" In recent times, the quest for scientific understanding in the social sciences has come to be equated with a causal understanding of the world. The task of description, by contrast, is often identified with idiographic storytelling or with messy, observational data that is insufficient to reach causal inference. Indeed, the term has come to be employed as a euphemism for a failed, or not yet proven, causal inference. Studies that do not engage causal or predictive questions, or do not do so successfully, are judged 'merely' descriptive. The implication is that description is a mundane task - necessary, to be sure, and occasionally quite complex, but of little intrinsic "
Samtidigt så måste det sägas att det publiceras en hel del deskriptiva artiklar som får stor uppmärksamhet. Visst kan man säga att Piketty, Saez och Zucmans artikel i Quarterly Journal of Economics från 2018 är deskriptiv, liksom De Loecker, Eeckhout, och Ungers artikel "The Rise of Market Power and the Macroeconomic Implications", publicerad i samma tidskrift 2020 -- deskriptiv, och med 1165 citeringar redan, enligt Google Scholar. Man kan kanske säga att syftet med Gerrings artikel är att ge de deskriptiva studierna en egen metodologisk diskussion: det finns massvis av läroböcker och artiklar om metoder för kausala studier, men dikussioner av deskriptiva metoder är, säger Gerring, utspridda per fält och subfält, och är mycket mndre utvecklade. "Description awaits a convincing synthetic account." (s. 722)
eskrivning och förklaring hänger ihop. "I shall approach description and causation as types of arguments, i.e., assertions, models, propositions, statements, or theories about the world." (722)
A descriptive argument describes some aspect of the world. In doing so, it aims to answer what questions (e.g., when, whom, out of what, in what manner) about a phenomenon or a set of phenomena. Descriptive arguments are about what is/was. For example: ‘Over the course of the past two centuries there have been three major waves of democratization.’" (722)
Kausala argument handlar däremot om varför-frågor. Ett exempel är: ‘The third wave of democratization was caused, in part, by the end of the Cold War.’ Däremot är inte skillnaden mellan deskriptiva och kausala argument att deskriptiva är rent faktamässiga och inte inkluderar några slutsatser (inference). Gerring menar att det finns osäkerhet i våra beskrivningar av världen: "from the latent (unmeasurable) quality of a concept, from problematic sources of data, from problematic measurement instruments or coding procedures, from missing data, from sample-to-population extrapolations, and so forth" (723). Detta innebär att också deskriptiva argument innefattar att dra slutsatser.*
Gerring lägger fram en typologi över deskriptiva argument -- se figuren som jag klistrat in ovan. Typologin innefattar fem huvudtyper: accounts, indicators, associations, syntheses, och typologies. Accounts är analyser av en händelse eller serie av händelser utan någon explicit vilja att generalisera. De andra typerna har däremot generaliserande ambitioner: man studerar sitt objekt som ett exempel på något. En indikator beskriver ett drag i en population: "it is univariate description". Exempel på denna typer av studier är indexen över grad av demokrati och auktoritär regim som görs av t ex Polity eller Freedom House. Deskriptiva argument som är multidimensionella är associational. Exempel på detta är studierna av Schattschneider (The Semi-Sovereign People, 1960) eller Verba, Schlozman och Brady (Voice and Equality, 1995) av hurpass ojämlik USA:s politik är, hurpass dominerad den är av de rikare klasserna. Trendanalys är en typ av associational analys, som studerar hur ett fenomen utvecklas över tid -- till exempel Robert Putnams (Bowling Alone, 2001) argument att socialt kapital i USA urholkats sedan 1930-40-talen. Nätverksanalys handlar däremot om samband mellan folk i samma tid, t ex studier av politiska eliters sammanhang (Knoke, Broadbent, Tsuijinaka och Pappi red. Comparing Policy Networks, 1996). Den fjärde typen av deskriptivt argument, synthetic varianten, handlar mer om att koka ner olika drag av ett ämne till ett förenande tema. Till exempel när man gör argument om hur en nationell politisk kultur egentligen är: om USA:s politiska kultur säger olika forskare att den är liberal/egalitär (Hartz, The Liberal Tradition, 1955; Tocqueville), republikansk (Pocock, The Machiavellian Moment, 1975) eller en blandning av båda. När flera kategorier definieras blir det ett typologi-argument: "Here, the goal is to sort phenomena into discrete categories that are mutually exclusive and exhaustive on the basis of a uniform categorization principle or principles." (s. 727) Man kan tänka på temporala typologier som Huntingtons (1991) klassificering av tre vågor av demokratisering, eller regimtypologier som Dahls (Polyarchy, 1971) fyra regimtyper.
