Ekonomerna Thorsten Beck, Ross Levine och Alexey Levkov börjar sin artikel "Big Bad Banks?" på ett mycket slående och effektivt sätt:
"Income distributional considerations have played a central—if not the central—role in shaping the policies that govern financial markets. For instance, Thomas Jefferson’s fears that concentrated banking power would help wealthy industrialists at the expense of others spurred him to fight against the Bank of the United States, and similar anxieties fueled Andrew Jackson’s veto of the re-chartering of the Second Bank of the United States (Hammond (1957), Bodenhorn (2003)). During the 20th century, politicians in many U.S. states implemented and maintained restrictions on bank branching, arguing that the formation of large banks would disproportionately curtail the economic opportunities of the poor (Southworth (1928), White (1982), Kroszner and Strahan (1999)). And today, in the midst of a financial crisis, unease about centralized economic power and growing income inequality have fueled debates about Gramm-Leach-Bliley and the desirability of stiffer regulations on financial conglomerates." (s. 1637)
Gentemot de stora diskussionerna om hur banker och ojämlikhet hänger ihop, bidrar Beck et al med att studera frågan ekonometriskt och, säger de, kausalt. Så här ramar de in den grundläggande teoretisk-empiriska frågan:
"Theoretical debates and welfare concerns further motivate our analyses of the distributional effects of bank regulation. If banking is a natural monopoly, then unregulated, monopolistic banks may earn rents through high fixed fees that disproportionately hurt the poor as developed in models by Greenwood and Jovanovic (1990), Banerjee and Newman (1993), and Galor and Zeira (1993). Countervailing arguments, however, challenge the view that restricting the consolidation and expansion of banks will help the poor. Regulatory restrictions on bank mergers, acquisitions, and branching could create and protect local banking monopolies, curtailing competition and raising fees that primarily hurt the poor. In light of this debate, we evaluate whether regulatory restrictions on bank expansion increased, decreased, or had no effect on income inequality."
Till detta tillkommer, säger de, också frågan om inkomstojämlikhet: om man ogillar inkomstojämlikhet, och stora banker ökar den, är det dåligt.
Omgivningen för deras empiriska studie är USA från 1970- till 1990-talen. Under denna period tog många delstater bort regler som hindrade att banker var aktiva i flera delstater samtidigt. Detta ökade konkurrensen på bankmarknaden och ökade enligt studier bankernas "effektivitet" (vad det nu är) och hade effekter på ekonomisk tillväxt, entreprenörskap och ekonomisk volatilitet. Man kan alltså säga att Beck et al lånar den empiriska strategin från dessa studier, men använder en ny utfallsvariabel. Strategin handlar om att använda skillnader i utvecklingen i counties (kommuner?) på olika sidor av delstatsgränser där den ena delstaten men inte den andra avreglerar bankbranschen.
Resultatet är att avreglering av bankernas möjligheter att vara verksamma över delstatsgränser sänkte inkomstojämlikheten. Detta genom att öka inkomsterna för den halva av inkomstfördelningen som tjänar minst. De kan inte förklara exakt varför, men lägger fram tre möjliga förklaringar som de menar bör analyseras i vidare studier. De två första handlar om de fattigas möjligheter att få tillgång till banktjänster. En förklaring är att fattiga kanske kunde låna mer till utbildning eter avreglering, en annan att de kunde låna mer för att starta företag och bli entreprenörer. En tredje förklaring handlar om företagens agerande: lånar företag mer för att det blir billigare med mer konkurrens, och anställer fler arbetare vilket trycker upp lönerna? Också det kan minska ojämlikheten.
Anslaget i artikeln är väldigt intressant, men det snäva fokuset på just möjligheten att vara verksam i flera delstater samtidigt, en besvikelse med tanke på att det inte alls motsvarar vad som brukar diskuteras när man pratar om relationen mellan finansavregleringar och ojämlikhet. Då brukar man ju snarare prata om kapitaltäckningskrav, reglering av shadow banks, möjligheter att handla med olika värdepapper, och så vidare -- det har väldigt lite att göra med om en sparbank är aktiv i Ohio och Missouri samtidigt. Så sett kunde Beck et als papper kanske snarare ha sålts in som ett papper om produktmarknadsmakt och konkurrens.
Referens
Thorsten Beck, Ross Levine och Alexey Levkov (2010) "Big Bad Banks? The Winners and Losers
from Bank Deregulation in the United States", The Journal of Finance vol. XLV.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar