2014 publicerade de franska ekonomerna Thomas Piketty, Gilles Postel-Vinay och Jean-Laurent Rosenthal en artikel om rentier-ekonomin i Paris 1872-1927. 2018 kom de med ett nytt papper i ämnet, publicerat i World Inequality Database-working paper-serien. Vad är då nytt i studien från 2018, jämfört med den från 2014?
De börjar från en mycket liknande punkt. En rentier definieras -- av praktiska mät-skäl tror jag -- som en person som ärver mer än han eller hon sedan lämnar efter sig. I 1800-talets ekonomiska miljö av långsam tillväxt och låga skatter kunde en rentier reproducera sin livsstil för sina barn även om han varje år konsumerade motsvarande 45 gånger en genomsnittlig arbetarinkomst, och själv inte arbetade. Detta upphörde runt år 1920. Det finns tre konkurrerande förklaringar till det, säger PPVR: 1) kapitalförstörelse genom WW1, Depressionen och WW2. 2) progressiv beskattning. 3) att löner ökade mycket snabbare än kapitalinkomster.
PPVR testar förklaringarna med sin databas för Paris från 1842 och framåt. De skapar en modellekonomi där de gör kontrafaktiska simuleringar. Varje person som får ett arv antas leva i 30 år efter att ha fått arvet. Hen betalar den gällande arvsskatten, tjänar varje år genomsnittlig avkastning på kapital, får genomsnittliga kapitalvinster (capital gains), och betalar rådande kapitalinkomstskatt för detta. När hen dör lämnas den resulterande förmögenheten över till ett barn, med målet att barnet ska kunna leva samma rentier-livsstil som föräldern gjort. (s. 4)
I den nyare studien lägger de till sex nya studerade år, från 1932 och framåt till 1957. De nyare data, efter 1927 där det förra pappret slutade, visar att i takt med att förmögenhetsojämlikheten minskade, så minskade också arvens storlek. Och med detta skedde något fascinerande: "Rentiers did not disappear, they just became poor." (s. 7)
Modellen kommer mycket ut ur Pikettys bok från 2014 tror jag att det är rimligt att säga, det är mycket r-g. När de ska motivera varför de jämför en rentiers kapitalinkomst med en genomsnittlig arbetsinkomst (s. 10-11), gör de det på ett intressant sätt tycker jag. Ett, de menar att genomsnittlig arbetsinkomst är ett bra sätt att i mikro-data-miljön de jobbar i, fånga g ur makro-modellen r-g. Två, för att diskutera ojämlikhet är genomsnittlig arbetsinkomst ett bra mått: att säga att någon har en kapitalinkomst som är 30 gånger större än en genomsnittlig arbetarlön är mer meningsfullt än att säga att personen tjänar 38 250 francs i 1912 års priser. Och till slut, i alla fall genom 1800-talet anställde rika människor många personer: betjänter, kockar och hembiträden (Hoffman et al 2002).
Modellen kommer mycket ut ur Pikettys bok från 2014 tror jag att det är rimligt att säga, det är mycket r-g. När de ska motivera varför de jämför en rentiers kapitalinkomst med en genomsnittlig arbetsinkomst (s. 10-11), gör de det på ett intressant sätt tycker jag. Ett, de menar att genomsnittlig arbetsinkomst är ett bra sätt att i mikro-data-miljön de jobbar i, fånga g ur makro-modellen r-g. Två, för att diskutera ojämlikhet är genomsnittlig arbetsinkomst ett bra mått: att säga att någon har en kapitalinkomst som är 30 gånger större än en genomsnittlig arbetarlön är mer meningsfullt än att säga att personen tjänar 38 250 francs i 1912 års priser. Och till slut, i alla fall genom 1800-talet anställde rika människor många personer: betjänter, kockar och hembiträden (Hoffman et al 2002).
Referenser
Thomas Piketty, Gilles Postel-Vinay och Jean-Laurent Rosenthal, "The End of the Rentiers: Paris 1842-1957", WID.world working paper No 2018/1. Paris: World Inequality Database.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar