När kvinnor fick rösträtt i Europa och Amerika under 1900-talets första halva så var deras valdeltagande lägre än männens. I Sverige var det år 1921, det första riksdagsvalet med kvinnlig rösträtt, 47,2 procent av röstberättigade kvinnor som röstade, och 62,0 procent av männen. Statsvetaren Mona Morgan-Collins, verksam vid KCL i London, börjar en ny artikel på ämnet på ett otroligt statsvetenskapligt sätt: argumentet att kvinnligt valdeltagande är högre i länder med proportionella valsystem (PR) än de med majoritetsvalsystem. Hon menar dock att Skorge (2021) visar att PR-effekten varierar mellan olika kontexter, t ex med graden av partikonkurrens och sociala nätverk. Morgan-Collins lägger utifrån detta fram sitt eget argument i två steg.
Ett, "the incentives to vote and to mobilize in the general population determine the size of the gender turnout gap regardless of the type of electoral system, but that this relationship is not linear." Skillnaden i valdeltagande mellan kvinnor och män är mindre antingen när incitamenten är väldigt starka eller väldigt svaga, menar hon. Modellen bygger på att kvinnor överlag har en högre "kostnad" för att rösta och att om incitamenten att rösta överlag är väldigt starka så kommer det ha starka effekter på väljare med höga kostnader att delta, som oproportionerligt kommer vara kvinnor. När incitamenten är väldigt svaga kommer bara "low-cost voters" delta och skillnaden mellan män överlag och kvinnor överlag kommer också minska (eftersom båda gruppernas deltagane kommer vara lågt). Hon visar detta med data från norska valdistrikt.
Steg två är argumentet att lokal partikonkurrens är en proxy för styrkan i incitamenten att rösta och delta. Med norska data visar hon att kvinnors valdeltagande närmade sig mäns i distrikt med majoritetsval och stark konkurrens, men också i områden med svag konkurrens och PR-valsystem. Hon visar också att effeketerna är liknande i Nya Zeeland, Sverige och Österrike. Vidare så använder hon också det faktum att Norge bytte valsystem från SMD till PR under perioden
Referens
Mona Morgan-Collins (2024), "Bringing in the New Votes: Turnout of Women after Enfranchisement", American Political Science Review 118 (2).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar