Sociala konsekvenser av pest och kolera

Pest eller kolera? Historikern Samuel Cohn, professor vid universitetet i Glasgow, har forskat om båda.

Cohn 2007: pest

I sin artikel "After the Black Death: labour legislation and attitudes towards labour in late-medieval western Europe" från 2007 diskuterar Cohn ekonomiska effekter av Digerdöden. Han kritiserar den tidigare litteraturen för att inte ha tagit ett jämförande perspektiv. Han refererar fallet Holland där en rad forskare har sett rötterna till ekonomisk framgång i att pesten drabbade regionen relativt lindrigt, jämfört med södra Nederländerna. Anledningen, enligt dessa forskare (från 1970-80-talen), till att det gav ekonomisk framgång, var att större befolkning gav lägre löner, vilket gav ett ekonomiskt uppsving. Medan van Bavel och van Zanden i en artikel anför en rätt annorlunda tolkning av förloppet: relativt lindrigt drabbat av pesten ja, men lönerna steg ändå, vilket ledde till en mer kapitalintensiv produktion, vilket var bra för den ekonomiska utvecklingen. (s. 458-459) Och i Böhmen har man sett det på ett annat sätt. Också Böhmen drabbades relativt lätt av pesten, men ingen har menar att det ledde till en positiv utveckling -- tvärtom stagnerade regionen efter 1350.

Det behövs mer forskning om pestens sociala konsekvenser, säger Cohn -- Putnams verk från 1908 om Englands Ordinance of Labourers anses fortfarande vara ett standardverk -- och framför allt så behövs det jämförande forskning. Han klagar också på bristen på jämförelser mellan regioner inom England, och inom Frankrike. (s. 461ff) Och för den delen mellan Aragonien och Kastilien.

Han lägger fram en radda exempel på olika policies i olika regioner, och övergår därefter till att göra samma sak för städer och stadsstater. (s. 465ff) Framför allt så verkar han ha gjort arkivforskning om Florens. Andra italienska städer, säger Cohn, förde dock en annorlunda politik än vad Florens gjorde. (s. 474-5) När han ska gå vidare till Europa norr om Alperna börjar han med en hjälpsam sammanfattning, i kontrast till det tidigare smattrandet av exempel:

"While the French and Spanish laws concentrated on urban labour and prices of commodities produced in cities, those in England and Florence focused on rural labour and for the most part on the lower rungs of that labour force. Perhaps more than economic rationale or demography, politics may have played a larger role in determining who might benefit or suffer from a government’s particular vision of the rightful order of things and the ‘just price’." (s. 475-6)

Han menar att vem som var representerad politiskt spelade roll:

"No matter how harsh Florence’s governing elites (ottimati) may have been in their efforts to reduce the power of lower guildsmen and artisans without guild representation (sottoposti or the popolo minuto), the Florentine councils of the Popolo and the Comune, where at least some lower guildsmen sat, appear to have influenced economic policy in the wake of the plague. These city councils granted protection to a large spec- trum of the urban labouring and artisan classes at the expense of those who worked the land." (476)

England införde mer förtryck av lantarbetarna, och C förklarar skillnaden mellan detta och Florens med att italienska stadsstater hade svårare att kontrollera befolkningen -- införde man för förtryckande regler, kunde de helt enkelt vandra bort genom bergen till en annan stadsstat. Men skillnaden mellan Aragonien (färre regleringar) och Kastilien (fler regleringar) går inte att förklara på det sättet, liksom skillnaden mellan Siena (färre) och Venedig (fler).

Slutsatsen blir att inga generella ekonomiska eller demografiska lagar kan förklara den variation som vi känner till i politiska konsekvenser av Digerdöden. (s. 479) Men Digerdöden och dess konsekvenser var en omvälvande upplevelse. Överklassens författare och lagstiftare uppfattade att de arbetande klasserna blev olämpligt anspråksfulla:

"Like elite lay and ecclesiastical writers, the laws alleged that labourers now ‘demanded quality wines and meats beyond their station’. For these elites the world had suddenly been turned upside down: to quote a Florentine decree of 9 October 1348: ‘while many citizens had suddenly become the poor, the poor had become rich’." (s. 480)

Frågan är om detta var sant på ett materiellt plan. Enligt Munro snarast föll reallönerna i Englandoch Nederländerna. De som tjänade mest decennierna efter digerdöden i England var enligt Hilton de som påståtts förlorat mest: adliga jordägare, genom ‘a general seigneurial reaction’. (s. 481)


Cohn 2017: kolera
I det tidiga 1830-talet och vid andra tillfällen under 1800-talet utbröt kolera-epidemier och med dem, upplopp mot personer och grupper som på ett eller annat sätt ansågs skyldiga för sjukdomen. Bara i Storbritannien mellan november 1831 och januari 1833 utbröt 72 sådana upplopp. Men -- och vi känner igen Cohns analytiska grepp från pest-artikeln -- forskare från olika länder har anfört lokala-nationella specifika skäl för upploppen och deras förlopp. Så anförs i Ryssland den brutala regimen som utlösande faktor för upploppens allvar, medan i Frankrike det motsatta anförs: regimens svaghet 1830-31. (s. 163-4)

Upploppen riktades mot allt möjligt, men inte minst mot sjukhus och läkare, som av religiösa och andra fördomar kunde anses skyldiga för sjukdomen. Konspirationsteorier om att läkare, staten och andra offentliga organ förgiftade folk, grasserade.

Vid nästa stora kolera-våg, 1848-49, gjordes inte alls lika mycket upplopp som 1830-34. Detta trots att den var än mer dödlig, och inträffade under en socialt och politiskt  revolutionär period. Cohn har t ex bara hittat fyra upplopp i Storbritannien: ett på Irlands västkust, två i skotska fiskebyar, och ett i en småstad i Devon. (s. 169)

En existernade förklaring till den minskade användningen av våldsamheter i samband med epidemier har förklarats med medicinska framsteg: att man inte gör upplopp mot en epidemi vars orsaker är vetenskapligt klargjorda. Men Cohn pekar på att i Ryssland och Italien så blev upploppsintensiteten än värre under det senare 1800-talets kolera-epidemier. T ex så utbröt i Ryssland i 1890-talets början enorma upplopp. (170-2) Och i Italien:

"From its next cholera epidemic in 1867 to its last major one, of 1910–11, the old mythologies of physicians, hospitals, and the state engaged in purposeful poisoning re-ignited grisly collective violence from workers, agricultural labourers, and impoverished women and children." (172)

Efter beskrivningar av de italienska upploppen, pekar Cohn på vad han menar är en paradox: i varje kolera-upplopp var det småbönder, arbetare och fattiga som deltog mest, men ändå så har upploppen inte tolkats ur ett klass-perspektiv. I alla fall inte av Marx och Engels, som ändå levde igenom år av intensiva epidemier. I Engels Den arbetande klassens läge i England nämns kolera bara två gånger, båda gångerna som resultat av de svåra boende-förhållandena. I den voluminösa korrespondensen mellan Marx och Engels dyker sjukdomen bara upp ett fåtal gånger -- detta trots att Marx under epidemin 1854 bodde i Soho i London bara ett par hundra meter från den berömda brunn som doktor John Snow identifierade som sjukdomens spridningsursprung i stadsdelen. Efter att tidigare ha förklarat koleran med dåligt boende så snappade Marx i alla fall upp Snows banbrytande insikt om vattnets betydelse:

"London, 22 September 1854: The cholera epidemic, now much abated, is said to have been particularly severe in our district because the sewers made in June, July and August, were driven through the pits where those who died of the plague 1668 (? I think) were buried." (cit 176)

Skulle kolera-upploppen då kunna ses som klasskamp? De handlade, erkänner Cohn, inte om att ta kontrollen över produktionsmedlen eller något liknande klassiskt marxistiskt. Till och med på Sicilien 1837, när kolera-upplopp sammanföll i tiden med befrielsekamp mot bourbonerna, undgicks sammanblandning mellan de två typerna av konflikt. Men, säger han (kanske lite sökt), marxistiska historiker har sedan 1970-talet breddat perspektiven på klasskamp. Till exmpel med Eric Hobsbawms forskning om "primitive rebels" och "social banditry". Det hela känns dock rätt halvhjärtat och ofärdigt: visst visar han på att det fanns ett klass-element i upploppen och konflikterna i vilka som deltog, vilket gör ett klass-perspektiv på skeendet relevant (varför var fattiga mer benägna att ta till våld?), men jag kan inte se att det automatiskt skulle ge en relevans i att se på det som klass-kamp. Det resonemanget för Cohn verkligen inte i hamn.

Referenser

Samuel Cohn, "After the Black Death: labour legislation and attitudes towards labour in late-medieval western Europe", Economic History Review 2007.
Samuel Cohn "Cholera revolts: a class struggle we may not like", Social History, 2017.