Vad kan historiker ha för användning av det mångfasetterade begreppet "kapitalism"? Som med alla andra analytiska begrepp tänker jag att det hänger på att ha en stringent definition av vad k. betyder och innefattar, och att ha en idé om varför existensen eller icke-existensen av k. är viktigt, alltså vad k. kan förväntas orsaka och leda till.
I vår tid har kapitalismbegreppet fått ett uppsving bland historiker: som New York Times rapporterade 2013, "In History Departments, It's Up with Capitalism". Denna new history of capitalism är inte okontroversiell utan tvärtom har den fått skarp kritik av en del mer konventionella ekonomisk-historiker, som i Alan Olmstead och Paul Rhodes artikel i Explorations in Economic History 2018 där de sågar analysen av slaveri och kapitalism i tre centrala HoC-böcker: Sven Beckerts Empire of Cotton, Walter Johnsons River of Dark Dreams, och Edward Baptists The Half Has Never Been Told.
När Social History tidigare i år körde en artikel på temat "Rethinking the concept of capitalism: a historian’s perspective" blev jag nyfiken: vad kan sägas här om kapitalismbegreppet? Men jag blir besviken. Youngsoo Baes artikel är väldigt översiktlig för att inte säga ytlig; om man kan klandra political marxism-forskarna för att ha lite väl rigida teoretiska kategorier ibland, så måste man ändå säga att de (jag tänker på Knafo och Teschkes artikel) går i seriös dialog med sina begrepp, reder ut dem noggrant, och diskuterar hur deras definitioner skiljer sig från andras och vad definitionerna har för implikationer. Baes artikel är mer slapp och konventionell: Smith har diskuterat markandsmekanismerna, Marx kapitalackumulationen och fattigdom, Max Webers "kapitalismens anda" (s. 2), men dessa författare ser kapitalismen som ett socioekonomiskt system (eh, ja), och det tycker Bae är för snävt. Inte heller Nancy Frasers "expanded conception of capitalism" (i NLR, 2014) som en "institutinalized social order" tycker Bae är bred nog, och han invänder att Fraser reproducerar en konventionell stadie-teori om kapitalismens utvekcling (merkantil kap., liberal konkurrenskap., socialdemokratisk kapitalism, finansialiserad kapitalism). Här tar han upp invändningar från Gareth Stedman Jones (2007) och Kevin B. Anderson (2010) om att Marx var subjektiv och att han från början var okunnig om icke-europeiska samhällen, och jo visst, det är intressanta trådar, men han utvecklar inte dem, utan släpper dem efter några meningar. Frasers utbyggda definition av kapitalism dömer han också ut utan motivering (s. 14). Därefter kastar han in sig i en ganska utförlig diskussion om begreppet "civilisation", som verkar koka ner till att civilisationer , a la Michael Mann, bygger upp teknologier och maktstrukturer som gör att de tar makt över naturen och över andra folk. (s. 16) Här bygger Bae in påståendet att i kapitalismen, olikt andra civilisationer, "economic power is almost independent of political authority, religious command or physical violence", vilket känns väldigt Brennerskt och förstås inte är kompatibelt med en förståelse av t ex den brittiska kolonialismen eller USA:s sydstater som kapitalistiska. Detta problematiserar han inte. (s. 15-16) Medan han anmärker på vilka andra som är konventionella så faller han också själv tillbaka på helt konventionella, läroboksmässiga, ytliga referenser till Smith, Marx, Weber och andra auktoriteter. Över huvud taget känns texten helt utan mål och riktning, ofokuserad, referenstät men utan att verkligen fördjupa sig i något eller gå i dialog. Han tar refererenser också från mer idealistiska historiker om England: Alan Macfarlane (The Culture of Capitalism, 1987), Joyce Appleby (The Relentless Revolution, 2010) m fl. Så kommer han fram till sitt eget kapitalism-begrepp:
"The above-mentioned features are essential to my own concept of capitalism, which can be defined as a new civilization, or power structure, that sets ‘the love of money’ free from the traditional restraints and provides room for money so that it may move quite independent of other types of power. This conception is not entirely novel; indeed, John M. Keynes regarded capitalism as essentially characterized by ‘the dependence upon an intense appeal to the money-making and money-loving instincts of individuals as the main motive force of the economic machine’. In defining capitalism as a power structure, however, I would like to ask unfamiliar questions – such as: To what extent are those instincts set free from the traditional restraints? Or what room is provided for money that it may enjoy autonomy? Further, what position is assigned to economic power in the overall structure of power? These questions are not properly treated by historians or by social scientists, but they are intimately related to both the development and diversity of capitalism." (s. 7-8)Det framstår som så verklighetsfrånvänt att hävda att dessa är "unfamiliar" frågor, som om historiker inte redan forskat (ymnigt) om beslutsfattande i ljus av kapitalistisk rationalitet kontra andra begränsningar, osv.
Efter att ha lagt fram sin "originella" definition av kapitalism ska han visa en applicering av den. Det blir på USA:s kapitalistiska historia, eftersom det är Baes specialitet. Hobsbawm, Baylo och Mann (s. 9-10). Baes argument för varför hans supervaga begrepp om "kapitalism" är användbart är verkligen inte särskilt starka. (1) "it offers a comparative historical perspective on the diversity of capitalism. It regards capitalism not as a specific system of socio-economic relationships, but as a distinctive struc-
ture of power relationships that fosters the autonomy of economic power, while allowing for variance in the way that economic power is related to other types of power." Ja, ditt k-begrepp är alltså så brett och vagt att det kan använda som allt och ingenting. Lika bra att inte använda k-ordet alls då. (2) "d, historians might push forward with understanding deep causation by taking advantage of the revisited concept of capitalism. Above all, it regards capitalism as a distinctive structure of power, but stresses no specific type of power, thus reproving economic determinism or any other reductionist interpretation. Furthermore, this concept, underlining the evolving relationships among different types of power, deals with what Bayly calls ‘a complex parallelogram of forces’ as a black box of deep causation to be opened and analysed by historians. In my view, causation in history ultimately depends on ‘the will to power’, which Friedrich Nietzsche explored under the influence of Darwinism; ‘a means of the preservation of man’ or ‘an insatiable desire to manifest power’, it drives humans to reach for a variety of resources, such as water, land, technology or labour power." (s. 11) Nu ska vi alltså skriva psykologiserande historia? Återigen, så säger ju detta inte ett smack om hur samhällen skiljer sig åt över tid eller i jämförande perspektiv, vilket är vad jag tycker att ett begrepp som "kapitalism" potentiellt kan vara användbart för. Jag använder helt klart hellre Christopher Baylys öppna "complex parallellogram of forces" då än ett skenbart meningsfullt, men i praktiken helt meningslöst vagt begrepp om "kapitalism" som Bae förespråkar.
Inte heller när Bae övergår till att diskutera utvecklingen i USA/kolonierna som sedan blev USA sedan 1600-talet övertygar hans argument för hans "nya definition". Tvärtom består intrycket: Baes catchall-begrepp om kapitalism, som handlar om "civilisation" i största allmänhet och inte pekar ut några mer specifika utvecklingens drivkrafter än "vilja till makt" och "love for money", kan inte förklara någonting, eftersom det är så ospecifierat. Hans artikel är så sett tyvärr ett bra exempel på begreppsdefinition bara på så sätt att han exemplifierar hur man inte ska göra,
Youngsoo Bae (2020) "Rethinking the concept of capitalism: a historian’s perspective", Social History, 45:1, 1-25
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar