Tyska importchocker och framväxten av den brittiska välfärdsstaten

Tysklands uppgång som industriell makt decennierna efter landets enande 1871, och dess utmaning mot Storbritanniens position som "the workshop of the world", jämförs ofta med Kinas uppgång som industriell makt efter 1990-talet och dess utmaning mot USA:s plats som den globala politiska hegemonins enda hegemon. I mitt förra blogginlägg undersökte jag hur den demografiska och ekonomiska omvandlingen i Tyskland under dessa decennier påverkades av inflödena av billigt spannmål från Amerika; här ska jag istället diskutera hur utflödena av tyska industriexporter påverkade den politiska omställningen i ett av mottagarländerna, nämligen Storbritannien.

Det är statsvetarna Kenneth Scheve (då Yale, nu Notre Dame) och Theo Serlin (då Stanford, nu KCL) som undersökt detta förlopp i en artikel i American Political Science Review, publicerad 2022. Liksom Bräuer och Kersting i deras artikel om den tyska spannmålsimporten från Amerika, så utgår Scheve och Serlin från Autor, Dorn och Hansons kanoniska artikel om "Kinachocken" från 2013, och mer specifikt den stora litteratur som följt och utvecklat Autor-Dorn-Hanson i att undersöka hur exponering till kinesiska importer påverkat politiken i de rika länderna. Jag var inte bekant med denna litteratur alls, men Scheve och Serlin visar att det finns en mycket stor litteratur som argumenterar att regioner som varit särskilt konkurrensutsatta av kinesiska importvaror sett en större omvändning till skepsis till statliga ingrepp i ekonomin, och till mer auktoritära och nationalistiska värderingar. [1] 

Intressant nog så var utfallet i Storbritannien i början av 1900-talet helt annorlunda. Scheve och Serlins argument är att utsatthet för tyska industriimporter fick de mest industriella delarna av Storbritannien (mer specifikt: de delar som mest producerade de industrivaror som också Tyskland kom att producera) politiskt sett drevs till att stödja Liberalerna och Labour och uppbyggnaden av välfärdsstaten. [2] Detta genom två mekanismer. Den första är att folk vars jobb riskerades av de nya importerna, krävde större skydd från staten i form av socialförsäkringar. Den andra är att bilden av de arbetslösa förändrades, från en nedlåtande syn på oförtjänta luffare och "vagrants", till i övrigt dugliga personer som drabbats av olyckor som inte var deras eget fel, och därmed personer som förtjänade statligt stöd. Forskningsdesignen för att visa detta är Autor-Dorn-Hansons shift-share-design -- 94 industrivaror, ett hundratal valdistrikt för valen i England och Wales 1880-1910 -- men insamlingen av data på utfallsvariablerna är innovativ: de samlar in inte bara väljarstöd (Tories går ner [3], Liberalerna och Labour upp) utan också tidningsdata från 480 digitaliserade tidningar och kandidaters valmanifest som Laura Bronner och Daniel Ziblatt redan samlat in. [4] Tidningsdata används för att visa att retoriken om fattigdom och arbetslöshet blir mer medkännande och liberal i mer import-utsatta regioner, och kandidatdata används för att visa att politiker i dessa områden blev mer benägna att kräva välfärdsreformer.

Om resultaten då talar emot vår tids egen förståelse av Kinachocken i USA och Västeuropa som en rot till den högerpopulistiska och auktoritära vändningen -- i det brittiska fallet ledde ju "Tysklandschocken" istället till mer liberala och socialdemokratiska värderingar --  så stöttar de däremot en klassisk teori inom politisk ekonomi om hur länder med större handelsberoende, också utvecklar större välfärdsstater. Denna "kompensationsteori" -- välfärdsstaten anses kompensera för den ökade ekonomiska osäkerhet som följer på frihandeln -- utvecklades på 1970-talet av David Cameron (“The Expansion of the Public Economy: A 
Comparative Analysis.”, APSR, 1978) och på 1990-talet av Dani Rodrik (“Why Do More Open Economies Have Bigger Governments?”, JPE, 1998) och applicerades på data från välfärdsstatens klassiska epok, efter 1945, men Scheve och Serlins analys visar ju på motsvarande mekanismer på en intra-nationell nivå för en 1800-tals och tidig 1900-tals-kontext. 

referenser

Kenneth Scheve och Theo Serlin (2022) "The German Trade Shock and the Rise of the Neo-Welfare State in Early Twentieth-Century Britain", American Political Science Review.

fotnoter

[1] Referenserna här är många: (Baccini and Weymouth 2021; Ballard-Rosa et al. 2021; Broz, Frieden, and Weymouth 2021; Che et al.2016; Colantone and Stani 2018a; 2018b; 2018c; De Vries, Hobolt, and Walter 2021; Gidron and Hall 2017; 2020; Hays, Lim, and Spoon 2019; Margalit 2019; Milner 2021). Baccini och Weymouth-artikeln ser intressant ut: “Gone for Good: Deindustrialization, White Voter Backlash, and US Presidential Voting.” American Political Science Review 115 (2). Ballard-Rosa et al handlar om  “The Economic Origins of Authoritarian Values: Evidence from Local Trade Shocks in the United Kingdom.” och är publicerad i CPS. Colantone och Stanig heter “The Trade Origins of Economic Nationalism: Import Competition and Voting Behavior in Western Europe.” och är publicerad i AJPS.

[2] Scheve och Serlin använder en för mig märklig terminologi om att detta skulle vara "the neo-welfare state" att jämföra med den tidigare existerande fattigvården, som då blir "the old welfare state". Som jag ser det förtjänar inte 1800-talets fattigvård etiketten "välfärdsstat" och då faller också neo-prefixet bort för 1900-talets välfärdsstat. 

[3] En intressant historisk detalj här är att Storbritannien under det sena 1800-talet förde en konsekvent frihandelspolitik och att den politiska eliten identifierade sig som en "free trade nation", och att det därför var enormt uppseendeväckande när Tories under Chamberlain under 1900-talets första år svängde till en pro-tariff-hållning. Detta brukar förstås just i relation till de växande importerna från Tyskland och liknande länder, men enligt Scheve och Serlins kvantitativa resultat så var det alltså inte de mer import-utsatta områdena som krävde tariffer -- för de vände ju sig till Liberalerna och Labour, som var mer konsekvent för frihandel än vad Chamberlains Tories var.

[4]  Importdatat kommer från Annual Statement of the Trade of the United Kingdom. De räknar tyska importer från tyska, belgiska och holländska hamnar som tyska. Överlag så dubblades tyska importer 1880-1910. Att beräkna sysselsättningsandelen för 94 olika industrier på valkretsnivå låter väldigt svårt men de menar att de kan göra det med 1881 års folkräkning som finns fritt tillgänglig från Minnesota Population Center. Närmare bestämt så säger de att: "Occupational categories in the nineteenth-century census contain a high degree of specificity about industries, distinguishing, for instance, “Ironfounders” from “Iron clasp, buckle, and hinge makers” and “Brass founders.” We group occupational categories and product-level import data into 94 industries, with the goal of identifying the finest level of variation present in both the trade statistics over the total period and the occupational categories." För att matcha kategorierna som använts i den sociala och ekonomiska statistiken till valkretsar så går de via församlingarna: "For the 1881 census, we use crosswalk files constructed by Jusko (2017), who manually assigned parishes to constituencies based on contemporary reports by the boundary commission and maps. For other years, we first link the census data to a consistent GIS based on parishes in the 1851 census (Satchell et al. 2016), using crosswalk files constructed by Day (2016). We then assign parishes to constituencies using shapefiles from the Great Britain Historical GIS Project (2004)." (s. 6 i prepublication-pdf:en)