Hur såg den ekonomiska tillväxten ut i tidigmoderna England? Och förenades tillväxt med ökad ekonomisk ojämlikhet? Eller ökade polariseringen kanske utan tillväxt? Historikerna Alexandra Shepard och Judith Spicksley ställer sig dessa frågor i en artikel i Economic History Review från 2011.
Fattigdom och social polarisering ökade från mitten av 1500-talet till mitten-slutet av 1600-talet, säger de med referens till Paul Slack (1988), A.L. Beiers Masterless Men (1985) och Steve Hindles On the Parish (2004). Också observationer från toppen av samhällspyramiden tyder på ökad polarisering: koncentration av jordägande (Joan Thirsk, Jane Whittle) och stora förmögenheter hos köpmän (Grassby 1970). Också flamboyant ombyggande av bostäder, och större ägande av fina tyger och liknande, tyder på ökad ojämlikhet. (Thirsk, Barley, Machin, Weatherill, Shammas, Muldrew).
Men mer precisa skattningar av förmögenhetsfördelningen fattas, eftersom bra källor fattas. Lay subsidy etablerades som en förmögenhetsskatt men bara på 1520-talet gjordes tillräckligt omfattande värderingar för att denna ska kunna användas. Systematisk undervärdering (framför allt för de välbärgade) fram till att skatten avskffades 1663 förstärker detta. Därför är de enda skattekällorna lay subsidy från 1520-talet och hearth tax från 1660-talet. Bouppteckningarna har ifrågasatts eftersom de (olikt svenska bouppteckningar, kan man tillägga) inte tar upp den avlidnes skulder (Arkell, Spufford, Overton). Dessutom menar Overton, Whittle, Dean och Hann (2004) att de fattigaste 40 procenten inte boupptecknades, vilket gör att dessa källor är svåranända. Dessutom saknar de ofta yrkestitlar, vilket också gäller bouppteckningarna (men inte i Sverige).
För att komma förbi dessa problem använder Shepard och Spicksley en ny typ av källa: 13 686 vittnesmål från kyrkodomstolar (church courts) där vittnena besvarar frågan "what they were worth, in goods, with their debts paid" (495). S och S har tagit vittnesmål från dioceses i Canterbury, Chester, Chichester, Ely, London, Salisbury och York, och archdeaconries Lewes och Richmond, och Cambridge-universitetets domstolar som hade ett liknande förfarande.
Det är ett fascinerande material och de återger en del exempel, till exempel en husbandman i Wiltshire 1650 som uppgav att ‘he hath one sheepe of his owne and little thing els’ (s. 497), eller en gift kvinna från Stepney 1697 som uppgav att ‘she is worth nothing she being forced to work to gett bread’. S och S har en hel del materialdiskussion om uppgivna åldrar, yrken och förmögenheter. De jämför också sina beräknade medel- och medianförmögenheter med vad man får från andra källor, som bouppteckningar (tabell 3, se nedan) eller P Spuffords beräkningar baserat på bouppteckningsavgifter.*
Det är ett fascinerande material och de återger en del exempel, till exempel en husbandman i Wiltshire 1650 som uppgav att ‘he hath one sheepe of his owne and little thing els’ (s. 497), eller en gift kvinna från Stepney 1697 som uppgav att ‘she is worth nothing she being forced to work to gett bread’. S och S har en hel del materialdiskussion om uppgivna åldrar, yrken och förmögenheter. De jämför också sina beräknade medel- och medianförmögenheter med vad man får från andra källor, som bouppteckningar (tabell 3, se nedan) eller P Spuffords beräkningar baserat på bouppteckningsavgifter.*
Efter att ha uteslutit mindre informativa vittnesuppgifter, har de ungefär 9 900 kvar att använad. De delar in dessa i fem 25-årsperioder: 1550-74, 1575-99, 1600-24, 1625-49 och 1657-81. Ungefär två tredejdelar är rurala och en tredjedel från städer. 3-6 procent är från gentry-personerl, 8-16 procent från rika bönder (yeomen), 22-34 procent från fattiga bönder (husbandmen), 2-6 procent från grovarbetare, 19-27 procent från hantverkare, 15-18 procent från andra grupper, och får 10-18 procent fattas beskrivning. (s. 514)
Datat talar för att England såg en ekonomisk tillväxt under perioden; medelförmögenheten ökade ganska stadigt från 1550 och framåt, med en femdubbling över perioden. Uppgången i median-förmögenhet var mindre, och mindre linjär, med en tillfällig nedgång i 1500-talets sista fjärdedel. (s. 516) Yeomen upplevde den mest spektakulära ökningen, nästan en tiodubbling från 1550-74 till 1625-49. Det gjorde att de i slutet var på nivå med gentry! Framför allt var det i Wiltshire och i sydöst, som "spannmålsbaronerna" (cereal barons) på Kentish downs som förmögenheterna växte riktigt fort (s. 519). I nordost var storbönderna inte lika rika, och ökade inte sin förmögenhet lika kraftigt. För husbandmen förblev median-förmögenheten ganska konstant över tid (s. 521). Detta tyder på ökade klasskillnader, eftersom yeomen och gentry båda fick det rejält mycket bättre. Arbetare (labourers) fick det rent av sämre efter 1574, fram till en viss förbättring från 1625-49 till 1647-81. Urbana arbetare hade det bättre än rurala dito både i början och slutet, men skillnaden minskade.
Livscykelsmönster i förmögenhet blir mycket starkare på 1600-talet än vad de var på 1500-talet (s. 525-6). Ojämlikheten ökade också överlag inom grupperna.
Shepard och Spicksley har ingen riktigt utförlig slutsats-diskussion där de sätter in sina resultat i ett större sammanhang, men de säger detta:
"According to witness statements of worth, therefore, in the southern counties reviewed here the Elizabethan and early Stuart periods saw the unprecedented ‘rise of the yeoman’, with this group enjoying growth in median worth over the course of a century that outstripped inflation by a factor of 10 and consolidated its secure distribution over the life cycle. This suggests that the profits accumulated from expanding agricultural production associated with larger, enterprising farmers should not be underestimated by historians. [ref: jfr Allen 1992] Furthermore, the extraordinary benefits reaped by yeomen, although not gained at the direct expense of husbandmen, nonetheless opened up substantial and insurmountable differences between these two groups, while the relative plight of those who depended primarily or solely on their labour was compounded until the later seventeenth century." (s. 528)
Referens
Alexandra Shepard och Judith Spicksley (2011) "Worth, age, and social status in early modern England", Economic History Review.
Fotnot
* Spufford gör en distinktion som inte finns i Sverige när hon menar att probate accounts är en bättre källa för förmögenheter än probate inventories, eftersom accounts tar hänsyn till skulder, och alltså presenterar netto-förmögenhet. (s. 509-510) M. Spuffford, "The limitations of the probate inventory", i J Chartres och D Hey (red.) English rural society 1500-1800 (Cambridge, 1990). Shepard och Spicksley invänder att probate accounts drar bort för mycket, eftersom de också tar hänsyn till sjukvårdskostnader, begravningskostnader, och kostnader för att administrera ägorna (the estate) och ta hand om underåriga barn. Dessa problem har också svenska bouppteckningar.
Fotnot
* Spufford gör en distinktion som inte finns i Sverige när hon menar att probate accounts är en bättre källa för förmögenheter än probate inventories, eftersom accounts tar hänsyn till skulder, och alltså presenterar netto-förmögenhet. (s. 509-510) M. Spuffford, "The limitations of the probate inventory", i J Chartres och D Hey (red.) English rural society 1500-1800 (Cambridge, 1990). Shepard och Spicksley invänder att probate accounts drar bort för mycket, eftersom de också tar hänsyn till sjukvårdskostnader, begravningskostnader, och kostnader för att administrera ägorna (the estate) och ta hand om underåriga barn. Dessa problem har också svenska bouppteckningar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar