tisdag 30 augusti 2022

Drivkrafter bakom inkomstojämlikhet i rika länder


Vad har gjort att inkomstojämlikheten utvecklats på olika sätt -- ofta ökat, men inte alltid -- i de rika länderna sedan 1980? Nationalekonomerna Brian Nolan, Matteo G. Richiardi och Luis Valenzuela ger i en artikel från 2019 en översikt över vad som hänt. De fokuserar på fördelningen av disponibel inkomst, alltså inkomst efter skatter och transfereringar, på hushållsnivå, alltså med justeringar för antalet personer i hushållet. Vidare så väljer de att fokusera på Gini-koefficienten som tar in hela fördelningen och är särskilt känslig för förändringar i mitten av fördelningen. Det är alltså en ganska olik approach jämfört med toppinkomst-litteraturen som fokuserar på toppinkomster och fördelningen före skatter och transfereringar. (s. 1287) Deras huvudsakliga källa är Luxembourg Income Study som, framhäver de, "has been employed in seminal studies of inequality and poverty such as Atkinson et al. (1995) and Gornick and Jäntti (2013)," och OECD:s Income Distribution and Poverty dattabase, som "has been central to OECD publications on inequality and poverty such as Growing Unequal (2008), Divided We Stand (2011) and In It Together (2015)." (s. 1287) LIS har data i "vågor", insamlade ungefär vart femte år sedan 1975, men ofta bara sedan 1990-talet; OECD:s IDPD hade från början också bara data för vart femte år eller så men har för senare år årliga data; för många länder börjar OECD-databasen dock bara 2004. För varje land använder de den källa som låter dem ta längst bak i tiden: oftast är det LIS, men t ex för Sverige är det OECD. Vi ser Gini-koefficienten för disponibel inkomst det första året i tabell 1, med en jämförelse med Ginin för det sista året med data. Jämförelsen här stöder också att Sverige haft en kraftig ökning av ojämlikheten: +0,083 vilket är den största ökningen i tabellen; tvåa kommer Slovakien med +0,081, trea kommer USA -- som förstås började på en mycket högre nivå -- med +0,071, och fyra kommer Storbritannien med +0,067.

Så här sammanfattar Nolan, Richiardi och Valenzuela utvecklingen i Norden (förutom Island för vilket data börjar bara 2004):

"Among the traditionally low-inequality Nordic countries, Finland and especially Sweden saw pronounced increases in inequality. Norway had a more modest but still substantial rise, whereas for Denmark the Gini was little changed." (s. 1287)

Om vi jämför denna rangordning med den som WID.world ger för pretax income sedan 1980 så ser det där snarare ut som att Danmark haft störst ökning av inkomstspridningen, till 2016-17 som är de sista åren med riktiga data, medan de andra tre är på ungefär samma nivå, från att toppercentilen hade ungefär 6 procent av inkomsterna 1980 till ungefär 10 procent av inkomsterna 2016-17. Nolan et als jämförelse går ju bara till år 2013 men det ser ungefär likadant ut. Vi kan också ta in en jämförelse som fyra OECD-ekonomer, Pareliussen et al, gjort mellan utvecklingen av pre-tax och post-tax ojämlikhet. Jag har bloggat om den artikeln innan men lägger in ett intressant diagram därifrån här med:

Här handlar jämförelsen om perioden från mitten av 1990-talet till 2014. Sverige har störst ökning av Gini för disponibla inkomster (+7 punkter), Danmark näst mest (+5) och Finland och Norge mindre (+3,5 och +2,5). Ordningen är alltså inte samma som Nolan et al ger -- där är det Danmark som har minst ökning. Att Sverige har mest är däremot konsekvent mellan studierna.

Nolan et al gör också en jämförelse mellan fyra olika källor: LIS, OECD:s IDD, Chartbook of Economic Inequality, och GINI Project Database, vad gäller hur Ginin för disponibel inkomst förändrades från 1980 (eller första tillgängliga år) till 2007. Danmark är +-0 i LIS, +0,02 i IDD och +0,03 i GPD; Finland är +0,05 i LIS (1987-2007), +0,06 i IDD, +0,05 i Chartbook, och +0,06 i GPD; Norge är +0,02 i LIS, +0,03 i IDD, +0,04 i Chartbook; Sverige är +0,04 i LIS (1981-2005), +0,06 i IDD (1981-2007), +0,09 i Chartbook, och +0,10 i GPD. Nolan et al diskuterar skillnader mellan dataseten och skillnader mellan dataset:

"It is clear that the data source employed matters, so comparative studies relying on either the LIS or OECD databases, as most do, will not always be incorporating the same trends. Although there are question marks for certain countries, overall these figures show that about two-thirds of the countries have a significant increase in inequality from around 1980 up to just before the economic crisis, with an average increase of about four Gini points. However, while a simple summary along the lines of ‘Income inequality has increased in most rich countries since around 1980’ is valid as far as it goes, this clearly risks obscuring major, consequential differences in country experiences. " (s. 1290)
En intressant pendang till detta är att de betonar -- liksom Aaberge, Atkinson och Modalsli (2020) i toppinkomststudien av Norge och Gabbuti och Gomez Leon (2021) i en social tables-studie av Italien 1900-1950 -- att ojämlikheten utvecklas i episoder, inte linjärt:

"This also relates to the key point, as emphasized, for example, by Förster and Toth (2015), that increases in inequality have often occurred in discrete ‘episodes’ rather than in a consistent fashion over time – with the example of the United Kingdom, where most of the increase in the Gini was concentrated in the Thatcher period of the early-/mid-1980s, being only one example." (s. 1290)
De jämför också med toppinkomst-estimat från skattedata, alltså pre-tax och utan hushållsekvivalenta justeringar. Mellan 1980 och 2007 ökade toppercentilens andel med mindre än 1 procentenhet i Danmark, med 3,9 procentenheter i Finland, med 3,9 procentenheter också i Norge, och med 5,8 procentenheter i Sverige. (Tabell 3.)

Diskussionen om drivkrafter bakom förändringarna börjar med globaliseringen, går vidare med teknisk utveckling, fortsätter med kategorin "Finance, Monetary Policy, Macro-economic Cycles and Shocks", för det fjärde "Labour Market Institutions and Market Power", och för det femte "Product Market Power". Den sjätte faktorn är demografi, hushållsstruktur och arbetskraftsdeltagande, och till slut är den sjunde omfördelning genom skatter och transfereringar. Diagrammet som jag klistrat in ovan sammanfattar dessa olika faktorer.

Vad gäller globalisering så kan ökad handelskonkurrens och sortering mellan bättre och sämre företag öka löneojämlikheten, och ökad konkurrens om vd:ar mellan länder kan också öka vd:ars inkomstfördelar jämfört med arbetare. Att Indien och Kinas arbetskrafter klivit in på den globala arenan har antagligen också sänkt löneandelen i de rika länderna, vilket ökar ojämlikheten. (s. 1293-1294). Helpman (2016) i hans utvärdering av globaliseringens effekter menar att den ökat löneojämlikheten, men bara kan förklara en liten del av helhetens utveckling. Autor et al (2016) i deras mycket kända paper om Kina-effekten finner att jobb försvann och att lönerna fortfarande var lägre i mer påverkade områden tio år senare, men Krugman påpekar att de 985 tusen industrijobb som Autor et al menar försvann till Kina, bara var en femtedel av den totala mängd industrijobb som försvann i USA under de undersökta åren 1999-2011.

"Hakobyan and McLaren (2016) derive an analogous picture when studying the consequences of Mexican competition through North American Free trade Agreement (NAFTA) on US workers. Although they find little effect on the average worker, blue-collar workers in most ‘NAFTA-vulnerable’ locations did suffer considerable wage losses, effect which intensifies in ‘NAFTA-vulnerable’ industries. Similar local disparities are documented for Germany by Dauth et al. (2014), where job losses and lower wages occurred in regions facing import-competition from China, whereas the opposite occurred in export-intensive regions. For further examples with more or less similar results, see Balsvik et al. (2015) for Norway, Crozet and Orefice (2017) for France, Foliano and Riley (2017) for the United Kingdom and Nilsson Hakkala and Huttunen (2016) for Finland." (s.1295)
Ojämlikheten kan också ha ökat genom ökad skatte-konkurrens och ökat skattesmitande som möjliggjorts av enklare kapitalrörelser över gränserna.

Vad gäller teknologisk förändring så handlar det i hög grad om Tinbergens ‘race between technology and education’: vad för typ av jobb skapas, med vad för typ av efterfrågan på högutbildade respektive lågutbildade anställda, och hur ser utbildningssystemet ut? SBTC räcker inte, säger Nolan et al, men polarisering på arbetsmarknaden kan mycket riktigt leda till ökad inkomstojämlikhet.


referens

Brian Nolan, Matteo G. Richiardi och Luis Valenzuela (2019) "The drivers of income inequality in rich countries", Journal of Economic Surveys Vol. 33 No. 4.

Inga kommentarer: