Historisk inkomstojämlikhet i Afrika

 

Forskningen om historisk ekonomisk ojämlikhet har varit en boom-verksamhet på 2000-talet, med välkända bidrag som Piketty (2014) och Scheidel (2017). Också för afrikansk historia har motsvarande framsteg gjorts, konstaterar Ellen Hillbom, Jutta Bolt, Michiel de Haas och Federico Tadei i ett ganska nytt working paper:

"For Africa, scholars have highlighted the importance of taking a historical perspective to understand current regional variations, pointing especially at the colonial legacy of a ‘dual economy’ of high wages and low (agricultural) self-employed incomes (Cogneau et al. 2007; Van de Walle 2009). Yet, African inequality trajectories have featured only marginally in the global inequality literature, which has focused strongly on Europe, the United States, and parts of Asia (Simson and Savage 2020). This limits our knowledge of African inequality in the long-run and increases the danger of Eurocentric theorization of the drivers of inequality." (s. 2)

Vad de gör i sitt papper är att samla studier av hela inkomstfördelningar -- inte bara toppinkomsttagare, inte bara löntagare osv -- för att kunna diskutera de koloniala ursprungen för ojämlikheten i Afrika, och även kunna diskutera ojämlikhetens drivkrafter i ett sant globalt perspektiv. För att kunna få omfattande beräkningar av inkomsterna och deras fördelningar i afrikanska samhällen historiskt så behövs social tables-metoden där man delar in befolkningen i olika yrkesgrupper och beräknar en genomsnittlig inkomst för varje grupp. Den totala ojämlikheten är då ojämlikheten mellan grupperna, viktade efter deras storlek. Deras studie bygger på sex länder: Botswana, Ghana, Elfenbenskusten, Senegal, Kenya och Uganda.

Deras diskussion av teori börjar med Kuznets idé om växande ojämlikhet med industrialiseringen. Bortsett från några mindre regioner är SSA inte särskilt industrialiserat, så bara utifrån den teorin borde ojämlikheten vara låg. Piketty (2014) menar däremot att ojämlikheten drivs av kapitalavkastning och minskar genom beskattning, lönepolitik och transfereringar. Här invänder Hillbom et al:

"While some post-colonial states engaged in land distribution or implemented socialist policies to mitigate colonial legacies of inequality, sub-Saharan Africa never went through the post-war egalitarian regime that characterized Europe, the United States and parts of Asia and that is central to Piketty’s analysis of inequality reduction over the past century (Alveredo et al. 2018:42). The expansion of capitalism in Africa should therefore be reflected in rapidly rising inequality, especially in areas and eras of unfettered capitalist expansion. However, available evidence for the post-colonial era does not support such a position. Instead, though capitalism reigned since structural adjustments in the 1980s,  inequality since the 1980s has stagnated (Chancel et al. 2019: 21) or even declined (Simson and Savage 2020:7)." (s. 5)

Kanske har ojämlikheten istället minskat genom de chocker som Scheidel (2017) diskuterat: pandemier, krig och så vidare?

Milanovic (2018) utsträcker diskussionen om den industriella tidens ojämlikhet till förindustriell tid och menar att ojämlikheten fluktuerade, utan någon särskild korrelation med BNP-tillväxten, en poäng som även Alfani (2021) gör.

"Instead, Milanovic argues that episodes of pre-industrial inequality decline were,
in line with Scheidel (2017), driven by ‘malign’ forces, of which the 14th century Black Death is the most clearly pronounced example. At the same time, upswings in inequality were the outcome of commercial expansion processes, which enabled elites to convert power, wealth, and market access into income. Although 20th century Africa can hardly be called pre-industrial, non-industrial commercialisation processes, often taking place within the agricultural sector and in a colonial context, were a salient characteristic of economic development. Recent work has tentatively concluded that colonies tended to have among the highest levels of inequality, but they barely cover African cases (Alfani 2021; Milanovic 2018)." (s. 6)

I den afrikanska litteraturen var ojämlikhet viktigt för marxistisk forskning och underutvecklings-forskningen fram till 1980-talet, men har sedan i huvudsak övergivits till förmån för "growth fundamentals". I denna forskning står "dualismen" mellan den agrara och den icke-agrara sektorn i centrum, vilket Hillbom et al inte är helt nöjda med: "While helpful, the focus on dualism has
resulted in a rather generalized and static evaluation of African inequality under colonialism." (s. 6)

Hillbom et al föreslår ett analytiskt ramverk som syns i figur 1 ovan. De två primära drivkrafterna i modellen är exportoriented kommersialisering och koloniala institutioner. "We do not presume that ‘initial’ inequality in Africa was absent or universally low (cf. Bigsten 2018), but that commercialization increased the size of monetized economies and progressively enabled the conversion of wealth, resources and social relations into monetary income. " (s. 8) Med större inkomster och större möjlig ackumulation kunde ojämlikheten öka, men detta realiserades inte på ett ett-till-ett-sätt utan medierat genom samhällsstruktur, resurser och det koloniala systemet. Samhällsstrukturen vareirade starkt, t ex mellan starkt stratifierade samhällen med stort inslag av slavhandel som Sokoto-kalifatet i dagens Nigeria eller Ashanti i dagens Ghana till mer egalitära samhällsstrukturer. Vad gäller resurser så var de flesta samhällen i SSA land-abundant, alltså med mycket jord per person, vilket gjorde att många kunde försörja sig själva på jordbruk. Gentemot en låg men relativt trygg inkomst i självförsörjningsjordbruket står i den dualistiska modellen ett kapitalistiskt jordbruk för export, med högre men mer varierade inkomster. Graden av ojämlikhet med exporterna varierar dock per gröda, säger Hillbom et al:

"Because annual field crops such as groundnuts or cotton are labour intensive, require a short planning window and involve little to no capital investment (Tosh 1980), their commercialisation generated relatively little inequality (when using free labour). Meanwhile, where commercialisation was based on tree crops such as coffee and cocoa, there was more scope for income inequality generation. Such crops required an upfront labour investment of several years in ‘fixed capital’ (maturing trees) and once yielding, the returns to labour were substantially higher than for annual crops. Such conditions generated scope for large-scale plantations and the development of capitalist labour relations, based on a distinction between providers of capital and labour (Austin 2019). Livestock-based commercialisation was even more likely to result in increasing income inequality, since stock – widely considered a prime form of capital in African societies – only yields sustainable income once a specific herd size is reached (Bolt and Hillbom 2016). Finally, we expect commercialisation based on mineral extraction to involve the highest degree of income inequality, as returns were concentrated
among a small number of (mostly expatriate) individuals and firms who brought in specific skills and large amounts of capital." (s. 8-9)

Den tredje medierande variabeln är koloniatörernas närvaro: när den var större, och exploateringen av inhemska arbetare högre, som i Sydafrika eller Kenya, kan vi förvänta oss större ojämlikhet.

Från denna diskussion går de över till den historiska kontexten i de sex länderna. Tabell 1 sammanfattar dem på de enligt den teoretiska diskussionen relevanta variablerna.

Från detta går det till en diskusison av social tables-metoden. Amin (1966) byggde rudimentära social tables för Algeriet och Tunisien i den senkoloniala perioden, men Arne Bigsten (1987) var den förste att presentera mer utförliga ST, för Kenya 1914-1976. Bigsten fokuserade på lönearbetarna och skillnader mellan dem, och hade svårare för att analysera småbönderna, som han slog ihop i en residualkategori som omfattade tre fjärdedelar av den sysselsatta befolkningen. (s. 13) Bolt och Hillbom (2016) använde antropoligiska studier för att utforska inkomstojämlikheten i Botswana 1921-1974 och visade en ökande ojämlikhet drivet av mer ojämlikt ägd boskap. Aboagye och Bolt (2020) visade för Ghana 1891-1960 hur viktig exporten av kakao var för inkomsterna och deras ojämlikhet, medan Alfani och Tadei (2019) gjorde ST för Senegal och Elfenbenskusten 1939-1954. De Haas (2021) studerade Uganda 1925-1965 baserat på by-undersökningar och detaljerade regionala data.

Hur precisa social tables-baserade skattningar blir, beror på hur många grupper man har. Lindert och Williamsons (1982) klassiska studie av England och Wales 1677-1812 hade 19 kategorier, van Zanden (2003) hade 5 i Javas tidiga 1800-tal, Berry (1990) hade 9 till 12 för Peru 1870, och i de afrikanska studierna hade Bigsten 13 för Kenya, Bolt och Hillbom 8 för Botswana, Aboagye och Bolt 17 för Ghana, Alfani och Tadei 12 för Senegal och Elfenbenskusten, och de Haas 10 för Uganda. Hillbom et al gör ett intressant experiment där de "harmoniserar" tabuleringarna från de olika studierna och ser om det påverkar den jämförande bilden av ojämlikhet. Skillnaderna är inte jättestora, i alla fall inte i något land mer än 10 Gini-punkter. Överlag så är skillnaderna i hur tabuleringarna gjorts motiverade av respektive kontext, och "their heterogeneity, therefore, is no major concern for comparability. " (s. 21) Men för Kenya medför Bigstens ihopklumpning av en väldigt stor del av befolkningen i en självförsörjningsgrupp antagligen en underskattning av ojämlikheten.

De gör också en väldigt intressant jämförelse av den implicita levnadsstandarden i tabuleringsstudierna: vad för köpkraft hade en självförsörjande bonde, en stor del av befolkningen, enligt de olika studierna för de olika länderna? I diagram 5 jämför de hur många Allen-korgar (2100 kalorier) den självförsörjande bonden skulle ha råd med, inklusive penningvärdet av sin självförsörjningsproduktion, i de olika länderna.

 

referens

Ellen Hillbom, Jutta Bolt, Michiel de Haas och Federico Tadei (2021) "Measuring historical income inequality in Africa:  What can we learn from social tables?", African Economic History Working Paper Series, No. 63/2021.