Efter att ha gjort sin typologi av deskriptiva argument, går Gerring över till en lägesbeskrivning (!) av de deskriptiva studiernas ställning i statsvetenskapen idag (2012). Artiklarna inom statsvetenskapliga topptidskrifter har blivit mer kausalt inriktade över tid, visar han, men det visar sig visserligen ha hänt mycket redan på 1970- och 80-talen. När han jämför discipliner medelst tidskriftsartiklar från 1980-90-talen ser också statsvetenskapen än mer kausalt inriktad ut än till exempel nationalekonomin. (s. 731)
Efter detta går han över till ett mer normativt argument: i vilken grad är det ett problem att kausala studier premieras över deskriptiva? Deskriptiva studier är viktiga -- eftersom vi inte kan förklara saker utan att veta hur det ligger till först (King, Keohane och Verbas argument), eftersom vissa ämnen är viktiga oavsett om de har kausala effekter eller ej (demokrati, mänskliga rättigheter, krig, levnadsstandard, jämlikhet osv), och eftersom det kan vara enklare att samla in data för deskriptiva studier, data som sedan kan användas för en mängd olika syften. (s. 733-4)
Efter att ha etablerat att det är viktigt med deskriptiva studier, handlar nästa sektion om deskriptionens utmaningar. Han börjar med att hävda att bortom typologin med fem sorters deskriptiva argument, så har ändå all deskriptiv analys något gemensamt: "Note that all descriptive analysis involves the twin goals of conceptualization and measurement." (s. 735) En del forskare -- Glenn Firebaugh (Seven Rules for Social Research, 2008), Stanley Lieberson (Making it Count, 1985) hävdar att det är enklare att beskriva än att göra kausal analys, men Gerring pekar på att de deskriptiva beläggen om viktiga fenomen som korruption, politisk kampanjfinansiering, domstolars oberoende och partistyrka, är otydliga. "Likewise, the master concepts of political science – e.g., civil society, democracy, governance, politics, power, state – have no standard and precise meaning or measurement." (s. 736) Han pekar också på deskriptiva debatter som pågår, som huruvida USA:s väljare ser på politiken ideologiskt (Bie, Verba och Petrocik 1976) eller icke-ideologiskt (Converse, 1964), och ifall den globala ojämlikheten ökar (Milanovic 2005) eller är stabil (Bourguignon och Morrisson 2002). Det är alltså inte så enkelt med deskriptiv forskning, kan man säga. Med ett slående exempel visar Gerring t o m att det i vissa fall kan vara enklare att besvara en kausal fråga än en deskriptiv. Exemplet är den deskriptiva frågan "vad är demokrati och hur kan den mätas?" och den kausala frågan är "ökar demokrati sannolikheten av fredlig samexistens?" Där menar Gerring att den begreppsliga, deskriptiva frågan är olöst medan forskare med olika pragmatiska definitioner av demokrati har lyckats visa i alla fall en svag variant av den demokratiska freden-argumentet. (s. 737-8) På detta följer en utförlig diskussion om mätproblem och mätande som forskningssyfte, vad gäller viktiga men flyktiga begrepp som demokrati, korruption eller globalisering.
I sina slutsatser parafraserar Gerring Giovanni Sartori (1970): "To paraphrase Sartori, the more we advance in causal modelling, the more we leave a vast, uncharted territory at our backs. The purpose of this article has been to map this relatively uncharted territory." (s. 743)
Referens
John Gerring (2012) "Mere description", British Journal of Political Science, Vol. 42, No. 4, pp. 721-746.
Fotnot
* Gerring avfärdar också att skillnaden skulle vara att kausala slutsatser kräver mer detaljerade data (724).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar