Olika sektorsvisa löneandelsutvecklingar i länder med olika lönebildningssystem?

LSE-forskaren Bob Hancké konstaterar i ett paper från 2011 att det är ”a remarkable puzzle /…/ that the share of national income going to labour (the ‘wage share’) has fallen significantly more in advanced capitalist countries with strong labour unions and a coordinated wage bargaining system – Germany, Austria, The Netherlands, Belgium, Sweden and Denmark – than in the UK and the US”. Alltså, löneandelen har fallit mer -- sen ungefär 1980 -- i länder med starkare fack och mer koordinerad lönebildning än i länder med de motsatta, mer liberala institutionerna.

Det finns förstås en litteratur som var stor på 1980-talet som hävdade att just länder med mer centraliserad lönebildning skulle vara bättre på löneåterhållsamhet och därför också på sysselsättning. Är det denna effekt som är i spel och som kan förklara Hanckés gåta? Detta blogginlägg kollar mycket prelminärt på denna fråga.

1. Jag börjar med att använda Traxler och Brandls (2010) klassificering av lönebildningssystem i 18 länder 1985-2002 och helt enkelt kolla hur mycket löneandelen minskar under det genomsnittliga året med ett visst system. Traxler och Brandl har fem typer av lönebildning. (1) okoordinerade förhandlingar (UB). (2) "pattern bargaining" där en sektor är löneledande (PB). (3) "peak-level coordination" med lågvertikal koordinering (PC-LC). (4) "peak-level coordination" med hög vertikal koordinering (PC-HC). Och (5) statsintervention (SIC). I datasetet finns 81 landår med UB, 57 landår med PB, 63 landår med PCLG, 94 landår med PCHG och 27 landår med SIC. Den genomsnittliga utvecklingen för landåren i de olika systemen är -0,17 i UB, -0,28 i PB, -0,09 i PCLG, -0,20 i PCHG och -0,20 i SIC.

2. Hypothesis: smaller decrease in home market sectors in countries with less coordinated wage bargaining

3. Hypothesis: less correlation between export oriented and home market sectors in countries with less coordination