Om priserna faller på en för konsumenterna viktig vara, så gynnar det konsumenterna. Historikern Carole Shammas menar i en artikel från 1994 utifrån ett dataset med bouppteckningar som hon använde i sin bok The Pre-industrial Consumer (1990), att priserna på textilier, och därmed kläder, hade en långsiktigt fallande tendens i England och de kolonier som blev USA från 1500-talets slut till 1700-talets mitt. I tabell 1 ser vi t ex att "heavy broadcloths" föll i pris från 80 d. per yard 1578-1599 till 54 d. per yard 1700-1738. De nominella priserna är i flera fall lägre på 1700-talet än i 1500-talets slut, men det är framför allt de "konstanta" priserna, alltså där det nominella priset justerats utifrån förändringen i konsumentprisindexet, som visar stora minskningar på nästan alla sorters tyger. Normalt så tänker man att en prissänkning inom en varukategori tyder på ökad produktivitet (minskade produktionskostnader) i framställningen, men det intressanta här är ju att det stora prisfallet sker långt innan mekaniseringen av textilproduktionen, som tog fart efter 1760-talet.
Utifrån data från Amerika visar hon också att 1800-talet, under en snabb teknisk utveckling och mekanisering, mycket riktigt uppvisar en snabb prissänkningsprocess på textilier. Prissänkningarna på 1800-talet skedde dock i en period av deflation ungefär 1815-65 i USA, medan 1500- och 1600-talets prissänkningar i Italien skedde under en period av inflation, alltså generella prisökningar.
Priset på råvaran, såsom ull, sjönk inte lika mycket som priset på färdiga textilier, vilket tyder på att något hände med själva textilproduktionen. Shammas testar också förklaringen att det kan vara så att producenterna sänkte kvaliteten på textilierna, så att den observerade prissänkningen då egentligen inte är någon prissänkning sett till vad man fick för pengarna. (s. 493-494) Hon verkar dock inte övertygad om detta.
Var det då en genuin förbättring av produktiviteten som hade skett? Adam Smith menade det i Wealth of Nations (1776). Enligt Smith hade priserna på textilier fallit sedan medeltiden, och det berodde på hans vanliga förklaringsfaktorer: ökad arbetsdelning, och teknologisk innovation: spinnrocken, maskiner för att vinda garnet, och water-powered fulling mills. [1] Senare historiker har relaterat till Smith på denna punkt. Coleman menade att textilproduktionen contra Smith var metodologiskt konservativ och att priserna på textilier föll på grund av (a) skiften till lägre kvaliteter, och (b) bruket av "the rural putting-out system", där bondhushållen på landsbygden satt hemma och spann och vävde för köpmän som sedan tog produkterna till marknaden. Smith hade fördömt just denna "bonde-vävare"-kombination som ett hinder för specialisering och därmed en bromskloss på produktiviteten, men Coleman menade tvärtom att textilarbetet i bondehushållen var flexibel och billig. Shammas (1990) menar att de brittiska hushållen anammat spinnrocken redan på 1520-talet, och att denna alltså inte kan förklara prisfallen ca 1570-1740. Förlagsorganisationen då? Varken Coleman eller Joan Thirsk har förklarat på ett tydligt sätt vad som hände. Thirsk (Economic Policy and Projects, 1978) menade att kombinationen av jordbruk och handel skapade välmående bönder, och åberopade bland annat Daniel Defoes reseskildringar från 1720-talet som belägg. Shammas kommenterar 1994 att:
"Unfortunately there is little evidence, in all of the detailed work on the organization of textile production, that British textile workers derived much income from agriculture or that they were particularly prosperous." (s. 496)
Här kan man väl dock säga att så här 30 år senare så har inte minst Craig Muldrews bok Food, Energy and the Creation of Industriousness (2011) gett mera stöd för Thirsks hypotes. Det kunde Shammas förstås inte veta 1994, och hon menar att det man vet (visste) mer handlar om skillnaden i arbetsorganisation mellan olika regioner, t ex mellan West Country och norra England. Utifrån översikten av resultat från olika regioner så menar hon i vilket fall att jordbruk och vävande inte kompletterade varann så gynnsamt som Thirsk menade. En tyngre invändning mot Thirsks hypotes är att ylleproduktionen i förlagsform på landsbygden började redan på 1300-talet, alltså långt innan den prissänkning som ska förklaras. Kanske var det inte systemets flexibilitet som sänkte priserna, utan helt enkelt lönesänkningar för de ofta unga kvinnor som arbetade i textilindustrin? Både Heatons studie av Yorkshire och Manns studie av Lancashire fann sjunkande löner för spinnerskor och väverskor under 1600-talet och en bit in på 1700-talet. (s. 497-498) Med denna försämring halkade textilarbetarna efter andra typer av arbetare lönemässigt, inklusive lantarbetare och gruvarbetare. Arbetarna var mestadels kvinnor som inte hade andra jobb att välja på, både för att de var kvinnor och för att de bodde på landsbygden och pga sina mäns sysselsättningar inte lätt kunde flytta till mer lönsamma platser eller regioner. De var också utspridda och saknade intresseorganisationer. Däremot finns det gott om belägg för protester, petitioner och demonstrationer under 1600-1700-talen som klagade om situationen för de vävande kvinnorna. (s. 500-501)
I slutsatserna betonar Shammas att ett stort prisfall skedde från 1500-talet till 1700-talet, och att detta inte kan förklaras av teknologiska genombrott, omorganiserging a arbetsprocessen, eller sänkta priser på råmaterialet. Istället, menar hon, betalades prissänkningen av arbeterskorna, som fick leva med stagnerande eller fallande löner under mycket lång tid. (s. 504-505)
referens
Carole Shammas, "The decline of textile prices in England and British America prior to industrialization", Economic History Review, 1994.
fotnot
[1] Shammas kommenterar också om Smith: "Elsewhere in the Wealth of nations he attacks the weaver-farmer as an impediment to efficient production."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar