Tidigare i år publicerade något av ett all star team inom historisk ojämlikhetsforskning -- Philipp Erfurth, (Bologna), María Gómez León (Valencia), Giacomo Gabbuti (Pisa) och Branko Milanovic (CUNY) ett working paper som diskuterar hur man kan använda social tables för att mäta historisk inkomstojämlikhet. Social tables som metod har diskuterats här många gånger förr, t ex i inlägg om Variationer i inkomstojämlikhet i förmoderna samhällen (om Milanovic 2018), inkomstfördelningen i Italien 1900 till 1950 (om Gómez León och Gabbuti 2021, WP), historisk inkomstojämlikhet i Afrika, eller ekonomisk ojämlikhet i Latinamerika och Afrika 1650-1950. Men kort sagt så kan man väl säga att ST är en metod för att beräkna inkomstfördelningen (och den totala inkomsten) utifrån två parametrar: andelen av den vuxna befolkningen som befinner sig i olika, mer eller mindre brett definierade sociala grupper, och medelinkomsten för varje grupp.
Styrkan med ST-metoden, säger Erfurth et al, är för det första att den möjliggör att man beräknar inkomstfördelningen i kontexter där man inte har hushållssurveys eller skattedata (som ju används t ex av Piketty).[1] För det andra, "social tables are intuitive and 'historical' as they are based on a class structure that reflects historical realities" (s. 4). Man kan utifrån sin kunskap om den samhälleliga kontexten anpassa indelningen i grupper och så fånga socialt viktiga skillnader, och förhoppningsvis kunna begränsa heterogeniteten inom grupperna. För det tredje, att även om det finns tabulerade skattedata som låter en studera toppinkomsttagarna, så låter ST en också studera strukturomvandling och dess effekter på olika grupper, och skillnader bland arbetare, inklusive mellan män och kvinnor, vilket man inte kan göra med toppinkomstdata.
Erfurth et al fokuserar sin studie på perioden mellan 1815 och 1914, "the era of the concert of Europe that ended with WW1" (s. 4) och möjligheterna att jobba fram en gemensam analysram för denna period med hjälp av social tables. De börjar sin diskussion med en kortfattad översikt över de existerande studierna för denna period. Latinamerika är välrepresenterat, medan det bara finns en enda lång serie för ett land i Afrika, och det är Ghana. För Europa pekar de särskilt på studien av Tyskland och Storbritannien av Gómez León och de Jong (2019) och Östeuropa av Nikolic et al (2024); Erfurth et al menar att dessa bredare studier visar att t o m i relativt välstuderade länderr som Frankrike, Tyskland eller Japan vet vi inte riktigt när "Great Leveling" efter 1945 (! Jag skulle datera den till 1920 och framåt) började påverka den breda majoriteten arbetare, och litteraturen har fokuserat oproportionerligt på policies som påverkade toppinkomsttagarna (som höga marginalskatter) och mindre på "transformative changes such as the welfare state, nationalization, and the like." (s. 6)
Milanovic (2024) har nyligen använt Bourguignon-Morrisson-approachen till global ojämlikhet, som bygger på BNP per capita för olika länder i kombination med något mer eller mindre väl underbyggt antagande om fördelningen inom länderna. Utifrån detta menar M att ojämlikheten, globalt sett, ökade under 1800-talet och fram till 1950, men det är svårt att säga när vi saknar kvalitativa estimat för ojämlikheten inom många länder.
referens
Philipp Erfurth, María Gómez León, Giacomo Gabbuti och Branko Milanovic (2026) "Historical social tables: advantages, methodology, and problems". European Historical Economics Society Working Paper No. 296, januari 2026.
fotnoter
[1] Jfr också mitt inlägg om forskning av Jenkins, Charpentier med flera som jämför ojämlikhetsstudier med surveydata och hushållsdata. Se också inlägget om Geloso och Magness kritik av Piketty och Saez skattedatabaserade studie av USA:s 1900-tal.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar