I dagens globaliseringsperiod, säger nationalekonomerna Concha Betrán och Maria A. Pons, ökar lönespridningen men i globaliseringsperioden 1870-1914 gjorde den den inte det. Varför denna skillnad? De föreslår att skillnaden är att migration, utbildning och arbetsmarknadsinstitutioner hade den motsatta, negativa effekten på löneojämlikheten 1870-1914.
Deras mått på löneojämlikhet för globaliseringsperioden 1870-1914 och deglobaliseringsperioden 1914-30 är skilled-unskilled löneratio i industrin, för manliga arbetare. Tidigare har O'Rourke och Williamson (1999) använt löne-produktivitetsration och Anderson (2001) har kollat på skilled-unskilled-ration från byggsektorn. (s 141) I en fotnot hävdar de, utan referens till Anderson, att byggsektorn inte nödvändigtvis är representativ för ekonomin. (s 142n) De delar à la O'Rourke och Williamson (1994, 1995, 1996) in sina länder i två grupper: labour-scarce and labour-receiving New World countries, och labour-abundant and labour-sending Old World countries. Nya världen-länderna är Australien, Brasilien, Kanada och USA; gamla världen-länderna är Danmark, Frankrike, Italien, Tyskland, Japan, Nederländerna, Spanien, Sverige, Schewiz, Turkiet och Storbritannien. I fyra av länderna har de bara data för en saktor: bygg i Brasilien, Nederländerna och Turkiet, och järnvägen i Kanada. (s 143) Detta är problematiskt, som de själva säger behöver inte byggsektorn vara representativ, och jag skulle vilja säga att detta gäller både trender och nivåer. När jag t ex kollar på "skilled-unskilled ratios" i byggsektorn och på järnvägen i Sverige från 1860-tal till 1920-tal så är skillnaden mycket större på järnvägen,kanske helt enkelt eftersom skillnaden mellan en "skilled worker" och en "unskilled worker" var större där! En så elementär fråga om ens begrepp och mått är totalt underdiskuterad i hela denna litteratur, O'Rourke och Williamson liksom deras mindre framträdande efterföljare som Anderson (2001) och detta paper. Deras danska data för 1870-1930 är löner i hantverk och industri från Johansens (1984) Danish Historical Statistics. För Sverige är skilled-unskilled från Bagge och Svennilsons (1933) Wages in Sweden, med löner från en rad industribranscher liksom bygg.
De får fram att löneojämlikheten ökade i Nya Världen 1870-1914 och minskade i Gamla världen-länderna förutom Japan, Spanien och Turkiet. Vad gäller Sverige tycker jag att det är väldigt märkligt att de bara använder data från och med 1894; löneojämlikheten faller förvisso i Sverige med deras mått, men deras story handlar ju om perioden efter 1870 och ändå använder de bara data fr o m 1894. När jag kollar på data så ser jag en stabil ratio från 1870 till mitten av 1890-talet, vilket är pikant: hade Betran och Pons använt data för hela sin period så hade det skadat deras story. Jag vill mena att detta tyder på att deras story -- med formuleringen "wage inequality decreased in most Old World countries in the globalisation period" (s 143) -- i viss mån är missledande och att man bör leta mer specifikt efter vad som hände efter 1890 och inte bara vad som hände efter 1870 (notera att emigrationen i Sverige peakade på 1880-talet).
De jämför sina resultat för 1870-1914 med O'Rourke och Williamson som använder wage-rental ratios och BNP per capita-unskilled wage ratio, och Anderson (2001) som använder skilled-unskilled ratio i byggsektorn. Skillnaden är huvudsakligen är att med Betran och Pons data ökade löneojämlikheten i Spanien och i Danmark minskade den. För mellankrigstiden finner Betran och Pons minskad löneojämlikhet i Europa medan de tidigare fann stabil eller stigande ojämlikhet. (s 144)
Vad gäller förklaringsvariabler är Heckscher-Ohlin utgångspunkten (s 148f). Betran och Pons (2004) har kollat på effekterna av globalisering, teknologi ,strukturell förändring, utbildning, befolkningsväxt och fackföreningar på förändringar i skill premium i fem länder 1870-1930, och argumenterar för att globaliseringsfaktorerna handel och emigration hade stora effekter på löneojämlikheten men att den största effekten var den av teknologisk förändring, vilket är i linje med Goldin och Katz argument om USA. Betran och Pons utvecklar resonemanget:
"Although the traditional viewpoint may be that the main technologies of the Second Industrial Revolution utilised unskilled workers intensely, [ref James och Thomas 2004, Harley 1974] that theory concentrates on the organisational changes of the Taylorism and particularly on assembly processes and how these technologies substituted skilled labour for machinery and unskilled labour. However, the process of technological change was more complex than that suggested by the de-skilling hypothesis. Some of the new techniques substitute unskilled and semiskilled labour for skilled labour, while others simply increase the demand for skilled labour. In the manufacturing equipment or machinery industry, the demand for labour with higher standards of technical knowledge, especially among the upper echelons of the productive hierarchy and among industrial designers, figured prominently. A similar situation occurred in other sectors, such as the chemical industry. Technological change increased the relative demand for skilled labour through two channels: firstly, the change from artisanal shops or factories to continuous and batch-process methods (applied in oil refineries, dairy products, chemicals and non-ferrous metals) and secondly, the change from steam and water power to electricity. All of the above support the hypothesis that technological change in the Second Industrial Revolution favoured skilled workers, as suggested by Goldin and Katz and Betra´n and Pons." (s 148f, jfr 159)
De accepterar skill biased technological change-forskarnas kontroversiella argument att teknologisk förändring har orsakat det mesta av den ökade löneöjämlikheten sedan 1980, och menar att samma effekt fanns 1870-1914 men då uppvägdes i Europa av effekterna av emigration, utbildning och institutionella faktorer (s 149) För att kolla på relationen mellan institutioner och löneojämlikhet interpolerar de linjärt år för år löneojämlikheten, och använder som oberoende variabler strejkfrekvensen samt "the labour compact index" från Huberman och Lewchuk (2003). Detta index bygger på 11 typer av arbetsmarknadspolicies, inklusive factory acts, arbetstidsregleringar, a-kassa med mera. Detta index finns för åren 1880. 1890, 1900 och 1913 för europeiska länder. Som proxy för utbildning använder de andelen barn 5-18 år som går i skola (s 151) De kör fixed effects-regressioner med en tidstrend. (s 154) Alla de tre förklarande variablerna får negativa och statistiskt signifikanta koefficienter, men det är svårt att säga hur substantiellt signifikanta de är. (s 155)
Deras slutsatser för perioden 1870-1914 blir:
"In most Old World countries, wage inequality decreased in the globalisation period due to globalisation factors (especially migration) and ‘institutional’ factors both reducing wage inequality. Moreover, this explanation is reinforced by what happened to wage inequality in the deglobalisation period, when most Old World countries also recorded a decrease, despite the disappearance of globalisation factors. The explanation may very well be an increase in education attainment and labour market institutions, because the exceptions to the reduction in wage inequality were the countries that were less educated and/or had dictatorships which suppressed labour disputes. We have estimated an unbalanced panel with fixed and random effects in order to ascertain the relationship between these two institutional factors and wage inequality, finding a highly significant and negative relationship between them." (159)
Referens
Betrán, Concha and Maria A. Pons (2013) “Comparing Past and Present Wage Inequality in Two Globalisation Periods”, Scandinavian Economic History Review 61: 140–166.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar