Historisk forskning och samhällsvetenskaplig metod kan närma sig på flera sätt. Jag har nyligen bloggat om Wawro och Katznelsons diskussion om detta i fallet American Political Development (APD), en inriktning inom US-amerikansk statsvetenskap som i huvudsak använder kvalitativa statsvetenskapliga metoder. Här ska jag istället kolla på en mer utpräglat kvantitativ litteratur, nämligen Historical Political Economy (HPE). HPE är en forskningsinrktning som utvecklats inom statsvetenskapen, och i någon mån nationalekonomin, under 2010- och 2020-talen. Här handlar det om samhällsvetare som använder kvantitativa samhällsvetenskapliga metoder, men applicerar dem på historiska fenomen och skeenden. Där finns det alltså en avgörande skillnad mot APD vars kanoniska metod är den fördjupande, teoretiskt rotade fallstudien.
För att definiera HPE vänder jag mig till översiktsartikeln "Historical Political Economy: What Is It?", publicerad i Oxford Handbook of Historical Political Economy. Artikeln är skriven av bokens två redaktörer, Jeffery A. Jenkins och Jared Rubin. Jenkins är professor i statsvetenskap vid University of Southern California, har publicerat bland annat böckerna Republican Party Politics and the American South, 1865-1968 (2020) och Congress and the First Civil Rights Era, 1861-1918 (2021) och en stor mängd vetenskapliga artiklar framför allt om USA:s politiska historia. Rubin är professor i nationalekonomi vid Chapman University i södra Kalifornien och har publicerat bland annat böckerna Rulers, Religion & Riches: Why the West Got Rich and the Middle East Did Not (2017) och How the World Became Rich: The Historical Origins of Economic Growth (2022) samt en mängd vetenskapliga artiklar bland annat om Englands ekonomiska historia och reformationens ekonomiska historia.
Jenkins och Rubin lägger fram tre kriterier för att en artikel eller en bok ska räknas som HPE. Ett, "all works of HPE must attempt to establish a falsi able argument, that is, one that can be tested and proven false (or logically contradicted)." Detta kan göras med kvalitativ eller kvantitativ metod, säger de, men intressant nog så säger de att "Under this criterion, works that are merely descriptive do not qualify." I min King-Keohane-Verba-färgade världsbild är detta ett ohållbart argument. [1] Som KKV säger (och som John Gerring visat än tydligare i "Mere Description"), så kan ju deskriptiva argument -- ökar ojämlikheten globalt eller minskar den, ökar marknadskoncentrationen i USA eller inte, osv -- vara lika omstridda och i lika stort behov av testning som kausala argument. I alla fall, så är kriterium två för Jenkins och Rubin att "all works of HPE must have some interest in understanding and explaining historical context." 1980- och 90-talen kan vara historia idag, men man kan inte bara skriva o msamtiden, och man måste ha ett intresse för den historiska kontexten. Att göra en makroekonomisk studie med en lång tidsserie är inte i sig HPE. Det tredje kriteriet är att studien måste innehålla ett "political economy element". De definierar politisk ekonomi med hjälp av Weingast och Wittman i introduktionen till Oxford Handbook of Political Economy:
“political economy is the methodology of economics applied to the analysis of
political behavior and institutions. As such, it is not a single, uni ed approach, but a family of approaches…. This is tied together by a set of methodologies, typically associated with economics, but now part and parcel of political science itself.”
Ekonomisk-historiska studier av löner och priser är alltså inte i sig HPE, om de inte är "concerned with the political processes driving these phenomena." Och omvänt, så är politisk-historiska studier inte nödvändigtvis HPE, om de inte jobbar med politisk-ekonomiska aspekter. [2] Utifrån de tre kriterierna kommer de fram till Venndiagrammet nedan som också påvisar relationen till närliggande discipliner som ekonomisk historia och politisk historia:
HPE är ett nytt begrepp men forskningen inom disciplinen går långt tillbaka: de pekar på de Tocqueville och Marx som föregångare från 1800-alet, och Max Weber, Werner Sombart och RH Tawney från det tidiga 1900-talet. Tre viktiga skillnader i dagens HPE jämfört med dessa föregångare är dagens användning av stora dataset, det större fokuset på kausala designer influerat av diskussioner inom ekonometrin, och en större användning av matematik och formella modeller. Man kan också säga att HPE bygger vidare på forskning ffrån det sena 1900-talet av Douglass North, William Riker och andra. Men i huvudsak är HPE som disciplin en ny skapelse, och det är först sedan 2021 som den har en egen tidskrift, Journal of Historical Political Economy (JHPE). Tidskriften för samman två separata grupper forskare, säger de: statsvetare som sysslar med kvantitativ historisk forskning, och ekonomisk-historiker och applied economists som blivit mer intresserade av de politiska aspekterna. Det finns alltså en tidskrift sedan 2021, och en Oxford Handbook sedan 2024, men Jenkins och Rubin säger att det fortfarande finns hinder för nätverksutvecklingen inom HPE. Ett, att fältet inte har någon årlig konferens. Två, att "academia has become increasingly siloed. Economists, political scientists, and historians are less likely to be rewarded (i.e., with tenure and promotion) by their departments for interdisciplinary work, especially when that work is not published in a known outlet within the discipline. The inherent interdisciplinarity of HPE also means that one must keep up with multiple literatures. This is time consuming, and is typically not rewarded by the profession."
När Jenkins och Rubin börjar sin översikt över pågående forskning inom HPE så säger de att HPE befinner sig på forskningsfronten på två sätt: genom användning av de senaste teknikerna för kausal inferens, och genom studier av persistens. De utgår i din diskussion från Anna Callis, Thad Dunning, och Guadalupe Tuñóns kapitel “Causal Inference and Knowledge Accumulation in Historical Political Economy”. Callis et al pekar på HPE:s starka förankring i identifikationsrevolutionen och den ymniga användningen av "naturliga experiment", diskontinuiteter, historiska instrument och chocker eller reformer som tillåter en diff-in-diff-design. Dippel och Leonard kritiserar i sin artikel i det första numret av JHPE det väldigt starka fokuset på "naturliga experiment" i HPE-artiklar, som de menar bland annat gör att man kanske gör eleganta studier med väldigt liten extern validitet. Gentemot detta lyfter Jenkins och Rubin ett för mig lite otippat argument, att varje empirisk studie med liten extern validitet ändå främjar kumulativt lärande och kan ge en pusselbit till det stora pusslet.
Vad gäller persistensstudierna refererar de kritiken om att dessa saknar historisk förståelse av perioden och processerna mellan den historiska chocken och det samtida utfallet, en kritik som formulerats t ex av Arroyo Abad och Maurer (2021) som pekar på “the failure to recognize institutional change (‘anti-persistence’), vague mechanisms, the insufficient use (or misuse) of historical sources and narratives, the compression of history, and a failure to account for the effects of geography”. Också här refererar Jenkins och Rubin hur Callis, Dannung och Tunon försvarar den kvantitativa approachen; de pekar också på Acharya, Blackwell och Sens kapitel specifikt om persistensstudier.
En tredje "margin" där HPE är cutting edge är, säger Jenkins och Rubin, att samla in data. Cirone diskuterar i sitt kapitel "Data in Historical Political Economy" just detta. Digitalisering och internets lagringsmöjligheter har gjort det väldigt mycket enklare att samla in stora mängder data och dela dem. Cirone klassificerar HPE-data i sju kategorier: “sociodemographic and population data, government or institutional records, geographic and spatial data, political data, economic data, ethnographic data, and civil society data.”
Jenkins och Rubin pekar också på ett par punkter där HPE skulle kunna bli ännu bättre. Det första är att alltid beakta den historiska kontexten i varje HPE-analys, "even if its primary purpose is to show “persistence.”" Den andra är att de håller med Sean Gailmard, i kapitlet "Formal Models in Historical Political Economy", att HPE:s studier tenderar att vara underteoretiserade. De citerar också Gailmard från en bloggpost 2021 från Broadstreet:
“While credible identification has obvious and important bene ts for empirical HPE, making it the centerpiece of any research program in HPE is going to distort the kinds of historical and theoretical understanding we create. In particular, centering the demands of causal identification will slant case selection without any corresponding benefits for generalized historical knowledge.”
Här balanserar Jenkins och Rubin Callis et als optimism om att varje ny fallstudie ger ny kunskap, med Gailmards pessimism eller frustration: vi behöver också teori för att kunna relatera de olika studierna och fallen till varann.
Den sista sektionen i Jenkins och Rubins inledning heter "The Future of HPE". Den börjar soligt: "For all the reasons given so far—and for reasons repeated again and again throughout this volume—the future
of HPE is extraordinarily bright." De pekar framför allt på två områden där HPE behöver ta steg framåt. Det ena är att bredda den geografiska specialiseringen från Nordamerika och Europa. Den andra är att arbeta mer med teori. "In our opinion, too many papers in HPE (and economics and political science more generally) rigorously establish causal connections without applying that same level of rigor to the mechanisms driving those connections. This is where we need formal theory the most: it is a complement, not a substitute, of rigorous causal analysis." Men framför allt så är de optimister. Att jobba med historiska data blir enklare och enklare: nya metoder för digitalisering, OCR-inläsning och geografiska analyser i GIS. Digital humaniora. Och så vidare. Andelen artiklar om HPE i topptidskrifterna inom statsvetenskap är hög, och det har kommit fram en mängd yngre forskare som visar framfötterna.
Min plan för det här inlägget var egentligen inte att se på Jenkins och Rubins kapitel, utan på det första numret av Journal of Historical Political Economy, från 2021, och diskussionerna om metod där. Christian Dippel (då UCLA, nu Western U i Ontario, Kanada) och Bryan Leonards (U of Wyoming) artikel "Not-so-Natural Experiments in History" är på det hela taget inte superintressant men jag tar i alla fall med mig deras invändning mot vändningen mot "naturliga experiment" i och med identifikationsrevolutionens inflytande på kliometri. (Deras utgångspunkt är alltså kvantitativ ekonomisk historia/kliometri.) Dippel och Leonard menar att fokuset på snygga forskningsdesigner gett forskarna incitament att slarva med den historiska kontexten, samtidigt som referees blivit mindre och mindre benägna att vara experter på kontexten, eftersom kvasi-experiment-studierna dras från så olika kontexter. [3] De formulerar problemet så här:
"a lack of scrutiny over a paper’s historical plausibility may not be compensated in the peer-review process. In general-interest journals in particular, the peer-review process will often select referees who are at a disadvantage for evaluating the plausibility of so-called natural experiments drawn from history because the editor may have difficulty finding a referee with the relevant contextual knowledge (especially in the typical case where the editor himself/herself is not an economic historian), or because he/she may not want to “use up” a full referee report on a historian who may be unable to comment on large parts of the paper devoted to statistical identification. This potential problem is illustrated succinctly in an episode recalled by Gavin Wright where he received a referee report stating that a specific “paper might be acceptable in the AER, but it does not meet the standards of the JEH” (Abramitzky, 2015)." (s. 4)
Dippel och Leonard ger också en ganska rik översikt över kliometrins utveckling på 2000-talet. En intressant observation, som också lirar med Jenkins och Rubins observation gällande HPE, är att man i någon mån vänt sig från teori och till mer rent empiriska studier:
"Cliometricians are also making use of theory-driven structural econometric approaches to answer new questions and shed new light on old ones (Jaworski, 2020). Gentzkow and Shapiro (2010) use a structural general-equilibrium model of newspaper demand to analyze the drivers of political “slant” among historical newspapers. Donaldson and Hornbeck (2016) revisit Fogel’s (1964) examination of railroads’ contribution to American economic growth with a structural approach for estimating changes in “market access” due to the development of railroads, an approach that has subsequently been adapted by Jaworski and Kitchens (2019) to study the impact of the Appalachian Highway Development System.
Despite this continuity, there has nevertheless been a marked overall shift away from theory in economic history. In large part, this is because cliometrics — in lock-step with applied econometric analysis more generally — has expanded into asking ever broader questions, many of which were previously confined to other fields of social science. One example of this is the recent evaluation of Turner’s Frontier Hypothesis by Bazzi et al. (2020). This paper developed novel ways of quantifying both the frontier and “individualism”’ to address a long-standing historical debate about the evolution of culture that would traditionally have been outside the scope of standard economic analysis. Precisely because economic theory does not off er an analytic framework for what “frontier spirit” is, the authors were all the more reliant on sources outside economics to confi rm the intuition of their approach. Hence, this study
provides a nice example of how authors can engage with related historical literature to validate findings." (s. 8)
Skiftet bort från teori har med identifikationsrevolutionen att göra: "In a sense, this shift away from theory was caused by the rise of quasi-experimental applied econometrics because causal identifi cation has become a substitute to economic theory for qualifying a paper for a general-interest journal (Abramitzky,
2015)." (s. 8)
I övrigt ger Dippel och Leonards artikel en bra översikt över användning av instrumentvariabler, regressionsdiskontinuitetsdesigner och diff-in-diff inom ekonomisk historia. Jag tror t ex att artikeln vore användbar för undervisning. Deras diskussion om "the gradual dissolution of cliometrics as a methodologically distinct field", tidigare diskuterad av Margo (2018), är också historiografiskt intressant. Jag tar också med mig deras praktiska förslag om att införa ett särskilt "historiskt abstract" för kliometriska artiklar, och att detta specifikt ska lektörsgranskas av en historiker som inte behöver granska artikeln som helhet:
"We propose correcting the incentive problem discussed in the previous section through changes in the refereeing process of general-interest journals handling econometric papers. Researchers’ incentives for what to include in a paper are dictated by the editorial review process. The ever-increasing length of robustness checks and appendix exercises are a symptom of the increasingly stringent empirical standards applied at many journals. Hence, the most direct way to incentivize cliometricians to engage more thoroughly with history is to alter or amend the review process itself, at least as it pertains to historical (or other context-heavy) works in general-interest journals. As we discuss in the previous section, referees of cliometric works in general-interest journals are more likely to be selected for their technical expertise, and perhaps for working on economically related topics, than for their historical and contextual knowledge. As such, it may be difficult for them to evaluate whether a given paper is historically accurate or glossing over important details.
The set of referees who possess both technical expertise and the relevant contextual knowledge may be very small or even empty. In such cases, we believe that editors should have a lexicographic preference for ensuring at least a modicum of scrutiny grounded in contextual knowledge is involved in the refereeing process. If experts with the relevant historical knowledge are too time-constrained, or not technically trained to provide a full report commenting on the parts of the paper devoted to statistical identification, then we believe that editors should instead request a shortened report that only comments on the veracity and plausibility of the historical natural experiment as it is described in the paper.
To facilitate such an approach we propose that authors submitting a cliometric paper to a general-interest (or perhaps any) journal include a separate “historical abstract” that delineates the purely historical parts of the paper. The historical abstract would consist of the researcher’s summary of the policy, institution, or other variation that they claim comprises a natural experiment. This summary would include a characterization of the source of variation itself, as well as plain-English statements of the identifying assumptions necessary for validity of the research design. Historical details could be in part provided in an in-depth historical appendix, since it is probably both infeasible and undesirable to insist that every paper includes a lengthy historical background section. Multiple appendices with empirical robustness checks are now commonplace in cliometrics, and the addition of a supplemental historical appendix would allow researchers to demonstrate that they hold a sufficient understanding of the setting under study without unduly lengthening main text of manuscripts." (s. 22-23)
De motiverar förslaget särskilt med bristen på historiker som skulle vara villiga att lektörsgranska hela manuskript för nationalekonomiska tidskrifter, och förstå metoderna som används. Men att lektörsgranska bara ett kort historiskt abstract, är mer praktiskt och kan göras med en arbetsdelning mellan historiker och ekonomer. De gör också en intressant jämförelse mellan sitt förslag och det ganska nya påfundet med "data editors" på ekonomiska tidskrifter; "This analogy is an apt one, as Nunn (2020) suggests that one solution to the lack of replicability in historical studies is for authors to closely cross-reference their findings with the historical literature." (s. 23)
I samma nummer av JHPE som Dippel och Leonards artikel hade också Tracy Dennison, professor i samhällsvetenskaplig historia vid Caltech, en intressant artikel om kontextens betydelse i kvantitativ samhällsvetenskap, inte minst HPE förstås. Att den historiska kontexten är viktig är i sig förstås inget särskilt spännande påstående utan ganska självklart, men Dennison ger tre väldigt intressanta specifika exempel på där kvantitativa samhällsvetare dragit tveksamma slutsatser om historia eftersom de inte beaktat den historiska kontexten tillräckligt. Det första exemplet är The European Marriage Pattern (EMP) och dess påstådda effekter på ekonomisk tillväxt. Det andra är träldomen, vad den betydde och hur den avskaffades. Det tredje är kyrkans förbud mot kusinäktenskap under senmedeltiden och ifall detta spelade en särskild roll för utvecklingen av individualismen i Europa.
referenser
Tracy Dennison (2021) "Context is Everything: The Problem of History in Quantitative Social Science", Journal of Historical Political Economy 1: 105-126.
Christian Dippel och Bryan Leonard (2021) "Not-so-Natural Experiments in History", Journal of Historical Political Economy 1: 1-30.
Jeffery Jenkins och Jared Rubin (2024) "Historical Political Economy: What Is It?", i Jenkins och Rubin (red.) Oxford Handbook of Historical Political Economy. Oxford UP.
fotnoter
[1] Det är också intressant utifrån att Rubin just publicerat en artikel i QJE som så vitt jag kan se för fram rent deskriptiva argument. Se på de tre argumenten i deras abstract: "Our analysis yields three main findings. First, there was a separation in the languages of science and religion beginning in the mid-eighteenth century. Second, volumes using language at the nexus of science and political economy became more progress-oriented during the Enlightenment. Third, volumes using industrial language—especially those at the science-political economy nexus—were more progress-oriented beginning in the eighteenth century." Alla dessa tre argument är deskriptiva!
[2] De citerar också Pablo Beramendis definition av HPE från Broadstreet-bloggen, 2021. Beramendis formulering är elegant och effektiv så jag citerar hela från Jenkins och Rubin: "What I think identifies historical political economy (HPE) as an approach relative to prior efforts is a three-fold commitment. The rst one is theoretical: an explicit effort not to let the description of a
process substitute for an argument (often in the form of an endless forest of arrows quickly progressing towards negative degrees of freedom) and, more constructively, to develop an abstract logic about the causal relationships of interest that, subsequently, guides empirical efforts. The second one is methodological: a pledge to both dig deep into historical sources to improve measurement as a theoretically driven exercise and pursue, as far as possible given the data context, compelling research designs. Finally, the third one is a commitment to transgression, transgression of artificial disciplinary boundaries and scholarly prejudices to embrace the diffusion of tools, approaches, models and techniques to maximize access to new data (often in vast amounts) and,
critically, to analyze it rigorously."
[3] Kontraexemplet från applied economics är analyser av Clean Air Act i USA 1963. Det finns en mängd artiklar publicerade om denna och alltså en pool av experter som kan vara referees för vidare studier av lagen. Dippel och Leonard: "regulation of pollution is a ubiquitous topic in environmental economics, and nearly every graduate student in this fi eld becomes familiar with a litany of studies on the Clean Air Act in their fi eld courses. Cliometrics is just the opposite: because the only common denominator is history, there are a relatively small number of researchers studying any given historical period or episode (and even fewer
who are not co-authors). The upshot is that a referee’s ability to evaluate a paper in cliometrics is often constrained, at least to some degree, by the contextual details provided by the researcher." (s. 20)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar