konsumtionsmönster. Crafts ("English economic growth in the 18th c", 1976) använder, kanske därför, en elasticitet på 0.5. Allen jobbar med konsumentprisindex, löneindex (som indikator på konsumenternas inkomstnivå), m m för att skatta jordbrukskonsumtionen. Allen menar att jordbruksproduktionen inte steg i takt med befolkningsökningen och att på 1800-talet det var internationell handel, inte ökad inhemsk produktion, som mättade de fler munnarna (s 216f).
Den agrara revolutionen handlar dock inte bara om ökad produktion, utan om ökad produktivitet. Då måste man ta hänsyn till inputs (jord, arbete). Allen (1992) har gjort detta för södra Midlands, men här använder han McCloskeys (1972, "The enclosure of open fields") metod med reala rents*, som också använts av t ex Clark ("Agriculture and the industrial revolution", 1993) och Hoffman ("Land rents and agricultural productivity in the Paris basin 1450-1789", Journal of Economic History, 1991).
I nästa steg använder han skördestorlek (crop yields), ett "kontroversiellt mått" på jordbruksproduktivitet (s 222). Han diskuterar också de relativa fördelarna med tvärssnittsdata -- 1800-talssurveys som ger information både på skiftad och skiftad jord vid samma tidpunkt -- och tidsseriedata (s 227). Overton har kritiserat tvärssnittsmetoden, som Allen använt i Enclosure and the Yeoman; Allen försvarar den. Overton (1996) lägger fram en fallstudie av skiftet i Canwick i Lincolnshire som sitt viktigaste empiriska stöd för att det faktiskt var skiftena som satte fart på den agrara revolutionen, och Allen diskuterar därför detta fall i detalj (s 229ff).
Not
*"The basic idea underlying the real rent approach is that higher productivity was manifest as either greater output per acre or lower cost per acre. The difference between the two is surplus per acre, and as productivity increased so the surplus rose. How can surplus per acre be tracked? The real rent approach appeals to Ricardo's theory of rent, which implies that rent equalled surplus (less any taxes on land). This is an extreme assumption since estates varied greatly in their leasing policies and since the comparison of rents with calculations of Ricardian surplus often shows big gaps between the two.38 The real rent approach cannot be used without assuming that these discrepancies cancel each other out. According to this approach, movements in the rent of land would reveal the pattern of productivity change in agriculture, if the prices of farm products and inputs were constant. Since they did change and since they also influenced the rent a farmer could pay, their effects must be removed from the rent series by deflating it with an index of farm product and input prices." (s 217)
Referens
Robert Allen (1999) "Tracking the agricultural revolution in England", Economic History Review s 209-235.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar