Välbärgade arbetare på 1600-1700-talen?

"Rovet av kyrkogodsen, det bedrägliga avyttrandet av statsegendomarna, 

stölden av allmänningarna, förvandlingen av feodalegendom och 

klanegendom till modern privategendom, hänsynslösa övergrepp 

och terror - allt detta utgör den ursprungliga ackumulationens idylliska 

metoder. Dessa metoder erövrade jorden åt det kapitalistiska jordbruket, 

införlivade jorden med kapitalet och skaffade städernas industri 

den nödvändiga tillgången på rättslösa proletärer."

Karl Marx, Kapitalet I, kap. 24.

Den konventionella bilden är att de arbetande klasserna i England utarmades materiellt under den tidigmoderna perioden. I Karl Marx klassiska analys av proletarisering i Kapitalet band ett, såväl som hos ekonomisk-historiker som Tawney (1912) och Snell (1985), möter vi denna bild, som också får stöd från den kvantitativa reallöneforskningen, med företrädare som Allen och van Zanden, enligt vilken en arbetare fick färre och sämre förnödenheter (bröd, öl, hyra, ved) år 1850 än han (sic) hade fått år 1550.

Cambridge-historikern Craig Muldrew har med boken Food, Energy and the Creation of Industriousness (2011) erbjudit en motbild. Hans bok skildrar, konstaterar Jane Whittle i en briljant recensionsessä i History Workshop Journal, en "moderately prosperous, hard-working population of wage earners, who made a decent living outside of the crisis periods of 1595–1630 and the late eighteenth century."

Muldrew börjar från en paradox: om nu arbetarna knappt hade råd med mat, hur kunde då den "flitens revolution" som Jan de Vries med flera talar om för perioden 1650-1850, ske? Alltså, hur kunde man arbeta så intensivt, om man inte fick bra och riklig mat i sig? Muldrews revisionistiska slutsats är, konstaterar Whittle, att:

"working people consumed many more calories per day and lived much more comfortably than historians have previously assumed. This was because their overall earnings (not just wages but all types of payments and access to resources) were much higher than calculations of real-wage rates suggest. And in turn, these well-rewarded workers were able to do the hard physical labour necessary to significantly raise productivity before industrialization. Farmers and other employers were well aware of the close link between diet, physical energy and productivity, and they made sure their workers were fed accordingly."

Jag tycker att Muldrews slutsats är intressant, men ännu mer tycker jag att hans metodologiska angreppssätt är otroligt inspirerande: att inte arbeta med så brutala förenklingar och antaganden som man gör när man antar att historisk levnadsstandard bara handlar om en pengalön deflaterad med pris på bröd etc., utan att istället beakta att familjer arbetade på många olika sätt (för lön, för sig själva, för byte), hade resurser som var viktiga för överlevnaden (allmänningar, egen trädgård eller mark, etc.), och att dessa saker kan variera över tid i otakt med timlönen som kvantitativa historiker tenderat att döma levnadsstandarden utifrån.

Inte för att Muldrew inte är kvantitativ. Whittle: "Muldrew’s book contains many heroic statistical estimates, for example about the calories obtained from national crop production and the number of animals slaughtered for meat in different periods, or about the numbers of workers employed in various sectors of the economy." (s. 313)

Greg Clarks studie av reallöner från 1200-talet till idag bygger på löner för tröskning, ett lågavlönat vinterarbete vars löner inte gick i takt med det mer högbetalda sommararbetet vid skörden. De löner som Clark m fl använder tenderar också att inte inkludera löneförmåner som var mycket vanliga. T ex så var det "almost ubiquitous" att lantarbetare fick öl som en löneförmån, långt in på 1700-talet. Reallönestudier tar inte heller hänsyn till att arbetare hade djur och odlade grödor, och tenderar att bygga på mäns löner (jfr diskussionen i Hatcher och Stephenson 2018), vilket missar betydelsen av kvinnor och barns bidrag till hushållsekonomin. Whittle:

"The most valuable data in the book are his reconstructed budgets for labouring households at various dates from 1568–1760, which factor in women’s earnings from spinning and agricultural work, children’s earnings, and the benefits of keeping livestock, gleaning and collecting fuel (p. 217 and p. 257). These are Muldrew’s alternative to a real-wage series and, while also based on assumptions and estimates, appear a great deal closer to the lived experience of rural labourers in early modern England than any ‘real wage’ calculation currently in existence." (s. 314)

Med Muldrews angreppssätt kan vi begripa levnadsstandardens utveckling också i relation till tidigare utpekade problem i historien, som John Hatchers argument att 1400-talets arbetare, efter digerdöden, inte alls upplevde någon "guldålder", som daglönestudierna hävdar, eller att 1600-talet enligt bouppteckningsstudier såg en positiv utveckling av vanligt folks konsumtion, samtidigt som daglönerna sjönk eller stagnerade.

Arbetarnas (proletärernas?) andel av befolkningen ökade över tid: en studie av mäns yrkestitlar visar att ration av bonde till arbetare (labourer) i Norfolk ca 1550 var 1:1, men år 1700 1 till 2,5, och år 1851 1 till 7. Hur kan vi förstå deras levnadsstandard? Muldrews angrepssätt är ovanligt: han studerar arbetares bouppteckningar. Typiskt så brukar man säga att bouppteckningar, en lista över ägodelar som gjordes när någon dött, för att fördela arvet, betala tillbaka skatter och eventuellt betala någon skatt, bara brukade göras för de mer välbärgade. Men Muldrew visar att även om andelen av arbetarna som boupptecknades var låg, så är ändå antalet boupptecknade arbetare hög, och han studerar 972 bouppteckningar från sex counties från 1550 till 1800. Här når han väldigt fascinerande resultat:

"[bouppteckningarna] reveal both patterns of production (access to land and ownership of livestock) and levels of wealth. He finds that 30% of labourers’ inventories from 1550–1699 made in March to July mention crops growing in the field, and 20% in 1700–50 (p. 247). Furthermore, 52–62% of labourers’ inventories from 1550–1699 record ownership of cattle, and 46% in 1700– 50 (p. 250). So many labourers, as well as working for wages, still had access to land, and this proportion seems to have declined only very gradually between 1550 and 1750. In contrast, the median value of labourers’ inventories adjusted for inflation rose from £11.75 in 1550–99, to £15.00 in 1600–49, and £21.60 in 1650–99, before falling slightly to £19.33 in 1700–99 (p. 183). This is not a picture of impoverishment. The increase was entirely the result of owning more and/or higher valued household goods, rather than crops or livestock which declined slightly in value over time. It seems that labourers, like those of middling wealth, participated in the increased acquisition of new durable consumer goods for the home." (s. 316)

Alltså, 46 procent av de boupptecknade arbetarna 1700-1750 ägde boskap!* Det är otroligt intressant. Jag tror inte att någon som kollat på betydelsen av mjölkprodukter, kött m m historiskt skulle förneka att innehav av boskap var en viktig del av levnadsstandarden i agrara samhällen; Jane Humphries har visat att innehav av en enda ko, betandes på allmänningen, på 1700-talet motsvarade hälften av en manlig arbetares lön på ett år. Diskussionen skulle snarare vara att de som ser sjunkande levnadsstandard, skulle  peka på en ökad proletarisering genom att allmänningar privatiserades och att det blev allt svårare för de arbetande klasserna att upprätthålla en egen matproduktion. Men här ser det ju ut som att i alla fall till 1750 sker inte någon dramatisk nedgång i tillgången till boskap.

Whittle redovisar i avrundningen av recensionen med sedvanlig elegans och träffsäkerhet vilka Muldrew debatterar med, och vilka han kunde ha debatterat med:

"Muldrew engages in debate with the current big guns of economic history (Fogel, Clark and Allen) and their statistical projections about early modern life and the development of England’s economy, but he might have set his heights higher still and considered the works of Karl Marx and Adam Smith. Marx left us the idea of proletarianization as a key process in England’s development of capitalism, an idea that was later reinforced by R.H. Tawney’s Agrarian Problem in Sixteenth Century. The working people were torn from their possession of land and flung into a life of poverty and uncertainty, dependent on wages to survive. Muldrew suggests a more clement picture: yes, the number of wage earners and their dependency on wages increased over time, but even in the mid eighteenth century many labourers had access to land, many wage workers were life-cycle servants, and even wage-earning rural labourers could make a decent living. Changes in the late eighteenth and early nineteenth century transformed this situation. Adam Smith’s stress on the commercialized society that dominated in eighteenth-century England is unsurprisingly borne out, but the idea of an increased division of labour as a result of commercialization needs reconsidering. Muldrew shows that labouring families had multiple sources of income, as Overton and his co-authors have stressed for those of middling wealth. England’s peasantry may have disappeared, but prosperity still rested on the security of having diverse streams of income, as in a peasant household. This diversity softened the uncertainties of the commercializing economy right up until the Industrial Revolution." (s. 317)

Hon uppmanar till mer forskning om tidigmoderna arbetares levnadsvillkor och levda liv, och uppmaningen passar lika bra för Sverige, vill jag mena, som för England. Här har vi haft en del reallöne-studier (allt sedan Gösta Bagge m fl:s omfattande projekt på 1930-talet), en del studier av särskilda industrigrupper (Gustafsson och Cornell om sågverksarbetare, Norlander om arbetarna vid Liljeholmens fabrik, osv.), och några fina studier om olika grupper av lantarbetare. Och intensivstudierna av sågverksarbetare i Sundsvall och statarna i Skåne uppnår förvisso i hög grad det som Muldrew gör för England. Men jag skulle ändå vilja se -- och göra -- mer forskning av den typen, om fler sorters arbetare vad gäller bransch och geografi.


Referens
Jane Whittle, "Prosperous Labourers?", History Workshop Journal, 2013, s. 311-318.

* Att resultatet ska vara intressant, konstaterar Whittle, beror på om de boupptecknade arbetarna verkligen är representativa för arbetare i allmänhet. Muldrew jämför sitt bouppteckningssample med hearth tax-listor 1664-78 och finner att fattiga arbetare (som inte behövde betala skatt) var lika vanliga bland de boupptecknade som de icke boupptecknade, vilket betyder att samplet är representativt.