den svenska statens kostnader för att låna är på rekordlåga nivåer... Läge att låna och investera?De senaste dagarna har Tysklands finansminister Schäuble och FT:s ekonomikommentator nr 1 Martin Wolf stått för fullständigt olika analyser av det ekonomiska läget i Europa och därvidföljande policyrekommendationer. Wolf, så keynesiansk som aldrig förr, hävdar att många av staterna (inklusive Tyskland förstås) har mycket låga räntor på sina statsobligationer, vilket visar att "marknaderna" vill att staterna ska öka sin belåning, vilket förstås är ett "reformutrymme"/investeringsutrymme.
Schäuble hävdar däremot i mycket allmänna termer att överkonsumtion och överbelåning orsakat krisen, och att därför bara åtstramningspolitik/stålbad/austerity kan vara vägen ut. Det är i sammanhanget mycket märkligt att han inte gör någon åtskillnad mellan länder som Tyskland och Sverige å ena sidan och Grekland och Italien å andra sidan. Schäuble låter som en riktig högerpolitiker, som en Krugmans mardröm, när han säger att "business confidence" ("the confidence fairy" brukar Krugman kalla det argumentet) är enda vägen till återhämtning, och att det behövs "short-term pain" för att kapitalisterna ska få förtroende att investera igen!
Wolf:
"What is to be done? To find an answer, listen to the markets. They are saying: borrow and spend, please. Yet those who profess faith in the magic of the markets are most determined to ignore the cry."Martin Wolf, "We must listen to what the bond markets say", FT 7 september
"It is inconceivable that creditworthy governments would be unable to earn a return well above their negligible costs of borrowing, by investing in physical and human assets, on their own or together with the private sector."
"It is becoming ever clearer that the developed world is making Japan’s mistake of premature retrenchment during a balance-sheet depression, but on a more dangerous – far more global – scale. Conventional wisdom is that fiscal retrenchment will lead to resurgent investment and growth. An alternative wisdom is that suffering is good. The former is foolish. The latter is immoral."
Schäuble:
"it is an undisputable fact that excessive state spending has led to unsustainable levels of debt and deficits that now threaten our economic welfare. Piling on more debt now will stunt rather than stimulate growth in the long run."Schäuble, "Why austerity is only cure for Eurozone", FT 6 september
"there is a trade-off between short-term pain and long-term gain. An increase in consumer and investor confidence and a shortening of unemployment lines will in the medium term cancel out any short-term dip in consumption."
---
Uppdatering 28 september. jfr:
"– Sverige har blivit ett Lillschweiz, säger Riksgäldens Thomas Olofsson.Claes Lönegård, "Borgs bank missar guldläget", Fokus 22 september
På ekonomspråk handlar det om en flykt till kvalitet. Panikslagna investerare söker en säker hamn att placera sitt kapital i. Då lockar svenska statspapper. Trots att avkastningen på de statsskuldväxlar och obligationer som Riksgälden ger ut är minimal, eller till och med obefintlig om man räknar med inflationen.
För ju fler pensionsfonder, försäkringsbolag och centralbanker som vill låna ut pengar till Riksgälden i hopp om att säkra så mycket av sitt värde som möjligt, ju lägre blir räntan på de statspapper de köper.
– Just nu är det är rekordlåga räntor, säger Jussi Hiljanen, chef för ränteanalys på SEB.
På ett halvår har räntan på obligationer med tio års löptid gått från redan låga 3,5 procent till 1,7 procent – den lägsta nivån någonsin i Sverige. Och för en månad sedan kunde Riksgälden låna upp en miljard euro åt Riksbanken på ett tvåårigt lån för 0,93 procents ränta – det lägsta eurolånet någonsin i Europa. Faktum är att lånet övertecknades tre gånger om, vilket visar hur eftertraktade statspapperna är.
Riksgälden har lånat upp pengar åt svenska staten sedan 1789, då myndigheten tillkom för att finansiera Gustav III:s anfallskrig mot Ryssland. Aldrig har de kunnat låna så billigt som nu. Vilket paradoxalt sker i ett läge där Sverige inte behöver låna pengar, åtminstone inte enligt finansminister Anders Borg som har gjort skuldreducering till en dygd. Tvärtom kommer statsfinanserna att gå med överskott både i år och nästa år, och statsskulden därmed fortsätta att minska, enligt Riksgäldens prognoser.
Men det är ju nu staten borde låna, börjar allt fler resonera.
»När pengar är gratis finns det ingen anledning att hålla igen«, skrev SEB:s tidigare chefsstrateg Henrik Mitelman i en krönika i Dagens Industri förra veckan, och konstaterade att »Med en real ränta under noll tjänar staten pengar ju mer den lånar«.
Om pengarna dessutom används för att finansiera exempelvis infrastruktur skulle de ge dubbel avkastning, eller trippel om man räknar in stimulanseffekten i en tid när svensk ekonomi riskerar att dras in i den ekonomiska oron på kontinenten."
---
Uppdatering 5 oktober
Jag har skrivit en debattartikel på detta tema på Dagens Arena: "Låna till investeringar".
Uppdatering 30 november
En ekonom vid St Louis Fed, David Andolfatto, skriver på sin blogg MacroMania med ett liknande budskap som min debattartikel på DA.
"In fact, the terms are even much better than 0%. The real cost of borrowing is measured by the real (inflation adjusted) interest rate. As the figure above shows, the real cost of borrowing has plummeted over the last decade for the U.S. government. As the following figure shows, the U.S. government can now borrow funds for 10 years at close to zero real interest. It can borrow funds for 5 years at a negative real interest."David Andolfatto, "Not enough U.S. debt?", 23 november
---
Uppdatering 7 november
Anders Borg förklarar i SvD varför han motsätter sig stimulanspolitik/låna&investera för Sverige:
"Sverige har stora bytesbalansöverskott, men samtidigt en hög privat skuldsättning, en relativt stor banksektor och huspriser som stigit kraftigt. Det gör att det inte är aktuellt med några lånefinansierade stimulanser i Sverige.SvD, "Borg avfärdar G20:s önskan om krishjälp", 7 november
Det sade finansminister Anders Borg till journalister på måndagen med anledning av en fråga om att G20 efterfrågat åtgärder från länder med överskott.
”Jag har lite svårt att se vad de tänker sig att det är för åtgärder vi skulle kunna göra”, sade Anders Borg.
Han sade att Sverige har en hög privat skuldsättning, en relativt stor banksektor och skenande huspriser, vilket gör att det inte är aktuellt med några åtgärder för att öka den inhemska konsumtionen."
---
Uppdatering 6 februari 2012
David Blanchflower tar på sin blogg på New Statesman upp David Camerons argument mot stimulanspaket att ett sådant paket skulle leda till högre räntor på statsobligationer. Danmark har en keynesiansk regering, säger Blanchflower, och har inte fått högre räntor för det.
David Blanchflower, "The Danes' counter-example", 6 oktober 2011
---
Uppdatering 4 mars 2012
"Today the global economy is, as Ricardo Cabellero of MIT stresses, still desperately short of safe assets. Investors worldwide are willing to pay extraordinarily high prices for, and accept extraordinarily low interest rates on, core-economy debt, for they value as an extraordinary benefit having a safe asset that they can use as collateral.Brad DeLong, "The Usual Suspect", Project Syndicate 29 februari 2012
Right now, investors’ preference for safety makes financing additional government debt abnormally cheap, while the long-run shadows cast by prolonged subnormal production and employment make the current sluggish recovery predictably costly. Given the need to mobilize idle resources in the short run in order to maintain productive potential in the long run, a larger national debt would be, as Alexander Hamilton, the first US treasury secretary, put it, a national blessing."
Uppdatering 24 april 2012
"Finansministerns argumentation är alltför grov. Synpunkter om en lite mer expansiv politik bemöts reflexmässigt med att vi då kan hamna i Greklands eller Spaniens situation. Sanningen är förstås att Sverige med sina starka offentliga finanser spelar i en helt annan division. Tyvärr har regeringens argumentation på denna punkt haft så starkt genomslag att Socialdemokraterna av taktiska skäl inte vågar ifrågasätta den.Lars Calmfors, "Dämpa dogmatismen", DN ledare 24 april (min fetning)
Jämfört med regeringarna i de flesta andra EU-länder får den svenska regeringens ekonomiska politik ett högt betyg. Men den skulle kunna var ännu mycket bättre om den var mindre dogmatisk. Betoningen av arbetslinjen har gjort regeringen alltför ointresserad av att ge människor ett bra försäkringsskydd mot inkomstförluster. Ansvarstagandet för de offentliga finanserna har lett till att finanspolitiken i alltför liten grad motverkar konjunktursvängningarna. Och regeringens skattepolitik skulle behöva styras av mer genomtänkta principer."
Och DeLong sågar Borg efter att han varit med på Charlie Rose:
"At least where I sit, the biggest piece of Sweden's response to the downturn was an aggressively expansionary monetary policy that lowered the value of the kroner by 15% just as the downturn hit and switched a lot of European demand into Sweden /.../Brad DeLong, "Why oh why can't we have better European finance minister? Sweden's Andreas Borg does not seem to understand the situation edition", 22 april
In a small open economy like Sweden, even small declines in the value of the currency can generate large increases in aggregate demand. That was what kept the rise in the Swedish unemployment rate at a mere 2% points, compared to 5% points here in the United States:
/.../
But Borg was, instead, parroting the Alesina-Ardagna line akrateros, claiming that tight fiscal policy had worked wonders in Sweden--and that the reason that Germany had a smaller downturn than the U.S. was that Germany had undertaken less expansionary fiscal stimulus.
First of all, that claim simply is not true: the differences in discretionary fiscal stimulus undertaken by Germany and the U.S. were trivial: /.../
Second, if it were to be true, it would have been because less fiscal stimulus in Germany would have boosted confidence, generated greater declines in interest rates, and so boosted private investment spending. But the declines in interest rates in Germany and the U.S. during this crisis have been equivalent: both are creditworthy governments benefitting from a flight to quality: /.../"
---
Uppdatering 29 maj 2012
Kritiken mot Borgs dogmatism - jfr Calmfors och DeLong ovan - fortsätter. Per Lindvall skrev i SvD Näringsliv i fredags:
"Det är dags för Sverige att sluta 'samla i ladorna' och istället satsa på att investera och underhålla 'ladorna', så att de inte ruttnar sönder. Det är det bästa för Sverige liksom för vår omvärld. Vi ser om våra egna hus samtidigt som vi kan bidra till att hålla uppe den i dagsläget största ekonomiska bristvaran, efterfrågan, i en åtstramningssnöpt omvärld.
Det handlar om det svenska statsfinansiella målet på att över en konjunkturcykel ha ett överskott på 1 procent av BNP. I rådande läge i den svenska ekonomin, och i synnerhet i relation till läget i vår omvärld, är det absurt. Eller snarast 'löjeväckande', för att låna ett ord av Financial Times kolumnist Martin Wolf /.../
värst i den statsfinansiella sparklubben är ändå Sverige. Detta trots att vi inte lider under eurosystemets dysfunktionalitet, har extremt starka statsfinanser och stora överskott gentemot vår omvärld. Regeringen prioriterar att nå ett överskott i statsbudgeten, trots att arbetslösheten fortfarande är mycket hög och trots stora eftersatta investeringsbehov i vår infrastruktur där vi kan låna till en negativ realränta. /.../
Även om försvararna av budgetbalans och överskott försöker hävda att de lutar sig mot något slags företagsekonomiskt eller privatekonomiskt förnuft, vilket i sig är feltänkt då en stat har helt andra villkor och förutsättningar för sin finansiering än företag och privatpersoner, så är det som sagt var löjeväckande. Försvararna skiljer inte ens på investeringar och löpande utgifter utan drar allt över en kam.Lindvall, "Borgs överskottsmål är absurt", SvD 25 maj
