Klassrörlighet i Norge och USA 1850-1910

Ett viktigt begrepp i samhällsvetenskapen är "klass", som i "samhällsklass". Många samhällsvetare och historiker använder begreppet klass för att beskriva något som många människor har gemensamt -- i olika versioner, deras relation till produktionsmedlen, deras auktoritet på arbetsplatsen, deras utbildningsnivå, osv -- och som har implikationer för olika utfallsvariabler -- man kan tänka sig t ex vilket parti man röstar på, ens hälsa och livslängd, eller vilka teveprogram man föredrar. Under 2000-talet har några sociologer, med David Grusky vid Stanford och Kim Weeden vid Cornell i spetsen, argumenterat emot en traditionell klassanalys, som de kallar "big class" (typ arbetare, tjänstemän, kapitalägare), och istället talat för vikten av vad de kallar "mikroklasser", som typ är vilket yrke man har, så vitt jag kan se. Sociologerna Dave Griffiths, Paul S Lambert, Richard L Zijdeman, Marco HD van Leeuwen och Ineke Maas använder i en artikel från 2019 mikroklass-teorin (om man kan kalla det teori) i en analys av social rörlighet i Norge och USA 1850-1910, och de ramar in användningen av denna teori så här:

"A presumption of any measure of social class is that there are clear boundaries between classes that reflect important differences in social resources and in social outcomes, whilst there are few social differences between people who are within the same class. However, ‘big class’ schemes (i.e. those which define a small number of large social class categories) have been shown to depart from this presumption across a range of relevant measures (e.g. Prandy, 1990). Grusky and colleagues argue for a ‘new class map’, claiming that much smaller class categories are better able to effectively define shared and distinctive social experiences (Grusky et al., 2008; Jonsson et al., 2009; Weeden and Grusky, 2005, 2012). Their ‘microclass’ approach is designed to recognise large numbers of small social classes, the boundaries of which are largely defined by occupational institutionalisation. According to their advocates, the sociological theories and patterns that can be linked to microclasses are at least as substantial and interesting as are those linked to ‘big classes’." (s. 194)

Griffiths et al ska ju använda mikroklassmodellen för att analysera social rörlighet, och de menar att Grusky et al (2008) och Jonsson et al (2009) redan visat användbarheten för detta syfte. Jämfört med dessa tidigare studier så är det något nytt med Griffiths et als artikel att de studerar två historiska samhällen, industrialiserande. 

Tidigare forskning har visat stor social rörlighet i USA i slutet av 1800-talet-början av 1900-talet (Long och Ferrie 2013), och låg social rörlighet i Norge under samma period (Modalsli 2017). Dessa studier använde "big class"-begrepp. Blir resultaten andra om man kollar på mikroklasser?

För att testa detta använder Griffiths et al folkräkningarna i USA 1860. 1860, 1870, 1880, 1900 och 1910 -- för 1880 hela folkräkningen, för de andra åren samples om 1 % -- och folkräkningarna i Norge 1865, 1875 och 1900. De länkar fäder i USA 1850-70 till söner 1880, eller fäder 1880 till söner 1900-1910. I Norge länkar de huvudsakligen fäder 1865/1875 till söner 1900; i USA länkar de ungefär 29 000 fader-son-par, och i Norge 42 tusen sådana par. Tabell 2 visar mikroklass-schemat som de använder.

I Norge är de största mikroklasserna "ägare" (11 588 personer), "ship's offficers" (8 016 personer), snickare (joiners, 13 996 personer), jordbruksarbetare (11 911 personer), fiskare (32 497 personer), och så, överlägset störst, bönder som de har 238 774 av. Bilden är ganska lik i USA förutom att "ship's officers" är en mycjet mindre grupp där, att de har fler gruvarbetare, och att gruppen "other lower" arbetare är mycket större där, jag antar att det beror på otydligare titelbruk i de amerikanska folkräkningarna. 

Tabell 3 visar hur stor den sociala mobiliteten var beroende på vilken klassdefinition man använder, från makro till mikro. Bara ungefär en femtedel av sönerna i Norge bytte från arbetare till tjänsteman eller tvärtom; och hela 50 procent av männen i 1865-1875-länkningen var kvar i exakt samma mikroklass! Det är ju otroligt högt. I den senare länkningen, 1865/75-1900 var det i och för sig "bara" 33 procent, men också det är ju högt. I USA var andelarna liknande; min takeaway av tabellen är att Norge och USA ser väldigt lika ut.

 

De använder också mycket mer avancerade, regressionsbaserade mått. Slutsatserna från dessa är att "in the later 19th century social reproduction processes were mainly about occupations, rather than ‘big classes’, and that the separable influence of ‘big class’ boundaries (as also reported for contemporary data) may have developed at different points in different Western nations." (s. 204)

I slutsatserna säger de liknande att " our empirical results show that patterns of immobility linked to microclasses are a substantial part of the social reproduction regime in the period 1850–1910, and that accounting for microclasses leads to different conclusions about social reproduction patterns than when they are not used." (s. 206) De betonar också att mikroklass-immobiliteten verkligen var stark under industrialiseringen.

referens
Dave Griffiths, Paul S Lambert, Richard L Zijdeman, Marco HD van Leeuwen och Ineke Maas (2019 "Microclass immobility during industrialisation in the USA and Norway", Acta Sociologica, Vol. 62(2) 193–210. Läs här.