SAF och den fulla sysselsättningen

SAF-PM, 1950-tal:
”Då staten engagerat sig för genomförandet av en fullsysselsättningspolitik innebär detta, att staten på sitt sätt uppträder som en motpart till näringslivet.”

Bertil Kugelberg, 1964
”Arbetsmarknadsläget i stort ligger utanför föreningens möjlighet att direkt påverka, men vi bör använda det inflytande vi i olika former kan utöva till att åstadkomma en bättre balanserad ekonomisk politik…”

Callinicos: läs FT

För några veckor sedan debatterade marxisten Alex Callinicos och Financial Times huvud-ekonomikommentator Martin Wolf finanskrisen på King's College London, arrangerat av KCL:s läsegrupp i Kapitalet. Callinicos dissar, föga förvånande, mainstream-NEK, och rekommenderar däremot att man ska läsa Financial Times för att förstå ekonomin/krisen:

"/.../ mainstream academic economics is a disgrace and is essentially applied maths that has given up any attempt to understand the world in which we live; in as much as it attempts to engage with the world, it does so on the basis of nonsensical assumptions.

The basic premise in mainstream thinking about financial markets is something called the "efficient market hypothesis". You only have to state it to recognise it's nonsense. What it says is that, in a properly working financial market, the prices of assets and so on reflect all the relevant information.

Anyone who has the slightest acquaintance with the history of capitalism over the 300 years and the panics and crashes and slumps it's produced knows in an instant this hypothesis is nonsense. Yet it's what has framed mainstream thinking and served to legitimatise the expansion of financial markets we have seen take place in the past few decades.

So don't go to the mainstream academy if you want to understand the crisis.

I'd say go to the Financial Times. Despite the fact I was a Marxist, or perhaps because of it, I've obsessively read the Financial Times for more than 35 years because it does provide analysis of a very high standard and Martin Wolf is very I think a very important figure when it comes to offering analysis that tries to make sense of what is happening.

But even the Financial Times approaches the crisis within very narrow parameters. /.../"

Alex Callinicos, 2 november 2009. text från diskussionen kan laddas hem från KCL-Kapitalet-sidan som jag länkar till ovan.'

---
Vad bör man läsa för att förstå/begripa samhällsekonomin?

Mainstream-nationalekonomin får rätt ofta kritik för att inte hjälpa med detta. Den kritiken är ibland befogad. T ex så rapporterar David Colander och Arjo Klamer i sin surveyundersökning bland doktorander i nationalekonomi på US-amerikanska toppuniversitet att av de förmågor och kompetenser som doktoranderna anser att de får av sin utbildning, så är "förståelse för ekonomin" faktiskt väldigt lågt betygsatt. (!)

Här tänkte jag, inspirerad av Edward Leamers underbara bok Macroeconomic Patterns and Stories (Springer Verlag, 2009) spekulera i detta och höfta kring sådan hjälp

Financial Times 9/10
Economist 8/10
Marx Kapitalet 7/10
Leamers Macroeconomic Patterns and Stories 8/10
Klas Eklund, Vår ekonomi 6/10
Rodrik (ed) In Search of Prosperity 10/10
Rodrik One economics many recipes 7/10

(obs! betygen ska inte tas på stort allvar)

---
UPPDATERING
Citerar från Brad DeLongs blogg:

"Robert Skidelsky says that when Keynes lectured at Cambridge about monetary theory, he would begin by reading an article from the FT (or occasionally tje Economist), and then ask: 'What is the theory that lies behind this argument? Is it coherent? Could it be correct? How can we find out?' And that is how he would teach monetary theory at Cambridge."

DeLong, "Keynes and the FT", 12 november 2010

DeLong om relevans, FT-läsning och makro-undervisning: "What Should Macroeconomics Do?", 12 november 2010.

Inre kompass

Björn Elmbrant skriver väldigt fint och sant i sitt bidrag till Arenagruppens antologi Agenda 2010+ (Agora, 2008) som jag tror delar namn med ett större projekt som denna antologi är en del av. Antologin är, föga otippat, oväntad och skakar väl inte om ens värld direkt men jag tycker att kapitlen av Jonas Olofsson (mycket om försäkringssystemen) och Roger Mörtvik (mycket om osäkerhet i ett globaliserat Sverige och solidariska system för att hantera osäkerhet och risker) är riktigt bra. Liksom då Elmbrants, som är mindre detaljerat och mer idépolitiskt. Här säger Elmbrant något mycket bra om behovet av en inre kompass. (jag tänkte liknande när jag stötte på Margot Wallströms vidriga uttalande om Almedalen - hon verkar onekligen sakna inre kompass och klasskänsla). Elmbrant:

"Var fanns den socialdemokratiska klasskänslan när man släppte Vattenfalls direktörer lösa att berika sig på vanliga människors bekostnad? När en arbetarregering lurade ett antal vanliga människor att köpa 'folkaktien' Telia och förlora tusentals kronor på det? När man satte en ekonomisk maskinist som Curt Malmborg som chef för Försäkringskassan, för att jaga och trakassera människor som fallit mellan stolarna? När socialdemokraterna inte på många år haft en långsiktig tanke om den offentliga sektorn - som av hävd varit de små och utsattas värn - annat än att plus och minus ska gå ihop?
Jag efterlyser ingen klasskamp, men en klasskänsla, en inre kompass för att citera Anders Isaksson."

Björn Elmbrant, "Det stora uppdraget", i Håkan A Bengtsson (red) Agenda 2010+ (Agora, 2008)

Johnson om bankernas alltför stora politiska makt

Tidigare chefsekonom på IMF och akademisk ekonom på MIT (där bl a författare till en av 00-talets mest inflytelserika nationalekonomiska artiklar, "AJR 2001"*, han är J:et i AJR, tillsammans med Daron Acemoglu och James Robinson), är Simon Johnson en riktigt tung spelare i den ekonomiska debatten. Därför är det nästan lite förvånande hur sträng han är mot finanssektorn och finansiella och ekonomiska eliten i denna artikel om finanskrisen i USA.

Simon Johnson, "The quiet coup", The Atlantic april 2009

---
*Acemoglu Johnson Robinson, "The Colonial Origins of Economic Development: An Empirical Investigation", American Economic Review 2001. 3862 citeringar i Google Scholar
Också: AJR, "Reversal of Fortune: Geography and Institutions in the Making of the Modern World Income Distribution", Quarterly Journal of Economics 2002. 1622 citeringar i Google Scholar

Simon Johnson bloggar på The Baseline Scenario.

Konkurrensmekanismen på arbetsmarknaden, väl förstådd redan 1885

"Konkurrensen mellan arbetarna själva, detta deras största fördärv, vilken urartat och än mer skall urarta till ett verkligt och fördärvsinbringande utsugningssystem, har kommit föreningen att tänka på om möjligtvis icke någon gräns härför skulle kunna uppdagas. Då arbetarna nu, sammanslutna i fackföreningar, sammankomma och diskutera sina angelägenheter, ställer sig fattigdomen så ofta i vägen för realiserandet av planer och tänkesätt. Den fattigaste är nödd och tvungen att emottaga även det hårdaste arbete, som bjudes honom, emot huru låg och ringa lön som helst, ty han vet, att mottager icke han det, så kommer en annan i stället och bjuder ut sin arbetskraft till lika billigt om icke billigare pris. Följderna av ett sådant förhållande, en sådan tävlan med varandra, visa under nuvarande svåra arbetstider varthän det skadliga och för arbetarna ruinerande systemet, denna så vackert omordade 'fria tävlan' kan för arbetarklassen leda."

Stockholms Murarefackförenings verksamhetsberättelse för år 1885, citerad i Berit Bengtsson, Kampen mot §23: Facklig makt vid anställning och avsked i Sverige före 1940 (diss. Uppsala universitet, 2006, s 22)

- Jfr 9 juli, "Ett försök till Freeman-Robinson-syntes"

Stor public works-satsning i Indien

Spännande i Economist om en jättelik public works-satsning i Indien!

"India’s National Rural Employment Guarantee Act (NREGA), which guarantees 100 days of minimum-wage employment on public works to every rural household that asks for it. But getting the work is not always easy. And getting paid for it is gruelling labour in itself.

Mr Kumar has three colleagues but no computer. It will take him four days of paperwork to distribute the money to hundreds of tiny accounts opened by NREGA workers. He will get to it when he can, he says. It could be worse. In the eastern state of Jharkhand, a banker was more enthusiastic about the NREGA. He conspired with a local official and contractor to fake the number of days worked under the scheme, withdrawing the extra money from oblivious workers’ accounts.

Despite such flaws, the NREGA is winning praise from unexpected quarters. One reason India weathered the financial crisis of the past year was the strength of rural demand, many economists argue, and one reason for that strength was the expansion of the act to every rural district in April 2008. Once dismissed as a reckless fiscal sop, the scheme is now lauded as a timely fiscal stimulus. Because it must accommodate anyone who demands work, it can expand naturally as the need arises."

Economist, "Rural job guarantees", 5 november

Läs inte Robinson 2004

I neoklassisk nationalekonomi har varor och tjänster typiskt sett avtagande marginalnytta, vilket innebär att vid någon punkt får en person/konsument ut mindre och mindre nytta för varje ny enhet av en viss vara eller tjänst som han/hon konsumerar. T ex: på en varm sommardag blir jag mycket glad av en kall glass - marginalnyttan är hög. Men om jag äter fem glassar, är den femte inte särskilt god längre och får mig att må illa. Marginalnyttan har fallit.

Åtminstone när man diskuterar lite raljerande, så kan man ofta ta upp huruvida en viss forskningsgren/inriktning/applicerande av en viss teori eller modell har avtagande marginalnytta. (T ex gör Todd Sandler det konsekvent i sin fina översikt över samtida nationalekonomi, Economic Concepts for the Social Sciences, Cambridge UP 2001).

När jag läser mer och mer om det ena och det andra - anställningsförhållandet, internationell handel, globalisering osv - slår det mig inte sällan att för teoretiska böcker började marginalnyttan avta för länge sen, och vad som behövs är istället empiriska studier (förankrade i teori, så klart). Neoklassisk nationalekonomi brukar beskyllas för att syssla för mycket med världsfrånvända modeller och det stämmer nog, men tyvärr stämmer samma sak också för marxister.

Ett exempel på detta är William I. Robinsons världsfrånvända A Theory of Global Capitalism. Robinson är mycket uttalad marxist och förkastar bl a Webers statsteori här utan några "belägg" utan enbart baserat på teoretiska (förvisso dialektiska) resonemang. Hans huvudtes i boken är att en "transnationell kapitalistklass" (TNC) och en "transnationell kapitaliststat" (TNS) vuxit fram, och att det är en kvalitativ skillnad mellan den fas som världen befinner sig i nu av transnationell kapitalism och den tidigare fasen av internationell kapitalism.

"Marxists would do well also to reconsider the argument by Marx and Engels that 'the proletariat of each country must, of course, first of all settle matters with its own bourgeoisie'. 'Its own bourgeoisie' is not transnational." (s 142)

-R bortser här ifrån alla de företag som inte är transnationella, inklusive många lokalt/regionalt/nationellt baserade tjänsteföretag! Klasskampen finns alltså inte på de företag som inte är verksamma i minst två länder? Enögdheten i Robinsons teori blir här tydlig.

Ännu värre blir de totala felstegen i Robinsons perspektiv här:

"The September 2001 attack on the World Trade Center in New York suggested the rise of new modalities of conflict between the weak and the powerful in global society. In the past, the most exploited, oppressed, and dispossessed sectors of humanity, the colonized, were forced by material and spatial reality to limit their resistance to the direct sites of colonial control..." (s 160)

Det är något djupt sjukt när terroristdåden 11 september 2001 tolkas som att de svaga/subalterna i globala samhället slår tillbaka... Sonen till en byggherre från en välbärgad saudisk finansfamilj, för en progressiv kamp? I think not. De anställda - den faktiska arbetarklassen - i de av bin Ladinfamiljen ägda företagen, ja de är arbetarklass och i en vettigare marxistisk modell bärare av ett viktigt intresse. Men sådana figurerar inte i Robinsons teori. Det är det bara "det transnationella" som gäller, och strunt som empiri bryr han sig inte om.

Om jag får lov att vara lite oförskämd så skulle jag vilja säga att det finns något oerhört US-amerikanskt över Robinsons bok. Eftersom US-amerikanska vänsterradikala intellektuella tenderar att inte ha någon förankring i eller kontakt med en genuin arbetarrörelse, så tenderar deras verk att snarare utmärkas av "rädda världen-ism" och collegeutbildad kust-medelklass-skam över vad deras regering gör i och mot "tredje världen", än av några grundade insikter i hur en arbetarrörelse fungerar. De tenderar att idealisera "motstånd" i de vagaste termer och svänga sig med frasradikala uttryck, men utan någon genuin dialektik eftersom de saknar arbetarrörelse i sig. Ett stort och extremt viktigt undantag är förstås Beverly Silver, (ett annat är Carolina Bank Muñoz) men så växte Silver också upp i bilarbetarstaden Detroit...

Läs inte: William I Robinson, A Theory of Global Capitalism: Production, Class, and State in a Transnational World (Johns Hopkins Press, 2004)

Läs istället: marxisterna Ed Brown, Bob Milward, Giles Mohan & Alfred B Zack-Williams, Structural Adjustment: Theory, Practice, and Impacts (Routledge, 2000)

---
Också bra:

Historikern Juha Siltala behandlar tre viktiga forskare - David Harvey, Andrew Glyn, Beverly Silver - om globala kapitalismen på rekordfart (texten är kort!, många bra idéer per stycke:

Juha Siltala, "'Facklig organisering i Kina är en människorättsfråga'", Löntagaren 29 mars 2007

Teknikföretagen radikala för ökade löneskillnader

I en ny rapport om lönebildningen, "Lönebildning i djup lågkonjunktur: ökat lokalt inflytande krävs", inför avtalsrörelsen 09-10 (avtalen ska slutas i april, om jag inte tar fel) uttalar sig Teknikföretagen rejält radikalt om hur mycket lönestrukturen i Sverige måste ändras. TF vill att löneskillnaderna inom yrken och mellan yrken ska öka, och skriver rakt ut att de tycker att de lägsta lönerna ska sänkas. Oavsett om man håller med dem eller inte är statistiken intressant i alla fall; de har skaffat fram jämförbar lönestatistik för yrkesgrupper i TF:s bransch från fyra länder: Sverige, USA, Storbritannien och Danmark.

---



TF: "Resultatet av en sammanpressad lönestruktur är bland annat att mindre produktiv arbetskraft riskerar att trängas ut från arbetsmarknaden i onödan. Alternativt innebär alltför höga relativa löner att personer inte blir anställda i önskad omfattning. Den sammanpressade lönespridningen är även orättvis då kompetens- och utbildningssatsningar förefaller att löna sig dåligt.
Lönebildningen bör göra det möjligt för företag att bättre premiera både mer och mindre produktiva medarbetare för deras insatser. Lönen ska återspegla erfarenhet, kompetens, initiativ, ansvar, skicklighet och marknadsförutsättningar, inte en felaktig facklig fördelningspolitik. Löneskillnader ska vara objektiva och motiverade. Inga individgarantier bör förekomma i kollektivavtalen eftersom sådana motverkar en mer rättvis lönespridning." (s 20)

---

"Relativt sett är inte produktivitets- eller kompetensnivå för de lägst betalda i Sverige så mycket högre än i USA att det skulle motivera dessa stora skillnader. Det är inte heller rimligt att anta att andra faktorer som kapitalintensitet eller maskinutrustning skiljer sig signifikant mellan yrkena. Det är dessutom svårt att finna bevis i den offentliga statistiken för att en relativ knapphet eller brist på yrkesarbetare eller skillnader i kapitalintensitet skulle ha pressat upp de lägsta lönenivåer i Sverige. I stället har lönerna för de mindre kvalificerade i Sverige sedan länge pressats upp till felaktiga nivåer genom en orimlig facklig lönepolitik.
Inför de kommande avtalsförhandlingarna avvisar vi bestämt särskilda höjningar av lägsta lönerna. Lägsta lönerna i de centrala avtalen bör sänkas. Lägsta löner i kollektivavtalen bör även göras dispositiva, det vill säga bestämmas på den lokala arbetsplatsen." (s 21