Nationalekonomerna Jonathan Hersh och Hans-Joachim Voth börjar en artikel publicerad 2022 med en av den ekonomisk-historiska forskningens absolut mest stiliserade stylized facts:
"Before the Industrial Revolution, living standards stagnated for millennia: In the long run, in a Malthusian world, population increases always nullified the effects of productivity gains ( Malthus 1803 , Hansen and Prescott 2002 , Galor 2005 ). Estimated living standards confirm this assessment: According to most real wage series, in most European countries, life in 1800 was no better than it had been in the Middle Ages. Clark (2007) even argued that Englishmen in 1800 were no better off than their ancestors had been on the African savannahs."Hersh och Voth tänker dock komplicera denna bild. Och de gör det på ett sätt som jag verkligen uppskattar: genom att ifrågasätta de serier om prisutveckling som ekonomisk-historiker använder för att rensa löneökningar över århundradena för ökade levnadskostnader, och så få fram den "reala" förbättringen av levnadsstandarden. I princip är det helt rätt att kontrollera för levnadskostnader, men i praktiken är det -- som också Rasmus Fleischer och Daniel Bergs forskning visar -- väldigt komplicerat, mycket mera komplicerat än vad lekmän och många forskare förstår. (För en bra och klargörande diskussion, ledd av två journalister som är specialister på ekonomi men inte KPI specifikt, se avsnittet av podcasten Odd Lots "What Really Goes Into the Fed's Favorite Measure of Inflation?" från februari 2024.)
Ett av KPI:s stora problem är: hur ska man hantera inträdet av för de aktuella konsumenterna (t ex svenska sådana) nya varor, som de tidigare inte haft tillgång till? I Hersh och Voths fall handlar detta om kolonialvaror, icke-europeiska produkter som efter 1500 stegvis kom de europeiska konsumenterna till del: njutningsmedel som socker, te, kaffe och tobak, men också mer basvarubetonade saker som till exempel potatis och tomater. Så här introducerar Hersh och Voth effektivt problemet med att priskorrigera europeiska löner med KPI som bygger på vete och öl, när konsumenterna i allt högre grad konsumerade potatis, te och tobak:
"Traditional real wage indices for early modern Europe are dominated by bread, wheat, and beer, and use consumption baskets with fixed weights ( Phelps-Brown and Hopkins 1981 ; Allen 2001 ). Mismeasurement is substantial because early modern consumers increasingly voted with their pocketbooks in favour of sugar, tea, and coffee. Starting either from zero (for tea, tobacco, and coffee) or from very low levels of consumption (sugar), English imports per head surged to 23 pounds of sugar, 2 pounds of tea, 1 pound of tobacco, and 0.1 pound of coffee by 1804-06. By 1800, nearly ten percent of the budget of English working-class households was spent on sugar, tea, and coffee ( Feinstein 1998)." (s. 2)
De använder metoder från den samtida debatten om nya produkter och levnadsstandarden -- bland annat en artikel om persondatorns implikationer för priskorrigerad levnadsstandard -- för att beräkna effekterna för England 1500-1800. Estimaten varierar kraftigt, men huvudberäkningen är att kolonialvarornas värde förbättrade levnadsstandarden/"den reala medelinkomsten" med 10 procent.
Deras metod bygger på att förena kvantiteter konsumerade, priser, och löner. För kvantiteter konsumerade är proxyn importer, eftersom man inte kunde producera socker (men sockerbetor då?), te eller kaffe på de britttiska öarna. För priser använder de data från Clark (2004) och för löner data också från Clark (2005), men en annan artikel. Det reala priset på socker föll från 32 pence per pound år 1600 till mindre än 15 på 1650-talet och 8.3 pence år 1800, ett stort prisfall, men inte lika kraftigt som prisfallet på te från 830 pence per pound år 1690 till 72 pence år 1800. (Ett prisfall om 91 procent.) För kaffe föll priset från 140 pence per pound år 1710 till 55 pence år 1800.
För att beräkna konsumenternas välfärdsvinster som kom med dessa nya varor efter 1600, jämför de det faktiska betalda priset med ett hypotetiskt pris till vilket noll av varan hade konsumerats. Hausman (1996, kapitel i NBER-volymen The Economics of New Goods) beräknade konsumenternas förtjänst av introduktionen av den nya frukostflingesorten Apple Cheerios som skillnaden mellan det faktiska priset på $3.48 per paket när sorten uppfunnits, och ett beräknat pris om $7.00 till vilket konsumenterna inte hade köpt flingsorten alls. Det huvudsakliga måttet på welfare gain är compensating variation (CV), "the amount of income that could be taken from consumers who have access to the new good, to make their welfare constant relative to consumers without access." (s. 4) Denna beräknas som: CV = 1/2 * Sη^-1 där η är efterfrågans priselasticitet och S är den nya varans andel av konsumtionsbudgeten. Liknande beräkningar för den engelska historiska kontexten har tidigare gjorts av Mokyr (1985) och Horrell (1996). Tabell 1 visar beräkningarna: Hersh och Voths egna, såväl som Mokyrs och Horrells.
De gör också en annan typ av beräkningar, som bygger på Greenwood och Kopeckys (2013) metod som de använde för att beräkna welfare gains av persondatorernas uppgång. Metoden är annorlunda, men också denna bygger på kombinationen av priser och kvantiteter. Med denna metod beräknar Hersh och Voth att välfärdsvinsterna av socker är 4 till 5,7 procent och de från te 2,8 till 3,7 procent. För kaffe däremot bara 0,5 procent! Detta beror på att konsumtionen av kaffe per capita fortfarande var låg i England runt år 1800.
Hersh och Voth sammanfattar det som att med de två olika metoderna, så blir i båda fallen estimaten av den totala förbättringen för konsumenterna ungefär 10 procent.
Slutsatserna börjar med den stora frågan: "When did globalization begin to matter for living standards?" (s. 8) O'Rourke och Williamson (2002) använde löne- pch prisserier från båda sidor av Atlanten och argumenterade att att det inte var förrän på 1830-talet som globaliseringen verkligen påverkade vanligt folks levnadsstandard -- en tolkning som jag brukar anföra för mina studenter. Men Hersh och Voth menar att undersökningen av te, kaffe och socker här visar att européernas levnadsstandard förbättrades redan före 1800 av globaliseringen. Mot detta kan man förstås invända att (a) de studerar den mest avancerade ekonomin, Storbritannien, och (b) deras konsumtionsbudgetar skiljer inte på folk och folk, säger ingenting om huruvida vanligt folk hade tillgång till te och socker år 1800 eller om det bara var de rikare grupperna som hade det. Det skulle förstås inte betyda att resultatet är ointressant, bara att man skulle behöva gå längre fram i tiden än 1800 för att få fram när de globala varuflödena grep in i de breda folklagrens levnadsstandard. Däremot så är deras resultat förstås en lower bound-beräkning på så sätt att de braa kollar på varorna te, kaffe och socker, och inte på andra kolonialvaror som potatis, tomater, choklad och tobak. De avslutar artikeln med en tankeväckande formulering: "The reason why seemingly mundane goods like sugar, coffee and tea
probably made a big difference to living standards is that life was not
just ‘nasty, brutish, and short’ in Hobbes’ phrase, at their time of
introduction – it was also (in culinary terms) boring and bland." (s. 8)
referens
Jonathan Hersh och Hans-Joachim Voth, "Sweet diversity: Colonial goods and the welfare gains from global trade after 1492", Explorations in Economic History, 2022.
också på bloggen
"Att tolka relativpriser i medeltida och tidigmoderna Sverige", september 2021.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar