Den legendariska ekonomisk-historikern Jane Humphries, idag professor emerita i Oxford, publicerade 1977 (hon var då verksam vid U Mass Amherst) en av sina första artiklar, "Class struggle and the persistence of the working-class family". [1] Utgångspunkten för artikeln är en kritik av Marx och Engels likställande mellan familjen och en arena för att bevara egendom, och deras prediktion, härledd ur detta likställande, att arbetarklassfamiljen därför var på väg ut som historiskt fenomen, eftersom proletariatets familjer ändå inte hade någon egendom att bevara. Redan 1845, citerar Humphries, så hävdade Marx att i proletariatet, 'There the concept of the family does not exist at all.'
Hob pekar på att detta missförstånd går igen i Kapitalet från det sena 1860-talet, där Marx bortser från hushållets aktivitet i att reproducera arbetskraften. Hon citerar Kapitalet vol I:
"The maintenance and reproduction of the working class is, and must ever be, a necessary condition to the reproduction of capital. But the capitalist may safely leave its fulfillment to the labourer's instincts of self-preservation and of propagation."
Och kommenterar träffande: "The working-class family in Marx is like the firm in neoclassical economics—a black box whose inner workings are simultaneously neglected and mystified." Detta ser hon som det ena problemet med hushållet i teorin i Kapitalet; det andra problemet är att Marx också missar betydelsen av sysselsättningsstrukturen för lönenivåerna; marx säger att "The employment of diese different sorts of labour-power, an employment which is, in its turn, made necessary by the mode of production, makes a great difference in the cost of maintaining the family of the labourer, and in the value of the labour-powerof the adult male", men fördjupar inte resonemanget utan utgår helt enkelt från att den manlige arbetaren understödjer en fru och barn, av vilka inga är lönearbetare själva. Marx begrepp om nödvändig arbetstid inte längre är tiden som behövs för att reproducera den enskilde (manlige) arbetaren, utan tiden för att reproducera honom och hans familj. Marx diskuterar i Kapitalet det allt vanligare fenomenet med arbetande hustrur och barn, vilket han såg som en trend mot "universell proletarisering".
Den nyare marxistiska litteraturen i ämnet, säger Humphries 1977, fokuserar framför allt på det första problemet: hushållsarbetets roll i reproduktionen av arbetskraften. [2] Om man arbetar in hushållsarbetet i värdeteorin så undermineras ett-till-ett-korrespondensen mellan lönenivån och "the historically given working-class standard of living". Hon beskriver denna forskning som följer:
"Despite the heterogeneity of the approaches (in terms of the definition of domestic labour, the particular generalisation of value theory, etc.), there are significant agreements. It is usually assumed that the payment made by capital to labour is premised on the existence of a certain volume of domestic work and state services. The power of capital is such that in the presence of domestic labour the wage is lower than it would have been had the standard of living of the working class been solely dependent on purchased commodities. In this way surplus labour is extracted from the housewife and ultimately transformed into surplus value." (s. 244)
Alla forskare i denna debatt håller inte med varann i detaljerna, säger hon och refererar till Benston (1969, Monthly Review), Althusser (1971, Lenin and Philosophy), Dalla Costa (1972), Rowbotham (1972, Woman's Consciousness, Man's World) och Gardiner (1975, NLR). Intressant nog så säger han att John Harrison (1974, BCSE) använder begreppet domestic mode of production men också är en del av samma debatt;
"Similarly, although Gardiner, Himmelweit and Mackintosh's work is notable for its rejection of the comparability of domestic labour-time and labour-time expended in capitalist commodity production, they too postulate an ultimate and indirect effect on profits (see Gardiner, Himmelweit and Mackintosh, 1975). Even Seccombe, who argues that the housewife 'creates value embodied in the labour-power sold to capital, equal to the value she consumes in her own upkeep' and therefore that surplus value is unaffected, also believes that the pressure of capital is such that she is 'without leeway in converting the wage into renewed labour-power' (Seccombe, 1974 and 1975)." (s. 244)
Gentemot denna litteratur så argumenterar Humphries att det är en logisk möjlighet att arbetarklassfamiljen genom det obetalda hushållsarbetet kan höja sin egen levnadsstandard, att det inte automatiskt är så att varje timme obetalt arbete skapar ett värde som överförs till kapitalisten: "The ability or inability of capital to capture the benefits of household activity surely depends on the state of the class struggle." (s. 245)
Den mesta nyare marxistiska litteraturen i ämnet har handlat just om hushållsarbetets betydelse för värdeskapandet, säger hon, inte den andra lakunan i Kapitalet som diskuterats ovan, betydelsen av kvinnor och barns lönearbete. "This is surprising, since it suggests a similar reappraisal of value theory. The remainder of this paper is concerned with the integration of such an approach into the theoretical perspective described above." (s. 245)
Humphries egen diskussion, efter litteraturöversikten/teorin, börjar med frågan om icke-arbetande individer och deras försörjning historiskt sett, hur de antingen lever på familjeband eller genom välgörenhet eller det offentliga. "For the working-class family in 19th-century England, kinship ties provided a major source of non-bureaucratic support in conditions of chronic uncertainty." (s. 248) Idén att industrialiseringen upplöser de traditionella familjebanden har nyligen, säger Humphries 1977, ifrågasatts av Laslett (1965, The World We Have Lost) såväl som Anderson (1971, Family Structure in 19th c Lancashire, Cambridge UP) som visar att familjeband kanska på ett sätt blev ännu viktigare; om Anderson säger Humphries att " he shows that the working class exhibited a fierce element of dependence on low-cost kinship relations." (s. 249) Blandningen av familjerelation och marknadsrelation kunde reproduceras också på nya sätt: spinnare som inte själva hade barn kunde anställa sina yngre syskon eller grannbarn för att göra den typ av arbete som spinnarnas barn annars typiskt gjorde i processen. På ett motsvarande sätt var det bland manliga kolgruvearbetare vanligt att anställa sina egna barn som hantlangare och om man inte själv hade barn så anställde man andra barn från grannskapet och dessa blev då en del av ens "kvasi-familj". Också inneboende (lodgers) kunde genom den ekonomiska relationen bli kvasi-familj och få smeknamn som "brother" eller "uncle": "Such quasi-kin ties ensured the development of community in the early industrial towns, binding together unrelated adults and thereby infusing such communities with conceptions of obligation which had flowed initially from family ties rooted in blood and marriage." (s. 249)
Humphries ser 1834 års mycket stränga Poor Law i detta ljus: dess snålhet var till för inte att göra individer "self-sufficient" (vilket är en omöjlighet, enligt Humphries) utan för att göra de fattiga "class-sufficiency", få dem att leva i nödetider på sina familjemedlemmar eller kvasi-familj såsom grannar. (s. 250)
Ett andra skäl för arbetarna att upprätthålla familjen, utöver "the aspiration of people for personalised non-market methods of distribution and social interaction", är att kontrollera arbetskraftsutbudet. Under 1800-talet infördes i Storbritannien lagar som begränsade hur mycket barn fick lönearbeta, och kvinnors arbetskraftsdeltagande låg ganska konstant runt 25 procent hela århundradet. Humphries uppmanar läsaren att jämföra två scenarios:
"(1) There is a single wage earner who receives the historic subsistence family wage.The activities of the other household members remain outside the jurisdiction of the capitalist and can be directed to the production of use-values, raising the family's standard of living.
(2) All the able-bodied family members are proletarianised, including the children, and the family wage is received piecemeal." (s. 252)
Om arbetsgivaren betalar samma familje-subsistenslön i (1) och (2) så är levnadsstandarden för arbetarfamiljen bättre i scenario (1). Sen är det ju frågan då om ifall lönesumman verkligen blir samma i (1) och (2): skulle arbetarfamiljen inte få ut mer lön i scenario (2)? Humphries går tillbaka till 1800-talets Storbritannien för att diskutera denna fråga. Hon anför för det första att i debatterna om 10 timmars arbetsdag så agerade många arbetare som var för reformen utifrån en insikt om att han på sikt skulle kunna få ut samma lönesumma för 10 timmar som man idag fick för 12 timmar. Det skulle betyda, säger H, att det inte hade lönat sig att öka familjens arbetade timmar. För det andra anför hon att i over-stocked labour markets så föll lönerna, så det ökade arbtetskraftsutbudet i scenario (2) skulle kunna pressa upp lönerna. För det tredje så skulle ett vanligt val a la sektion (2) antagligen sänka den enskilde manliga arbetarens (också i familjen som väljer 1) lön. Humphries anför exempel från det engelska 1800-talet på arbetaraktivister som tänkte just så, att arbetsgivarna bara betalade en viss summa för att arbetarfamiljen skulle överleva, och om fler familjemedlemmar lönearbetade, så fick de bara dela på samma lönesumma. Detta blev då en sexistisk ideologi om att det var bättre att endast mannen lönearbetade medan kvinnor och barn hjälpte till därhemma. "How can this working-class use of sexist ideology be judged in retrospect? /.../ to condemn this strategy out of hand is to be insensitive to the material conditions of 19th-century labour. One of the few sources of working-class control over the supply of labour lay in the levers that could be brought to bear on the labour supplied by married women. This was also one of the few tactics that could be accompanied by a supportive mobilisation of bourgeois ideology." (s. 253) I slutet av sin empiriska del går Humphries i princip över till ett försvarstal för familjen som institution (hon använder "åklagare" som bild för familjens marxistiska kritiker), och argumenterar också med stöd hos EP Thompson (1963) och Sheila Rowbotham (1974) för arbetarkvinnornas roll i arbetarradikalismen under 1800-talet. [3]
I slutsatserna diskuterar Humphries marknadens roll som arena för ekonomiska utbyten, och hur den tenderar att ersätta andra institutioner, medan familjen har bestått. Till syvende och sidst måste en teori om familjen handla inte bara om materiella behov utan också icke-materiella, säger hon, men denna artikel "modest" fokuserat på det materiella enbart.
referenser
Jane Humphries (1977) "Class struggle and the persistence of the working-class family", Cambridge Journal of Economics I: 241-258.
fotnoter
[1] Jag har tidigare bloggat om en rad av Humphries studier. Om hennes artiklar med Horrell och Weisdorf från 2022-2023 om engelska familjers arbete och levnadsstandard 1260-1850, och om hennes artikel om semiproletära gruppers beroende av att ha en ko på allmänningen i 1800-talets England. Det är intressant att se linjerna i hennes forskning från den marxistiska, väldigt teoretiska artikeln från 1977 till 1990-talets mycket mer empiriska artiklar med Horrell baserade på hushållssurveys, och 2010-talets artiklar om bristen med manliga arebetares reallöner som indikator på arbetarklassens levnadsstandard.
[2] För en översikt refererar hon till S Himmelweit och S Mohun (1977) "Domestic labour and capital", i Cambridge Journal of Economics.
[3] "The charge that the 19th-century working-class mother was apathetic about, if not opposed to, class action depends crucially on the definition of the latter, and the particular historical circumstances considered. It certainly remains to be demonstrated. Similarly the case against the working-class family is not proven." s. 256.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar