År 1950 genomfördes i Italien en stor jordreform, som omfördelade mark från godsägare till fattiga arbetare. Med tanke på att godssystem ofta associeras med godsägarnas politiska och kulturella makt över sina underlydande arbetare -- t ex i Baland och Robinsons studier av Chile år 1958 -- så kan man tänka sig att den italienska reformen skulle leda till mer politisk jämlikhet. Nationalekonomerna Bruno Caprettini (St Gallen), Lorenzo Casaburi (Zürich) och Miriam Venturini (UC Riverside) menar dock att jordreformen i Italien fick en helt annan effekt: en ökad klientilism -- inte minskad som i Chile -- och uppbindning av arbetarna till det Kristdemokratiska partiet.
Deras studie bygger på en väldigt intressant egenskap som den italienska jordreformen hade: den omfattade bara vissa delar av landet; kartan ovan visar vilka. Detta gör att Caprettini et al kan jämföra de politiska utfallen i områden som omfattades och inte omfattades av reformen, för att isolera effekten av reformen. Mer specifikt så jämför de omfattade områden med områden som hamnade precis utanför reformområdet (se panel B i kartan) och som alltså kan antas vara lika de omfattade områdena i övrigt, så att man löser ceteris paribus-problemet.
De har flera utfallsvariabler. En är röstandelen för Kristdemokraterna (DC), som ökar med 4 procentenheter i de "behandlade" kommunerna jämfört med de precis utanför reformområdet i början av 1950-talet, en skillnad som består fram till det italienska partisystemets krasch i början av 1990-talet. Kristdemokraternas stärkta ställning visas också av att de omfattade kommunerna blev mer benägna att följa DC:s linje i folkomröstningen om att åter förbjuda skilsmässa år 1974. De påvisar två kausala kanaler. Den ena är Coldiretti, en förening för småbönder "generally considered a key broker for DC": i de omfattade områdena blev Coldiretti mer stöttade a bönderna. Den andra är sysselsättning i den offentliga sektorn, som enligt Caprettini et al ofta använts på ett klientilistiskt sätt i Italien: mängden offentliganställda ökade i de omfattade kommunerna, och framför allt på 1980-talet "when the DC clientilist system became rampant". (s. 3)
referens
Bruno Caprettini, Lorenzo Casaburi och Miriam Venturini (2021) "Redistribution, Voting and Clientelism: Evidence from the Italian Land Reform", CEPR Discussion Paper DP 15679, revision 29 juli 2021.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar