6F-ordförande: SAP bör ta ett steg åt vänster

"Inför Socialdemokraternas kongress som inleds idag har det talats mycket om att S måste vinna förtroende i medelklassen, framförallt i Stockholm. Men det finns inte någon självklar politik som kan vinna den storstadsbaserade medelklassens förtroende. Vägen till socialdemokratisk framgång har dock alltid varit formulerandet av en politik som både mobiliserar arbetarväljare och attra-herar medelklassväljare.

Hittills har borgerligheten tagit initiativet i att formulera den arbetande medelklassens problem – och förslagen till lösningar. De förslagen har sedan smittat av sig och dyker upp i olika lightversioner från en del S-företrädare. Effekten har blivit otydlighet och en oppositions-politik som mest reagerar på alliansens utspel, och sällan formulerar en egen, samman-hållen politik.

Vi menar att osäkerheten inte är befogad och att Socialdemokratin kan bygga en politik som både välkomnas av de traditionella väljargrupperna och mycket stora delar av den arbetande medelklassen i storstäderna. De viktigaste exemplen gäller småföre-tagen, de offentliga försäkringssystemen, kollektivavtalen och de många privatiseringarna.

Våra förbund verkar i branscher där hotet mot småföretagen inte kommer från samhälle och byråkrati utan tvärtom – från osund konkurrens och slapp kontroll. Här borde S kunna axla ansvaret för att formulera små-företagares frustration över det som faktiskt är konsekvenserna av nyliberal politik, exempelvis när det gäller beställaransvar och åtgärder som stöder snabba fakturabetalningar och att ge mer resurser till kampen mot ekobrotten och att tydligt verka för att såväl privat som offentlig upphandling inte medverkar till lönedumpning, otrygghet och fiffel.

Socialförsäkringarna är centrala i den socialdemokratiska idé- traditionen. På ett övergripande plan är systemet mycket kostnadseffektivt, och svinnet begränsat. Nu blir dock konsekvenserna av jobbpolitikens åtstramningar tydliga. 10000-tals sjuka ska tvingas söka jobb samtidigt som 300000 arbetslösa får allt sämre ersättning och pressas mot socialbidrag. Socialdemokratin måste ha modet att återta mer än en fjärdedel av skattesänkningarna vid ett regeringsskifte för att, inte bara återställa socialförsäkringarna, utan göra dem bättre och mer rättvisa än före valet 2006.

Medelklassen i storstäderna vill ha fungerande skolor, sjukhus och äldreomsorg. Nu ser många de negativa konsekvenserna där skolor plötsligt går i konkurs men där det också går att bygga regelrätta förmögenheter på skattepengar. Det finns all anledning för S att styra upp detta. Friheten att välja bort exempelvis dåliga skolor kan uppnås med andra metoder än att företag kan rekvirera skattepengar för privat förmögenhetsuppbyggnad.

Om en offentlig verksamhet fungerar dåligt, får inte S vifta undan kritiken, men inte heller tappa självförtroendet så grundligt att man flyr till marknads-lösningar på grundläggande samhälleliga uppgifter.

Mycket talar för att de nyliberala lösningarna har kommit till vägs ände. Inte ens regeringen försöker längre motivera konkurrensutsättning och utförsäljningar med argument om effektivitet. SBAB, Apoteket och Bilprov-ningen är tre paradexempel på verksamheter där man måste leta med lupp efter eventuella effek-tiviseringsvinster – men där förlusterna är uppenbara. Bolagiseringen av Banverket produktion och konkurrensutsättningen av lotsverksamheten är ytterligare några exempel på regeringens ideologiska experimentverkstad. Socialdemokratin måste i privatiserings- och avregleringsfrågorna forma en tydlig politik.

Ordning och reda på arbetsmarknaden är en av våra hjärtefrågor. Kollektivavtalen och den svenska arbetsmarknadsmodellen är grunden för en fungerande arbetsmarknad med rättvisa villkor. Den svenska modellen är hotad, främst genom beslut i EG-domstolen, men den nuvarande svenska regeringen gör inget för att bromsa utvecklingen, snarare spä på den. S måste göra kollektivavtalen och ordning och reda på arbetsmarknaden till en central valfråga.

De medlemmar vi pratar med är oroliga för att kontrasterna i politiken blir mindre. Det är inte längre lika tydligt vad som är höger och vänster. Kampen om medelklassen, i synnerhet i Stockholm, stressar partierna och risken är att de politiska förslagen blir likriktade. Medelklassen vill ha en generell välfärds-politik, en bra och skattefinansierad omsorg och en arbetsmarknad med ordning och reda. Socialdemokratin borde därför ta ett steg åt vänster, kontrastera mot högern, och genom detta vinna ett brett förtroende."

ordförandena för 6F: Janne Rudén, ordförande SEKO; Hans Tilly, ordförande Byggnads; Lars Lindgren, ordförande Transport; Hans Öhlund, ordförande Fastighets; Jonas Wallin, ordförande Elektrikerna; Lars-Åke Lundin, ordförande Målarna. SvD Brännpunkt 28 oktober, "S borde ta ett steg åt vänster"

6F - frågor och svar, Målarförbundet

Solow och Korpi om orsakerna till hög arbetslöshet efter "de gyllene åren"

"Now I want to speak about the unspeakable: I am almost tempted to suggest that women and young people leave the room. The subject is one that, if it is mentioned at all in polite company, is grouped with witchcraft, drunkenness, and the abuse of children, things that we know are there but that are best denied. It is possible that one source of continued high unemployment in Europe is that the domestic demand for goods and services, and therefore for labor, has been forced to unnecessarily and unhealthily low levels."

Robert M. Solow, “Unemployment in the United States and in Europe: A Contrast
and the Reasons,” CESifo working paper, no. 231, 2000

---

Walter Korpi fortsätter "into the unspeakable":

”As naturally as we talk about the weather, we can discuss moral hazards among the unemployed, self-seeking politicians, and public bureaucrats as well as rent-seeking unions and insiders, but to introduce a political class-related element in the analysis of unemployment is likely to be seen as a
faux pas. For good reasons, when doing so, Robert Solow introduced his talk in the following way:

Now I want to speak about the unspeakable: I am almost tempted to suggest that women and young people leave the room. The subject is one that, if it is mentioned at all in polite company, is grouped with witchcraft, drunkenness, and the abuse of children, things that we know are there but that are best denied. It is possible that one source of continued high unemployment in Europe is that the domestic demand for goods and services, and therefore for labor, has been forced to unnecessarily and unhealthily lowle vels.

Solow called into question the widely accepted view that labor market rigidities and distortions can explain the return of mass unemployment in Europe and pointed to important Keynesian elements for this return. By arguing that we have to consider politics and distributive conflicts among major interest groups, among them employers and employees, as factors significant for long-term variations in
unemployment and for differences among countries, this article takes a further step into the unspeakable.”

Walter Korpi, "The Great Trough in Unemployment", Politics and Society, 2002

---
En av den ekonomiska nyliberalismens centrala texter är OECD:s Jobs Study från 1994. Oavsett om den nyliberala perioden är över eller inte är det klart att åren efter murens fall var en historisk höjdpunkt i nyliberal ideologi. Och bortom mer teoretiska texter av Friedman, Nozick, Hayek et al och retoriker och politiker som Reagan och Thatcher så finns det också ett och annat mer praktiskt dokument som står som ett monument för nyliberalismen. OECD:s Jobs Study från 1994 är antagligen det främsta av dessa; i en svensk kontext är Lindbeckkommissionens rapport förmodligen #1. (I senare Jobs Studies har OECD mildrat sin nyliberala inställning.)

Walter Korpi citerar i en briljant 64-sidig tidskriftsartikel en ironisk LSE-arbetsmarknadsekonom Alan Manning om 1994 års Jobs Study:

“In what probably is the major official policy analysis of the 1990s, the OECD Jobs Study came to the conclusion that in a number of member countries, improvements of unemployment entitlements have generated major increases in unemployment levels, however, with time lags varying from six to seventeen years. Thus, for example, this report concludes, ‘Entitlements rose in Sweden in 1974 and in Switzerland in 1977 with major rises in unemployment in 1991 in both cases.’ In one of the very rare critical comments by economists on this piece of writing, Manning describes such causal interpretations as ‘absurd. In fact, one could write a very similar paragraph relating performance in the Eurovision Song Contest to unemployment. Sweden won in 1991 (as well as in 1974) and Switzerland in 1988, so this alternative hypothesis would seem better able to explain the rise in unemployment in 1991 in both cases.”

Alan Manning, “Comment on B. Holmlund, ‘Unemployment Insurance in Theory
and Practice,’” Scandinavian Journal of Economics 100, no. 1 (1998): 143-45. Citerad i Walter Korpi, "The Great Trough in Unemployement", Politics and Society, 2002.

---
Korpis Kalecki-Rehn-hypotes:

"We can now formulate what can be called the Kalecki-Rehn hypothesis: The high unemployment rates after 1973 partly reflect attempts by business and conservative interests to reshape relations of power and patterns of distribution prevailing during the full employment era into more favorable ones from their point of view. Instead of being the major problem, unemployment thus comes to be seen as a solution to other problems now considered more serious."

Walter Korpi, "The Great Trough in Unemployment: A Long-Term View of Unemployment, Inflation, Strikes, and the Profit/Wage Ratio", Politics and Society nr 3 2002, s 397

- omvändningen i makt visar sig också i en U-formad kurva för profit/löne-ration av BNP under åren 1960-1998: under 1960- och 70-talen minskar profitandelen, och från och med 1980 ökar den igen. (för de flesta OECD-länder som Korpi studerat, inte för USA.)

Korpi går vidare med att kritisera det neoklassiska perspektivet på den ökade arbetslösheten i OECD-länderna sedan ca 1980 för att vara begränsat/inskränkt:

"In this article, I have approached the radical changes in the political economies in the Western countries during the past century with a focus on the role of distributive conflict as reflected in long-term changes in levels of unemployment, a focus that opens up newperspectives on these changes. In the analysis, I have contrasted an economic supply-and-demand framework keyed to market dysfunctioning with a power-sensitive approach focusing on long-term positive sum conflicts among differently endowed actors and interest groups. Often characterized by elegance in mathematical modeling, analyses in the neoclassical supply-and-demand mold have concentrated on the return of mass unemployment after 1973, viewing labor market distortions and rigidities hindering wages to adjust to market-clearing levels as central causes. Although in manyways valuable, these studies must be seen as partial.
Important limitations are that they have come to largely neglect the element of distributive conflict in the relationship between the parties on the labor market, give scant attention to the role of power differences in this relationship, approach the labor market as any other market, and do not consider the longer time perspective.”

(Korpi 2002, s 408f)

Indisk försiktighet mot kapitalinflöden

Indien har infört en 2 procentsskatt på utländska köp av equities och debts i Indien.

"A once-sheltered economy [Indien] is now increasingly open to foreign capital, which rained down on the country in 2007, only to evaporate last year. The rains are now returning: foreigners have invested $13.8 billion in India’s stockmarkets since April, having withdrawn $8.6 billion over the same period last year. The Sensex, India’s most widely watched stockmarket index, has surged by almost 100% since its March lows. On October 27th the Reserve Bank of India (RBI) held its key policy rate at 4.75%, even though it is anxious about rising inflation. It is wary of attracting even more money from foreign investors, who are looking for high returns in a world of meagre yields.

India’s discomfort (see article) is widely shared. Less than a year ago policymakers in emerging economies fretted about capital flight. Their currencies and reserves were falling as foreigners tried to raise cash by ditching whatever assets they could sell. Several governments queued up for emergency loans from the IMF or a currency swap with the Federal Reserve. Now they are worried about capital flowing in the opposite direction. On October 20th Brazil imposed a 2% tax on foreign purchases of equities and debt. Investors are now looking around to see who might follow suit.

Many emerging economies are reluctant to impose such controls. They fear such an infringement on economic freedoms will cast doubt on their commitment to market-friendly policies. Brazil seems almost apologetic about its taxes, which it insists are meant only to prevent excesses. India, by contrast, is less bashful about these things. It is proud of its “carefully calibrated” easing of capital restrictions over the past 18 years. It has no need to impose a tax on foreign investment in bonds, because such purchases are still banned beyond a fixed amount. Indian firms can raise money abroad, but the RBI sets limits on the amounts, rates and purposes of this borrowing. Foreign-direct investment (FDI) is welcomed enthusiastically, except in some industries, where it is spurned as an alien intrusion on the Indian way of life.

Having avoided the Asian financial crisis in the 1990s and escaped the worst effects of the most recent meltdown, India’s cautious liberalisers feel they have won the argument this time around. It is hard to disagree. It is a pity emerging economies cannot enjoy a shortcut to prosperity by importing capital reliably from abroad; it is a pity they must rely so heavily on their own savings to finance their urgent investment needs; it is a pity, in short, that the liberal case for the free movement of capital faltered. But falter it did. If the Asian financial crisis was not enough to give pause, eastern Europe’s present travails should. Yet there are better and worse ways to impose capital controls to avoid inflating bubbles or becoming overdependent on foreign lenders—and India’s are worse."

Economist, "Capital controls: Raining on India's parade", 31 oktober s 16

Alienation

Ett av de få områden där jag blir intresserad av filosofi är det om vad jag fortfarande kallar "alienation", även om det nog är ett dåligt eller imprecist begrepp för vad jag vill fånga. Vad jag vill åt är den i min uppfattning centrala inslaget i ett samhälle, om huruvida medborgarna känner att de kan påverka sin situation och samhället i stort, eller om de tvärtom känner att det inte finns något de kan göra (dvs. de blir hopplösa). Arendt skrev ju i Human Condition att Marx hade fel om alienationen; Arendt menade att folk blir alienerade från samhället, inte från sig själva.

Oavsett hur, tror jag att alienation i denna bemärkelse också är kopplat till socio-ekonomiska faktorer. Statsvetaren Per Adman, influerad av bl a Carole Pateman, har t ex skrivit en avhandling om hur arbetslöshet påverkar ens politiska aktivitet och huruvida man känner att man kan påverka samhället.

Economist hade för några veckor sedan en mycket intressant diagram på detta med huruvida medborgarna, här i Storbritannien, känner att de kan påverka samhället ("influence decisions" är formuleringen i enkäten) eller inte.

The Economist, "Poor whites: On the edge", 24 oktober 2009 s 39

The compensatory logic of liberalization

Jonas Pontusson kommenterar och utvidgar i en artikel som kommer att publiceras i ett kommande nummer av Fronesis statsvetaren Peter Katzensteins gamla tes (Small States in World Markets, 1985) i jämförande politisk ekonomi att små korporativistiska europeiska stater kombinerat och kombinerar stor ekonomisk öppenhet för globaliseringen med starka välfärdssystem, och att de två hänger ihop. Pontusson kallar tesen där för "the compensatory logic of liberalization". (Dani Rodrik gör inflytelserikt samma poäng i sin Has Globalization Gone Too Far? från 1997.)

Jag sitter nu och kollar på nationalekonomiska artiklar om globalisering och välfärd och slås av hur eniga de vänsterliberala nationalekonomerna - Krugman, Rodrik, t om JK Galbraith, osv -i sitt förespråkande av just en sådan policykombination: frihandel, och så kompensera frihandelns förlorare med bättre välfärdssystem och omställningssystem för att få uppsagda så snabbt som möjligt till ett nytt jobb. En Kaldor-Hicks-förbättring, helt enkelt.

---

Paul Krugman, "Divided over trade", New York Times 14 maj 2007

"Fears that low-wage competition is driving down U.S. wages have a real basis in both theory and fact. When we import labor-intensive manufactured goods from the third world instead of making them here, the result is reduced demand for less-educated American workers, which leads in turn to lower wages for these workers. And no, cheap consumer goods at Wal-Mart aren’t adequate compensation.
So imports from the third world, although they make the United States as a whole richer, make tens of millions of Americans poorer. How much poorer? In the mid-1990s a number of economists, myself included, crunched the numbers and concluded that the depressing effects of imports on the wages of less-educated Americans were modest, not more than a few percent.
But that may have changed. We’re buying a lot more from third-world countries today than we did a dozen years ago, and the largest increases have come in imports from Mexico, where wages are only about 11 percent of the U.S. level, and China, where wages are only 3 percent of the U.S. level. Trade still isn’t the main source of rising economic inequality, but it’s a bigger factor than it was.
So there is a dark side to globalization. The question, however, is what to do about it.
/.../
if Democrats really want to help American workers, they’ll have to do it with a pro-labor policy that relies on better tools than trade policy. Universal health care, paid for by taxing the economy’s winners, would be a good place to start."

---
Dani Rodrik, "Krugman and the trade populists"

"The point that trade policy cannot substitute for an adequate social policy is perfectly sensible. So is the argument that the need for social policy becomes greater when globalization exerts downward pressure on wages and creates new risks and anxieties. As a large and venerable literature has shown, countries that trade more have larger social programs and more generous safety nets."

---
Krugman, "Winners and losers from trade"

"Many people think that Economics 101 says that trade is good for everyone. Alas, it isn't so. Way back in 1941 Paul Samuelson and Wolfgang Stolper pointed out that even the most conventional economic analysis suggests that some group within a country - and possibly a large group - actually loses from trade. It's even in Wikipedia."

---
Etienne Wasmer & Jakob von Weizsacker, "Helping the free trade losers", Project Syndicate 15 maj 2007
---
Danny Leipziger & Michael Spence, "Globalisation's losers need support", Financial Times 14 maj 2007

"The modern globalisation debate deals with many important issues... None is more important, however, than who benefits and who loses, absolutely and relatively, in both advanced and developing countries.
Sustained high growth is expanding in the developing world ... and is made possible by the ... growing integration of the global economy. So there is a lot at stake. Income inequality often rises in the growth process, however, and domestic policy is needed to mitigate the negative impacts on those who lose.
In China, the bottom 10 per cent of the income distribution has seen its income rise by 42 per cent in the past 10 years. The middle has grown by 115 per cent and the top 10 per cent by 168 per cent. ... Everyone has benefited but not equally. Similar patterns can be seen in other rapidly growing countries such as India.
A slightly different but related income distribution phenomenon can be seen in the US. In the past 20 years, productivity and real incomes have risen in the US, but the middle of the distribution has gained less than the lower tail and especially the upper tail. The middle grew at 0.4 per cent annually while the upper end grew at 1.25 per cent; small numbers that add up to large changes over a decade or two.
In the case of the US and other advanced economies, not all of this is due to globalisation. There is a shift in the industrial mix ... enabled by the global economy. But there are other drivers. Tax policy is one. Information technology is another. Some aspects of IT are labour saving – a domestic phenomenon that has little to do with outsourcing..., but which hurts some wage earners. A more recent phenomenon is ... services, where labour can be supplied without geographic proximity...
In developing and advanced countries there are growing protectionist voices. They must be controlled because the cost of disengaging..., especially among the poorer countries of the world, is simply too high. It is far better policy to capture the benefits of global markets and to look for domestic policies that reduce the costs in these distributional dimensions...
If we are to continue to have a highly efficient, flexible and innovative economy, there will be creative destruction and churn. That kind of dynamism needs to be underpinned by two legs: programmes that help individuals make employment transitions, and solid safety nets and assured access to basic services such as education and healthcare.
This access must not vary with the ebb and flow of economic activity and personal circumstances. To have an open economy we may need a more protective one than we have had in the recent past. It is a trade-off. The art in policy-making is to design these protections with minimal adverse impacts on mobility and efficiency, the underpinning of the job-creation engine. ...
We need to accommodate a rapidly changing economic mix as a result of technology and global market forces and to balance that with policies that make the growth and distribution of the benefits inclusive."

---
James K. Galbraith, "Why Populists Need to Re-Think Trade", The American Prospect 10 maj 2007
---
J. Brad Delong, "Puzzles in the Economics and Politics of Trade", 2 juni 2008

"My gut feeling is that globalization, at the margin, decreases inequality between countries while slightly increasing inequality within countries.... A smart take on trade and globalization might well involve going forwards with the Doha round while at the same time doing a lot of work on reinforcing a social safety net which is currently failing a lot of blue-collar Americans."

---
David Wessel, ledare i Wall Street Journal 14 juni 2007, "The case for taxing globalization's winners", refereras av Mark Thoma:

"A new argument is emerging among the pro-globalization crowd in the U.S...: Tax the rich more heavily to thwart an economically crippling political backlash against trade prompted by workers who see themselves -- with some justification -- as losers from globalization.

The sharpest articulation of this view comes not from one of the Democratic presidential campaigns, but from economist Matthew Slaughter, who recently left President Bush's Council of Economic Advisers to return to Dartmouth's Tuck School of Business.

'Policy has become more protectionist because the public is becoming more protectionist,' Mr. Slaughter and ... Yale political scientist Kenneth Scheve, write in the new issue of Foreign Affairs magazine. 'And the public is becoming more protectionist because incomes are stagnating or falling.'
Globalization, the two academics argue with unswerving conviction, is good for the U.S. ... But the benefits ... have been distributed unevenly."

---
Uppdatering 5 mars 2012

Data för 18 OECD-länder, 1961-2007.
A-kassemått från OECD.
Handelsdata från Penn World Table 7.0, uppdaterad maj 2011

Socialdemokratisk idédebatt i bokform

De senaste två åren har, tror jag, det skett en stark expansion i genren "socialdemokratisk idédebatt i bokform". Det är förstås inte helt lätt att definiera denna genre och exakt vad som ska räknas, men jag tänker mig att det ska vara:

(a) böcker
(b) som snarare än ett särskilt tema behandlar socialdemokratisk politik på ett övergripande plan
(c) som diskuterar principer, idéer och ideologi.
(d) som är hyfsat "populärt" hållna, dvs. inte doktorsavhandlingar eller liknande som är inriktade på den vetenskapliga sfären

T ex Jesper Bengtssons Det måttfulla upproret: Lindh, Sahlin, Wallström och 20 år av politisk förnyelse (2004), Lotta Grönings Sanning eller konka: Mona Sahlins politiska liv, Håkan A Bengtssons Mona Sahlin tur och retur och Christer Isakssons böcker om Ingvar Carlsson och Mona Sahlin räknas som reportage, inte idédebatt. T ex Per Nuders Stolt men inte nöjd räknas som biografi, inte idédebatt.

De som jag kommer fram till har kommit under 2008 och 2009 är då:

Finmo & Wennerhag (red), Från smedja till sambandscentral. S-studenter / Premiss
Kielos (red), Den grå vågen. Hjalmarson & Högberg
Jenny Andersson, När framtiden redan hänt. Ordfront
Lundberg & Suhonen (red), Snart går vi utan er. Tvärdrag
Franzén & Larsson (red), Efter ett kvartssekel av nederlag. S-studenter & Byggnads
Borgnäs et al (red), 10-talsprogrammet. S-studenter

Reflektioner/frågor kring detta:
- stämmer intrycket att det under 2008 och 2009 publicerats ovanligt mycket socialdemokratisk idédebattlitteratur?
- finns det några konjunkturer / cykler i idédebatten och vad beror de i så fall på? dvs. finns det några yttre faktorer - t ex att partiet går bra eller dåligt, att ekonomin går bra eller dåligt, världspolitiska omvälvningar, osv - som gör att det under en viss period publiceras särskilt mycket eller litet idédebattlitteratur?

De socialdemokratiska idédebattböcker som jag känner till från de senaste 30 åren, efter att ha kollat Göteborgs folkbiblioteks katalog, Göteborgs universitetsbiblioteks katalog samt LIBRIS genom att söka på "Sveriges socialdemokratiska arbetareparti" som ämne, är:

80-tal
Bernhardsson, Bo och Kolk, Jaan (1980): Det nödvändiga uppbrottet. En debattbok om 80-talets socialdemokratiska politik. Stockholm: Rabén & Sjögren
Gunnarson, Gunnar: Socialdemokratiskt idévarv : utopism, marxism, socialism. 1980
Ahlqvist, Berndt (1982): I bräcklig farkost. En bok om svensk ekonomi i internationell miljö. Stockholm: Tiden
Eklund, Klas (1982): Den bistra sanningen. Stockholm: Tiden
Lindholm, Berndt (1983): Rörelsen och folkhemmet. Välfärdsstaten, den kommunala demokratin och medborgarsamverkan. Stockholm: Rabén och Sjögren
Ahlqvist, Berndt och Engqvist, Lars (1984): Samtal med Feldt. Stockholm: Tiden
Hedborg, Anna och Meidner, Rudolf (1984): Folkhemsmodellen. Stockholm: Rabén och Sjögren
Marjasin, Sigvard och Engman, Svante (1984): Svaret. Stockholm: Tiden
Persson, John-Olof och Haste, Hans (1984): Förnyelse i folkhemmet. Stockholm: Tiden
Hvad vilja socialdemokraterna : [vårt parti]. Brevskolan, cop. 1986
Tuula Eriksson, Ulf Himmelstrand & Anders S. Olsson, Framtidens utmaningar: socialdemokratin inför 90-talet. Laboremus, 1987
Per Kågeson, Det gamla uppdraget: Socialdemokratin och socialismen. Tiden, 1989

90-tal
Bernhardsson, Bo och Kask, Peter Jaan (1990): Samtal med Lars Engqvist. Genarp: Ängen förlag
Hans Haste (1990) Socialdemokrati i kris: Eller räta på ryggen, sossar! Tiden, 1990
Augustsson, och Hansén, Stig (1991): På spaning efter socialismen. Stockholm: Ordfront
Färm, Göran (1991): Carlsson. En samtalsbok med Ingvar Carlsson. Stockholm: Tiden
Olsson, Robert: Göran Johans(s)on : vardag och visioner. Tre böcker, 1991
Ingvar Persson (red), Å nu då? Unga socialdemokrater om misslyckanden och möjligheter. Tvärdrag, och Tidens förlag 1991
Carlsson, Ingvar (1994): Tillväxt och rättvisa. Stockholm: Tiden
Ljunggren, Stig-Björn (1994): Ett visst mått av frihet. Stockholm: Tiden
Peter Antman (red) (1994) Systemskiftet.
Jakten på den försvunna visionen : 21 röster om politikens förlorade heder : en antologi. Carlsson, 1996
Hans-Göran Franck (red), Tankar om socialdemokratin. Skrivareförlaget i Skåne, 1996
Sahlström, Olle: Den röde patriarken : en essä om arbetarrörelsens auktoritära tradition. Atlas, 1998
Peeter-Jaan Kask (red), (S) 2000 : 18 unga socialdemokrater om en politik för ett nytt sekel. Hjalmar & Jörgen, 1998

2000-tal
Engqvist, Lars: Jämlikhet i frihet. B90, 2000
Dan Andersson, Uppdraget: vänster, förnyelse, skapande. Idé och tendens, 2000
Luciano Astudillo m fl, Finns arbetarrörelsen? 16 inlägg om facket och politiken. Hjalmarson & Högberg, 2000
Anna Holmgren (red) Är det högt i tak i partiet? Stockholm: LO idédebatt
Pettersson, Henry: Studier i rött : socialdemokratins idéer. Premiss, 2005
Svante Pedersson, Den nya socialdemokratin. egenutgiven, 2006
Anders Nilsson & Örjan Nyström: Den sociala demokratins andra århundrade? Atlas, 2005
Nilsson, Anders & Örjan Nyström: Reformismens möjligheter : åter till den bättre framtiden. Premiss, 2008
Andersson, Jenny: När framtiden redan hänt : socialdemokratin och folkhemsnostalgin
Ordfront, 2009
Snart går vi utan er : brev till socialdemokraterna. Leopard, 2009

(Kuriosa:
Socialdemokratins politiska problem : [maktapparat eller koloss?] / Jan Wallenberg
Stockholm : Timbro idé, 1987)

Utifrån den listan ser det ut som att det under perioden 80- 90- och 00-talen funnits tre "högkonjunkturer" för socialdemokratisk idédebatt: början av 80-talet, början av 90-talet, och slutet av 00-talet. En faktor som de tre perioderna uppenbart har gemensamt är förlust av regeringsmakten (även om böckerna 90-91 kom före valförlusten).

---
Jfr:
Per T Ohlsson (initialen!) efterlyser liksom Peter Wolodarski tidigare mer socialdemokratisk idédebatt. Gillar Håkan A Bengtssons artikel "Socialdemokratin och den globala kapitalismen" (pdf) och Kielos (red) Grå vågen.

Per T Ohlsson, "Farväl till idéerna", Sydsvenskan 1 november

Tidig arbetslöshet i England

"We have the evidence of wage control legislation in the mid 14th century as proof that a significant number of people received wages for their labour by that time (Quigley, 1996).
/.../
Unemployment became endemic by the early 16th century as the rural labour force was rationalised by commercial methods of agricultural production, private and public armies were disbanded, and population growth resumed following the plagues and wars of the 14th Century (S&B Webb,1927:42-43). A growing army of landless peasants wandered from district to district begging for food and work (Leonard, 1965:15-17). As the feudal estates withered away, unemployed destitution became the alternate to waged employment instead of feudal servitude. Those without work begged or stole or starved (Leonard, 1965:225). While property owners could employ labourers for crusts of bread, the desperation of the poor also made them a social menace. Robbery was punishable by death, so victims were routinely killed to prevent their bearing witness to the crime. With violent attack an ever present consequence of refusing a plea for alms, confrontation by a beggar was fearful in itself. Even when violence was unlikely, with plagues a constant fear, the unsanitary and diseased condition of the poor terrified those forced into contact with them on a regular basis (Garratty, 1979:23)."

Victor Quirk, "Lessons from the English Poor Laws" (pdf), konferenspapper 2006, s 4

John Locke var engagerad i frågan, visar Quirk:

"[Locke] advocated the whipping of any poor person who ‘refused to work’ and the incarceration of beggars in contracted workhouses (beggars under 14 to be ‘soundly whipped’). Children aged 3 to 14 would be made to work for their food and shelter in factory-like ‘working schools’, and large landholders would be obliged to indenture those over the age of 14 as apprentices until they turned 23. Employers were to be obliged to employ the poor at a discount wage (Eden, 1966: 245; S&B Webb, 1927a:109-110)."

"Viktiga människor"

Årets vidrigaste uttalande i svensk mainstream-politik, när 2009 är slut?

Jag undrar om inte Margot Wallströms från Almedalen kommer att stå sig:

"Här [i Almedalen] träffas alla viktiga människor."

Jag mår illa.

---
http://www.youtube.com/watch?v=IDMlAegqFZI

http://www.dn.se/webbtv/nyheter/wallstrom-har-traffas-alla-viktiga-manniskor-1.900177

" -Här träffas alla viktiga människor, sa Margot Wallström om Almedalen. Hemskt lessen att behöva vara motvalls, Margot, men så är det faktiskt inte. En massa viktiga människor rör sig naturligtvis i Almedalen. Men "alla"? Knappast."
http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=173321