R.V. Jacksons artikel är i princip en kommentar på Jeffrey Williamsons bok Did British Capitalism Increase Inequality? från 1985.Han börjar med att citera Williamsons klagomål på dataläget för löner på 1800-talet, och säger att Williamsons nya bidrag på den punkten är serier för tjänstemän i offentlig sektor. Med nya data kommer nya tolkningar säger Jackson, och refererar Williamsons tolkning:
The premium for skill, he argues, rose sharply from 1815 to a peak in mid-century and then declined to 1911 . Williamson sees this rise and fall in the skilled pay ratio as a crucial ingredient of similarly timed changes in overall economic inequality. On this argument, British inequality trends traced out a Kuznets curve, with inequality increasing during early industrialization and decreasing in the mature phase of industrial development. In the British case, however, the upswing of the Kuznets curve is said to have been delayed by the French wars and did not become evident until after 1815. Williamson emphasizes the novelty of his conclusion that major changes occurred in the structure of pay after i8I5. Historians of British wages, he writes, "may be stunned by the finding that occupational pay ratios seem to have driven earnings inequality across the nineteenth century". (s 561)
Den huvusakliga drivande kraften i Williamsons förklaring är att teknoligska utvecklingen ökade efterfrågan på skilled labour mer än på unskilled labour vilket ökade inkomstojämlikheten, och att skills supply sedan ökade i respons vilket sänkte ojämlikheten. "Throughout, Williamson argues that trends in the structure of pay were more a consequence
of changes in the relative scarcity of skilled labour within the non-agricultural sector than a reflection of changes in the gap between agricultural and nonagricultural
wage levels." (s 562)
Argumentet i Jacksons paper är att storyn som Williamson berättar inte stämmer överens med vad hans data visar, särskilt inte decennierna efter Napoleonkriget. Han menar att mycket av rörelserna i lönekvoter dessa decennier beror på vad som händer i två av Williamsons nya löneserier och att dessa två serier "are seriously flawed and should be abandoned".
Jackson börjar sin empiriska undersökning med tabell 1 som visas ovan och som visar att det som händer i lönefördelningen i Williamsons data, det händer med skilled public sector workers. Skilled/unskilled-ration inom industrin står däremot i princip stilla. Enligt Williamsons data så fyrdubblas advokaternas löner från 1815 till 1851. För perioden från 1851 till 1871 är det läkare och advokater som driver förändringen. (s 564) Jackson går tillbaka till Williamsons källa, en samtida offentlig publikation, och visar att data för 1797 till 1805 bara är för sex advokater och för fyra stycken därefter fram till 1827. (s 564f) Löneökningen till 1827 i Williamsons serie drivs av en enda person och beror i själva verket på att löneformen förändrades! Ökningen till 1835 drivs sedan av att Williamson då plockar in några advokater som tjänar väldigt mycket och som han tidigare exkluderat just av det skälet. Efter 1851 fortsätter Williamsons serie att överskatta advokaters inkomster. Läkarserien är 1755 till 1851 arméläkare, och skiftar 1851 till fängelseläkare, ca 20 stycken. Ökningen till 1871 drivs av att det året tillkommer ett par typer av läkare som tjänar mycket pengar och som inte var med 1851 eller tidigare år. (s 566)
Utifrån detta menar Jackson att Williamsons serier för advokater och läkare är kassa och inte bör användas. Williamsons andra medelklassserier bygger på större underlag och kan användas. Jackson presenterar nya löneojämlikhetsskattningar à la tabell 1 med de rensade data, och de visar då inte längre någon Kuznetskurva. Skilled/unskilled ratio ökat 1815 till 1835, minskar till 1861, ökar igen till 1881, och faller till 1911. Utanför jordbruket är serien trendlös 1815-51, ökar sedan till 1881 och faller därifrån till 1911. (s 567)
Referens
Jackson, R.V. (1987) "The structure of pay in 19th century Britain", Economic History Review.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar