I en artikel från 2017 kartlägger nationalekonomerna Eckhard Hein, Petra Dünhaupt, Marta Kulesza och Ayoze Alfageme inkomstfördelningens utveckling i USA, Storbritannien och Sverige före och efter den globala finanskrisen, och diskuterar kopplingen till "finansialisering" och ekonomisk tillväxt. Bland föregångarna i denna typ av analys nämner de Cynamon och Fazzari (2016) och Dufour och Orhangazi (2015) om USA, Branston, Cowling och Tomlinson (2014) om USA och Storbritannien, och Schneider, Kinsella och Goin (2016) om eurozonen. I förhållande till dessa skriver Hein et al fram sitt nya bidrag så här: "However, we try to provide a comparative analysis for three countries applying a consistent Kaleckian approach for the examination of the effects of financialization on functional income shares, with a respective unique set of indicators, as proposed by Hein (2015) and initially applied by Hein and Detzer (2015) for the case of Germany. " (s. 234) Man kan väl säga att denna artikel av Hein med flera, bygger väldigt mycket på tidigare arbeten av Hein. Inte minst då hans artikel i Cambridge Journal of Economics 2015 om finanskapitalism och inkomstfördelning ur ett kaleckianskt perspektiv.
Varför de studerar just Storbritannien, USA och Sverige är lite oklart. -- alla tre länder är förstås intressanta i sig, men om de har några större implikationer är svårt att säga. Hein et al säger helt enkelt att USA och UK före finanskrisen var "debt-led private demand boom"-ekonomier medan Sverige var en "export-led mercantilist" ekonomi, som efter krisen fått större inslag av inhemsk efterfrågan men fortfarande klassificeras som en exportledd tillväxtmodell av Dodig, Hein och Detzer (2016).
I alla tre länder minskade lönenadelen från det tidiga 1980-talet till finanskrisen; i Storbritannien och Sverige var minskningen koncentrerad till 80-talet och det tidiga 90-talet. Fokus i analysen är på tiden sedan tidigt 1990-tal; från tidigt 90-tal till 2007 föll löneandelen i Sverige och USA medan den var ganska konstant i Storbritannien. Efter krisen har löneandelen fallit i USA och Storbritannien medan den var konstant i Sverige. (Källan till statistiken är AMECO, EU-kommissionens databas.) Gini-koefficienten för marknadsinkomster har ökat för alla länderna sedan 1970-talet och är 2015 ganska lik i alla tre, mellan 49 och 52. Däremot varierar Ginin för inkomster efter skatter och transfereringar mer, mellan Sveriges 26 (som inte är så olik nivån 1970, runt 24, men klart högre än nuvån under 1980-talet, runt 18), Storbritanniens 33 och USA:s 37.
De diskuterar hur kapitalandelen bestäms, eftersom den i sin tur påverkar inkomstfördelningen. Kapitalandelen bestäms först av företagens prissättning i varumarknader med imperfekt konkurrens, "i.e., by the markup on unit variable or direct costs". Markupens storlek bestäms av graden av marknadskoncentration och priskonkurrens, fackföreningarnas styrka, och företagens overhead-kostnader och vinstmål. Den andra bestämmande faktorn är materialkostnaderna relativt till lönekostnaderna. Den tredje är ekonomins sammansättning. Se också tabell 1 som jag klistrat in ovan. Empiriskt går Hein et al vidare med att diskutera de olika faktorerna som påverkar kapital- och löneandelarna, med början i ekonomiernas sektorssammansättning. Finanssektorn som har hög kapitalandel har vuxit som andel av ekonomin. Rentiärers inkomster som andel av ekonomin har faktiskt fallit i Storbritannien att döma av deras mått som är nettoräntor som andel av BNI, aktieutdelningar som andel av BNI, och försäkringsinkomster som andel av BNI. (s. 250) För Sverige hittar de före krisen ingen ökande tendens för den finansiella sektorn (förvånande!?) Inte heller rentierers andel av nationalinkomsten ökade, menar de (s. 255); däremot föll den fackliga anslutningsgraden, och arbetsrätten avreglerades för icke fasta jobb. Svenska icke-finansiella företag delade ut en allt större del av sin vinst till aktieägare; andelen dubblades mellan 1995 (ett konstigt baseline-år med tanke på att den svåraste ekonomiska krisen sedan 1920-talet pågick då!) och 2007. (s. 256) Efter krisen har utdelningarna ökat något, men itne på lönernas bekostnad, utan på bekostnad av företagens retained earnings. Överlag är diskussionen på en så abstrakt nivå att det blir väldigt svårt att säga något om något, kan jag tycka. I alla fall så sammanfattas diskussionen i tabell 5:
De använder också sammanställningen till att dra kausala slutsatser: "For the Nordic “export-led mercantilist” country, the fall in the wage share before the crisis cannot be attributed to a change in the sectoral composition of the economy toward a financial sector with higher profit shares. Moreover, financial overheads and rentiers’ profit claims were not rising in Sweden either. The fall in the Swedish wage share can thus only be related to the fall in workers’ and trade unions’ bargaining power. " (s. 260)
Referens
Eckhard Hein, Petra Dünhaupt, Marta Kulesza och Ayoze Alfageme (2017) "Financialization and Distribution from a Kaleckian Perspective: The United States, the United Kingdom, and Sweden Compared—Before and after the Crisis, International Journal of Political Economy, 46:4, 233-266.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar