Hur mycket tjänade man på att spinna i England 1570-1820?

En av vår tids mest inflytelserika förklaringar till att den industriella revolutionen skedde just i England och just på 1700-talet, är Robert Allens höglöneteori. Teorin är att det bara var i England som både kolet fanns som gav energi, och som lönerna var höga nog för att tvinga fram mekanisering och allmänt effektiviserad produktion. Att spinna garn var en av den förindustriella ekonomins stora sysselsättningar, och att mekanisera detta, genom Spinning Jenny och efterföljande innovationer, var helt centralt, och Allen menar att dessa innovationer skedde just i England på grund av lönestrukturen där: ‘It would not have paid to use spinning machines before the eighteenth century: hence, they were not invented earlier. The analysis of profitability turns on the history of women’s wages relative to the cost of spinning machinery’. (Allen, ‘The high wage economy and the industrial revolution: a restatement’, EHR 2015.)

Allens argument bygger alltså på att spinneriarbeteterskors löner steg under 1700-talet och var på en hög nivå ca 1760. Detta bygger, påpekar ekonomisk-historikerna Jane Humphries och Benjamin Schneider i en inflytelserik artikel från 2019, på Craig Muldrews (EHR, 2012) beräkningar, och dessa är, menar de, biased uppåt i det att de bygger på samtida observationer som antagligen överdrev både produktiviteten och dess tillväxt. [1] Humphries och Schneider tar fram nya data om spinneriarbetet och lönerna och bekräftar att spinneriarbetet var centralt för sysselsättningen, men "our evidence rebuts the claim that spinners were part of a high wage economy, and that time trends in their wages explain the invention of the jenny or the water frame." (s. 127)

Att Humphries och Schneider får fram lägre inkomster för spinneriarbetarna bygger både på lägre produktivitetsskattningar och lägre beräknade löner per enhet. För de viktiga decennierna efter 1750, när mekaniseringen börjar ta fart, kommer de fram till att spinnerskornas löner inte allt var höga som Allen och Muldrew menar, utan tvärtom låga även i ett samtida perspektiv: "Spinning remained a low-paid sector of women’s work and compared poorly even with other forms of casual employment. Spinners could barely support themselves, let alone contribute substantially to family incomes. We cannot find support for Allen’s view of spinning as a high wage employment." (s. 150)

Varför var inte lönerna högre än de var? Humphries och Schneider anför tre skäl. Ett, att det fanns en uppsjö av undersysselsatta kvinnor och barn på landsbygden och att uppköparna därför alltid kunde hitta villiga spinnerskor där. Uppköparna kunde också söka nya områden, t ex norrut i landet. Två, barnhus och fattighus erbjöd urbillig arbetskraft för spinneri. Tre, själva organiseringen där uppköparna stod för råmaterialet och "put it out" för kvinnorna att spinna hemma, gjorde att de arbetande kvinnorna var i beroendeställning till uppköparna, som dessutom kunde organisera sig i karteller. (s. 152)

Vad gäller drivkrafterna bakom mekaniseringen, så central för den industriella revolutionen, så menar Humphries och Schneider att det för spinneriarbetet knappast handlade om att lönerna var höga, utan de menar att det snarare kan ha handlat om att få upp produktiviteten och skapa en jämnare kvalitet på garnet. (s. 153)

 

referens

Jane Humphries och Benjamin Schneider (2019) "Spinning the industrial revolution", Economic History Review 72 (1). 

fotnot

[1] De omtalar Muldrews artikel från 2012 som ett pionjärarbete: "Although some gender historians had long noted the extent and importance of hand spinning, for mainstream economic historians it was Muldrew in his pioneer article who rescued the domestic spinner from obscurity." (s. 128-129)